Etikett: lidingö

Fem backar öl är fler än fyra backar på Lidingö!

lidingo_06_rasmus_oderud_skylt

På andra sidan vattnet ligger Lidingö. Dit ska jag och heja. Therese springer, min bror springer och Lars ska hoppa kryckor!

Dagen innan hade jag lagt några timmar på skylttillverkning.

lidingo_01_skyltverkstad lidingo_02_skyltverkstad

Vi åkte i god till till Lidingövallen och träffade som vanligt en massa trevliga bekanta. Visade snabbt upp min skylt för några och de var kvicka med att fotografera. Var den bilden tog vägen är svårt att säga. Men här nedan står iallafall skylten på plats redo för löparsupport.

Dagen till ära hade jag en grön ”fin” tröja. Så kom inte här med några ”Spring själv då!” för det har jag redan gjort. Två varv! ;-)

lidingo_03_tshirt

lidingo_04_placering

Det var ungefär vid 10,5 km. Här var det lite lagom mycket skog och jag hade gått långt nog tyckte jag. Jag vill ju kunna heja på hela startfältet och står jag längre bort på banan blir det för lång väntan på de sista startgrupperna.

lidingo_05_placering

Efter att hejat mig igenom eliten och några därtill kom någon snubbe och ropade att min bror kommer snart. Vilken bra service! Sedan kom han, och ropade att Therese och Lars kommer snart! :) Therese joggade och Lars kryck-hopp-haltade förbi. Allt hade varit över på en kvart om det bara var dom jag skulle hejat på. Men så är ju inte fallet! Jag stod och gormade och skrek i några timmar till. Folk var väldigt flinka med sina kameror dessutom. :)

Detta var mitt tionde lopp jag hejade på med skylt och jag fick bland annat höra: ”Dig har jag längtat efter!”, ”Äntligen!” och ”Du är ju överallt!”. Det och säkert 700 high fives, en del i magen… Ett gäng slängkyssar, ett par kramar och många tummar och horns up blev det också. Det var förvånansvärt många som ropade mitt namn i olika formar också! Och jag fick ett grodhopp som tack av en löpare! Snacka om att ha huvudet på skaft.

lidingo_08_rasmus_oderud_skylt

Adam Johansson knäppte några bilder av mig. :) Ett par hamnade på Lidingöloppets Flickr. Han slängde även upp en bild ”live” på sin Instagram.

lidingo_09_rasmus_oderud_skylt

Härligt att kunna glädja!lidingo_10_rasmus_oderud_skylt

Fredrik Birging filmade och den hamnade även på Rix Morronzoos instagram.

lidingo_11_rasmus_oderud_skylt

Heja alla som springer!

lidingo_12_rasmus_oderud_skylt

Mitt eget instagraminlägg blev hyfsat populärt!

Och kan man få en bättre ”like” än från Mr 1.37 himself, Magnus Bergman?!?

lidingo_13_rasmus_oderud_skylt

Det finns säkert fler bilder och historier där ute men någon gång måste jag ju posta det här inlägget! B-)

Jag hejade på alla så gott jag kunde och mina ”närmaste” tog sig runt med bravur. Min bror straxt under 2.40 och Therese just under 3.30. Lars kryckade runt sig själv fyra timmar och en dryg kvart!

Jag ger verkligen allt i mitt hejande och av responsen att döma märks det.

Vi kanske ses snart! På eller utanför banan… ;-)

/Raz

Hypen från fornstora dagar.

hyper4

Dagen innan jag skulle vara support på Stockholm marathon gick vi (jag haltade) en shoppingrunda på Södermalm och kollade in Igor Sport. Där på reahyllan såg jag ett par röda Asics som jag trodde var någon GT-modell men när jag lyfte skon kändes det direkt att det inte var en GT! Hyperspeed 4!! Denna modell (från 2010) är numera en raritet. På lappen stod det med svart tuschpenna skrivet ”44”. Är det sant?! Ett par kvar och det var min storlek! Jag gjorde ett tafatt försök att pruta i kassan, men de var nedsatta från 1200 till 500 och det syntes nog att jag tänkte köpa dem ändå. De är ju nästan så gamla att de borde prishöjas igen. Vintage liksom. Detta är skon som fick mig att falla för lättare skor hellre än med mycket dämpning. Och dämpningen hade gjort att jag sprang till mig en överbelastning i höften pga för bakåtlutad löpning. Så man kan säga att det var dessa som räddade min löpning (och sedermera mitt liv).

hyper4_1

Racing-röda Asics Gel Hyperspeed 4 i all sin prakt. Snart dags för premiärtur kanske?

hyper5_4

Mitt första par vita 4:or i bakgrunden och ett par 5:or längst fram. Detta var innan Asics bestämde sig för att göra en helt annan, ny sko och kalla den Hyperspeed 6.

hyper6

6:orna är visserligen sköna och de har tagit mig runt både maran och Lidingö Ultra, men jag tycker de borde hållit fast vid gamla modellen och moderniserat den istället för att bara sätta ”Hyperspeed 6” på en ny modell. Men det fungerar tydligen så i skobranschen… Adidas Adios 1 någon? Jag var inte bevandrad med just Adidas då, men nu i efterhand har jag hört och läst mycket om just Adios 1 ”som inte längre går att få tag på”. Lite samma dilemma som för mig med Hyperspeed så jag känner igen mig. Racingskor som fungerar för ultra is the shit!

Men vad har du i flaskan då? Och var har du den när du springer?

stadium_citat

Ca 20 000 km löpning senare kör jag fortfarande samma grej. Jag har genom åren testat flaskor från konkurrerande sportbutiker men de har helt enkelt inte hållit måttet. Korkar har gått sönder, de har läckt, klämbarheten har inte varit samma och de har inte funnits i färgen svart.

stadium2

Efter ett tag sätter sig en form vi kan kalla ”slimmad”. Bekvämligheten är på topp. Efter alla dessa mil med gratisreklam kanske spons vore på sin plats? En flaska på gatan är bättre tio på en dammig hylla i butiken?

stadium5

Den enda gången jag tycker det är krångligt med flaska är vid baklängeslöpning, då ställer jag den inom räckhåll på marken så jag kan plocka den vid varvning.

stadium6

Fem mil med flaska? Ingen problem. Hur fort det hade gått utan? Förmodligen långsammare. Jag kunde helt enkelt skippa några av vätskekontrollerna.

stadiumsaft

Vanligtvis har jag saft i flaskan. Min mage tycker mycket bättre om vätska med kolhydrater än rent vatten. Saften fryser inte heller när det är kallt. Vissa sorter skummar lite väl mycket i flaskan och några smakar bättre än andra. Just nu är päron en favorit.

På sommaren när det är riktigt varmt kör jag dock med vatten för att även kunna hälla över huvudet. Då tar jag med mig extra godsaker att äta så magen inte börjar bråka alltför mycket.

Jag har faktiskt ändå funderingar på att eventuellt komplettera med vätskerygg någon gång. Har köpt en löparrygga, men har ännu inte införskaffat någon vätskeblåsa till. Tyvärr är det så att slangen/munstycket har en tendens att frysa när det är kallt och det är svårt att lyckas hälla vatten över sig när det är varmt. Det kan bli så att jag varierar. Någon gång i framtiden.

Vad jag är säker på är att jag även i fortsättningen kommer gå min egen väg. För det är den enda vägen för mig.

Sextusen kilometer tjugohundrafjorton

6000topkm

Trots titeln och medhörande bild var det faktiskt inte alls det som var årets stora mål. Dessa 6000 kilometer löpning kom till av bara farten.

Solklar nummer 1 (och detta års stora mål) på min lista är den där milen jag sprang baklänges.

Sedan har jag krupit långt ut ur min comfortzone och ställt mig på startlinjen på tre tävlingar.

Skövde 6-timmars. Lätt. 71799 meter (3:a).

Lidingö Ultra 50k, Lätt. 3.55.25. (19:e plats)

Stockholm marathon i maskeradkostym. Lätt. (3.29.00)

5skor

Efter en lång kall vinter kom en varm skön sommar som nu återigen har blivit svinkall vinter.

Under året har det blivit 306 aktiva dagar (19,61 km/dag) och 59 vilodagar utan löpning. Fördelat på 365 dagar blir snittet 16,44 km (mer än 10 miles) per dag. Totalt 6001,3 km.

detalj2014jogg

Snittiden per kilometer inkluderar baklängeslöpningen och jogging i sällskap med andra.

En annan höjdpunkt var att Ultrainvallerna i november gick ultralätt!

 

6000km_katrineholm2014

Till sist bjuder jag på den ultimata (nåja) Katrineholmskartan!

Tack och bock för i år.

Raz

 

 

 

 

499,9 km i maj

499_3660_raz

Så här fördelades löpningen i maj månad: 20, 7, 50, vila, 15, 15, vila, 20, 10+10, 15, 15, 20, 20, 20, 20, 20, 11, vila, 20, 20, 20, 10, 4+16, 10+5, vila, 20, 3+17, 15, 10, vila, 42.

Detta inkluderade Lidingö Ultramarathon 50 km och Stockholm Marathon i maskeradklädsel. Alltså två tävlingar under en månads tid. Det har inte hänt sedan… har nog aldrig hänt förresten.

19 frågor om löpning.

Jag snappade upp de här frågorna på Springcalles blogg och valde att kapa den trots att jag inte blivit utmanad att svara.

1. Vilken typ av löpare är du?

Jag springer lite bara. Dock är siffrorna, framförallt antal kilometer viktiga att logga. Det använder jag som drivkraft när det är svårt att ta sig ut. Årsmål med löpta kilometrar har blivit ”vardag” för mig.

2. Hur länge har du löpt?

Länge. Började köra runstreaks för ca 10 år sedan och loggade med karta och linjal innan det gick att mäta på eniro, maps eller hitta.se. Hösten 2009 sjösatte jag ett projekt att springa 10 km om dagen så länge jag orkade. Tyvärr blev jag påkörd av en bil när jag skulle cykla till affären och handla. Jag bootade om och 6 januari 2010 började jag om med ett årsmål på 3000 km (nådde 2400 km pga skada) det året.

3. Hur mycket löper du per vecka?

I år ligger jag på ca 11 mil i snitt i veckan. Historiken gör gällande att jag i princip har snittat 10 km per dag de tre senaste åren.

4. Vilket är ditt ”feelgood”-tempo?

Det är från dag till dag. Jag går allt som oftast helt på känsla. Idag gick det lätt i 4.21/km på 20 km, fast något feelgoodtempo var det nog ändå inte. Jag gillar ju egentligen mest att ”löka” mig igenom större delen av passen för att sedan släppa på lite på slutet.

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?

Mobilen med Runkeeper, toalettpapper och flaska med saft.

6. Varför springer du?

Jag springer för att jag efter flera försök med terapi och medicinering har insett att löpning lindrar min depression mer innan nämnda saker.

7. Har du någon gång ljugit för att springa?

Ljugit för att få springa? Nä, det har jag inte.

8. Hur ofta köper du löparskor?

Eftersom jag är utförsäkrad och i princip inte har någon inkomst är detta ett stort problem för mig som springer så pass mycket. Och bara springer i racingskor. Dessa håller kortare än klumpiga mängdträningsskor. Inte för att dämpningen blir trött men för att jag springer så mycket att faller sönder och samman efter några månader. Som tur är har jag en underbar sambo som sponsrar mig. Trots detta händer det att jag faktiskt springer hål på sulor.

11186565823_8ab966028b_z

Hyperspeed 5 efter alldeles för många mil.

9. Var/hur handlar du din löputrustning?

Startfitness! Bästa, bästa, bästa! Och så har jag köpt nya löparshorts från KappAhl och löparstrumpor från HM.

13869763264_2b1f01d7fd_z

Nya Hyperspeed 6 från början av april. De ser inte ut så nu 500-600 km senare.

10. Dygnets bästa springtid?

Eftermiddag, kväll. Jag tycker det är skönt att springa när kroppen är ordentligt vaken och jag har fått ladda med mat och dryck en hel (halv) dag.

11. Hur ofta tävlar du?

Efter att ha trängts på Göteborgsvarvet och Midnattsloppet la jag ner att tävla några år. Förra året körde jag endast Run in blood. I våras vann jag en startplats till Lidingö Ultra 50k. Det skulle blivit min ultramaratondebut men jag fick ett infall och anmälde mig till Skövde 6-timmars två dagar innan start. Båda loppen gick bra.

12. Vilken är favoritdistansen?

Har inte funderat på det. 20 km kanske. På runt 1.30. Det är lagom. Fast om det är tävling vill jag nog helst springa ultramaraton. Det är skönt att slippa stressa och springa fort.

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?

Nä. Jag springer ju lite bara…

14. Springer du helst i grupp eller ensam?

Ibland ensam. Ibland med musik. Ibland med andra.

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?

Jag gör inget särskilt. Vad är ett långpass förresten? 20k eller 1.30h? Eftersom jag springer det flera gånger i veckan har min kropp anpassat sig.

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?

Jag brukar släppa på lite på slutet på rundorna. I övrigt föredrar jag ingen form av intervaller. Jag tror mer på att man blir bra på det man tränar. Springer jag 10k blir jag bra på det, eller 20k osv. Däremot springer jag sakta ibland. Baklänges. Fast då känns det det i och för sig som det går rätt fort fast det går i 6.30-tempo.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa?

Jag kommer inte på nåt nu. Lopp är inte prioriterat. Jag springer som sagt av andra anledningar än att träna för lopp.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?

Rickard Olsson (SVT). Han verkar rolig.

19. Vilka tre till fem löp- eller träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?

Jag är dåligt insatt i träningsbloggsfären så jag håller mig till att utmana endast en. Han är dock min idol. Kristian!

Över och ut.

 

Lidingö ultramarathon 50 km

Finisher 50 k

Jag fick ju en startplats till skänks till LL50 som jag förvaltade helt okej. Första biten gick lätt och jag hade en liten plan om att springa på en del i början för att sedan ta det lugnt mil 3 och 4 för att orka med slutet. Men eftersom jag inte sprungit en meter på Lidingö innan visste jag inte om min plan var något att ha. Det ryktas om att det är backigt. Första milen var jag så uppe i varv att jag missade Abborrbacken helt. Vilken tur att den väntade en gång till vid 44 km. Jag har för mig att andra milen innehöll en del trixiga stigar. Tror jag snittade runt 4.35 efter 20 km och kände att det var perfekt.

Med nötkräm, saltpåsar från Mcd och lakrits i fickan behövde jag bara sikta in mig på att dricka vid stationerna. Fast jag hade även min enlitersflaska med svartvinbärssaft under armen. Fram till 26 km drack jag mest sportdryck vid passering av vätskestationerna men sedan gick jag över till vatten så jag kunde hälla kvarvarande vatten över huvudet när jag druckit färdigt. Det var inte särskilt varmt men jag sprang med långärmad vintertröja för jag svettas hellre än fryser.

Det var lite småsvårt att hitta snitslarna på vissa ställen och jag fick då och då hjälp av funktionärer att springa rätt. Jag hade verkligen noll koll på var jag befann mig på ön när banan inte gick utmed kusten. Mil 3 avverkades och den fjärde milen kändes som en berg- och dalbana i slowmotion. Backe upp och backe, om och om igen. Utförslöporna började bli kämpigare än att ta sig uppför. Dock trivdes fötterna trivdes fötterna jättebra i mina Hyperspeed 6. Runt maratonpasseringen hade jag kommit ifatt tvåan i damklassen. Jag låg i rygg på henne ett tag. Hon drog ifrån utför men kändes tröttare för varje uppförsbacke så jag valde att rycka i väl vald backe. Tror jag persade maratontiden men eftersom min mobil inte visade rätt distans vet jag inte exakt vilken tid det blev. Runt 3.20 förmodligen. Andra varvet missade jag iallafall inte skylten som markerade Abborrbackens början. Fast efter alla andra backar kändes den inte särskilt speciell. Vid 45 km satt en skylt som förkunnade jag man sprungit just 45 km. Min RunKeeper visade då 44.09 km. Perfekt! Detta innebar att jag i verkligheten hade ett lägre snitt än på mobilen och att en tid sub 4h bara var att ”ta i mål”. När det var ca 1 km kvar höll jag på att springa fel en sista gång. Man kom ut på ett stort fält med snitslar lite här och var. På ena sidan fältet stod ett gäng kvinnor och flaxade med armarna. Först trodde jag de var funktionärer men det visade sig att det var några som utövade någon form av gympa. Jag sprang en loop ute på fältet och vände tillbaka mot vad som var rätt håll. Jag var småförbannad och stressad över mitt misstag så jag slängde en blick över axeln för att försäkra mig om att jag inte klantat bort en placering. Där kom en snubbe ca 150 meter bakom mig. Jag la en högre växel och spurtade mot mål och en tid på 3.55.25 som räckte till en nittondeplats.

ll50_raz_3660_lidingo_ultra

Förutom att det stundtals var svårt att hitta var det som helhet ett bra arrangemang. Jag är glad att det är ”gjort” och att jag nu inte känner någon som helst press att behöva springa Lidingöloppet.