Månaden innehöll högt och lågt kan man säga. Lyckades skrapa ihop 15 kilometer baklängeslöpning sammanlagt, en marathonjogg runt Stockholm och ett efterlängtat backpass i Nacka. Men efter att jag varit magsjuk helgen 21-22 tappade jag det mesta. Inga skor kändes sköna, knappt ett enda steg kändes avslappnat och lätt och psyket var i fritt fall. Jag har matat på ändå. För det är en få saker jag klarar av. Igår kväll under månadens sista skälvande timmar kände jag ändå lite hopp igen. Jag joggade i sakta mak och liksom bara väntade på att klockan skulle ticka upp i 500 km när jag mötte Branislav som var ute och ”ultra”-tränade inför UTMB. Jag frågade vilket tempo han höll och han svarade ca 5.30 (m/km) så jag rättade mig efter det. Fyra kilometer pratstund senare lämnade jag av honom hemma hos sig och jag släppte på steget lite igen. Och där var det. Det där lätta, trippande flytet. Även fast det inte var helt hundra i varken kropp eller huvud så kändes de sista sju kilometerna lika korta som de gjorde i början av månaden. Hoppas, hoppas detta håller i sig nu. Jag börjar april hårt, med en vilodag!
Etikett: baklänges
Men vad har du i flaskan då? Och var har du den när du springer?
Ca 20 000 km löpning senare kör jag fortfarande samma grej. Jag har genom åren testat flaskor från konkurrerande sportbutiker men de har helt enkelt inte hållit måttet. Korkar har gått sönder, de har läckt, klämbarheten har inte varit samma och de har inte funnits i färgen svart.
Efter ett tag sätter sig en form vi kan kalla ”slimmad”. Bekvämligheten är på topp. Efter alla dessa mil med gratisreklam kanske spons vore på sin plats? En flaska på gatan är bättre tio på en dammig hylla i butiken?
Den enda gången jag tycker det är krångligt med flaska är vid baklängeslöpning, då ställer jag den inom räckhåll på marken så jag kan plocka den vid varvning.
Fem mil med flaska? Ingen problem. Hur fort det hade gått utan? Förmodligen långsammare. Jag kunde helt enkelt skippa några av vätskekontrollerna.
Vanligtvis har jag saft i flaskan. Min mage tycker mycket bättre om vätska med kolhydrater än rent vatten. Saften fryser inte heller när det är kallt. Vissa sorter skummar lite väl mycket i flaskan och några smakar bättre än andra. Just nu är päron en favorit.
På sommaren när det är riktigt varmt kör jag dock med vatten för att även kunna hälla över huvudet. Då tar jag med mig extra godsaker att äta så magen inte börjar bråka alltför mycket.
Jag har faktiskt ändå funderingar på att eventuellt komplettera med vätskerygg någon gång. Har köpt en löparrygga, men har ännu inte införskaffat någon vätskeblåsa till. Tyvärr är det så att slangen/munstycket har en tendens att frysa när det är kallt och det är svårt att lyckas hälla vatten över sig när det är varmt. Det kan bli så att jag varierar. Någon gång i framtiden.
Vad jag är säker på är att jag även i fortsättningen kommer gå min egen väg. För det är den enda vägen för mig.
Sprutt!
För att fira återkomsten till raz.nu släpper jag ett nummer av Sprutt! Eller iallafall en framsida… 3660 som adress hade tjänat ut sin roll. Har lyckats överföra det mesta hit. Uppdatera er länkar! Eller lägg till mig!
/Raz
Årets lågvattenmärke hittills – fast med ljuspunkter!
Efter att ha vilat i måndags, sprungit i mina mått ganska lite tisdag till fredag blev jag magsjuk natten till lördagen. Inte så konstigt då jag tagit hand om sambo med samma symtom i veckan. Det går ju att vända och vrida på lite som man vill, men 74 kilometer löpning är, trots att det är årets hittills lägsta veckosumma, egentligen inte alls dåligt. Jag fick dessutom ihop 6 km baklängeslöpning varav 4 på tisdagen.
Och nu har jag dessutom kommit upp i 13 dagar utan löpning i år. Vilodagar är viktigt och räknas minst lika noga som dagar med löpning!
RAZNU´S WORLD
Uppföljaren till RUNE´S WORLD: RAZNU´S WORLD! [@raznu är mitt nick, typ överallt. Följ mig gärna på Twitter eller Instagram!]
Älskade tartan.
Igår joggade jag ner till Backavallen och körde några varv på favoritbana nummer 4. Någonstans kring 2,5 km sprang jag in på tartanen. Det kändes förhållandevis lugnt och jag levde mig in i musiken i öronen. Shufflade alla låtar jag hittills laddat upp till Google Music, vilket är runt tusen. Mest metal av varierande hårdhet. Band som Restistance, Amon Amarth och Arch Enemy samsades med lite glammigare Maiden och tyska powersnubbarna Freedom Call. Pat Boone dök även upp med storbandscovers på Dio och Ozzy. Varven rullade på och efter någon timme började jag fundera på hur långt jag skulle springa. Bestämde mig för 30 km och susade vidare. Runt 20 började hungern ta ut sin rätt men jag hade ”gott” om dricka kvar i min medhavda flaska. Dagen till ära en blandning av päron- och svartvinbärssaft. Kolhydraterna dämpar hungern en hel del. Min mage tycker inte alls om rent vatten men kolhydratberikat (saft) går okej.
Det känns som världen rör sig runt mig och inte tvärt om. Banan kommer åkande utan att jag behöver ta i nämnvärt. När det närmar sig 25 börjar benen nästan ofrivilligt öka. Känslan är fortfarande oerhört lätt. Inte ens balladen Afraid to shoot strangers (Iron Maiden) tar udden av farten sista kilometern, snarare tvärt om. Kikar på klockan (mobilen) för att se om jag hinner under 2.08. Hur lugnt som helst. Pressar jag sista 300 meterna finns chansen på 2.06-nånting. Och visst! Stannar 30.01 km på 2.06.58.
Jag är nöjd med att benen levererar negativa splits nästan hur jag än gör. Idag var det verkligen ett sluttande plan.
Första milen: 43.35
Andra milen: 43.04
Tredje milen: 40.19 (varav sista femman på 19.21)
Idag taktikvilar jag för att det, enligt väderleksprognosen, vankas toppväder imorgon. Upp mot 10 grader och sol! Shorts igen med andra ord!
Apropå Backavallen var jag där och sprang 5 km baklänges i tordags. Makligt tempo, men skönt!
Många siffror blir det…
Igår passerade jag årets första tusing (kilometer alltså). Firade med att springa 2 km (5.41, 5.20) baklänges på Backavallen, i shorts!
Och här om dagen klev jag över 20 000 löpta kilometer sedan 6 januari 2010. Ett halvt varv runt jorden! Detta betyder att jag har snittat lite över en mil om dagen under ett halvt decennium. Bara utomhus så klart. Många bäckar små osv.
Bar-tartan, baklänges!
Skenet av Lars pannlampa.
Efter kylan i mellandagarna har det nu töat järnet. I förrgår cyklade jag ner och kollade in löparbanorna på Backavallen (Katrineholm). Då låg ett kompakt snötäcke över tartanen. Igår när Lars och jag kom dit var snön helt borta! Efter ett par inspektionsvarv släckte Lars sin pannlampa och vi vände oss om och körde baklängeslöpning. Han sprang ca 500 m och jag 2 km (6.06, 5.54). De 6 plusgraderna och bara shortsbenen gjorde att det nästan kändes som en sommarnatt. De vita linjerna var lätta att se trots att både bandyrinken och konstgräsplanen var släckta. En fantastisk start på 2015.
Kom på att jag glömt två statistikgrejer från 2014 som jag vill dela med mig av. För det första sprang jag aldrig mindre än 100 km/vecka. Snacka om even-Steven. Och för det andra räknade jag ihop mina löpta baklängeskilometer. 64! :) En droppe i oceanen av 6001 sammanlagt men ändå mer än 1 km i veckan baklänges.
Sextusen kilometer tjugohundrafjorton
Trots titeln och medhörande bild var det faktiskt inte alls det som var årets stora mål. Dessa 6000 kilometer löpning kom till av bara farten.
Solklar nummer 1 (och detta års stora mål) på min lista är den där milen jag sprang baklänges.
Sedan har jag krupit långt ut ur min comfortzone och ställt mig på startlinjen på tre tävlingar.
Skövde 6-timmars. Lätt. 71799 meter (3:a).
Lidingö Ultra 50k, Lätt. 3.55.25. (19:e plats)
Stockholm marathon i maskeradkostym. Lätt. (3.29.00)
Efter en lång kall vinter kom en varm skön sommar som nu återigen har blivit svinkall vinter.
Under året har det blivit 306 aktiva dagar (19,61 km/dag) och 59 vilodagar utan löpning. Fördelat på 365 dagar blir snittet 16,44 km (mer än 10 miles) per dag. Totalt 6001,3 km.
Snittiden per kilometer inkluderar baklängeslöpningen och jogging i sällskap med andra.
En annan höjdpunkt var att Ultrainvallerna i november gick ultralätt!
Till sist bjuder jag på den ultimata (nåja) Katrineholmskartan!
Tack och bock för i år.
Raz
Novembersummering: 540 km.
Trots sju vilodagar kom jag upp i 540 km i november. Ultraintervallerna gav den sista lilla pushen över 500. Nu finns det inte bara en teoretiskt, utan även en i praktiken, chans att nå 6000 km utan att behöva springa dubbelpass varje dag. 531 km i december och jag är hemma! Dock är ju december en månad som innehåller störningsmoment så som jul och sånt… Jag börjar med att sikta högt så få vi se hur det går.
PS. Ni har väl inte glömt att rösta på min ”GOD JULJOGG-jogg”? DS.