Bakslag… och Global Running Day!

globalrunningday_raz

Happy Global Running Day!

Efter rundan på söndagen efter Göteborgshelgen började jag känna av foten rejält igen… Det gick så långt att jag fick besöka sjukgymnasten för att reda ut symptom och känningar som uppenbarade sig som surr eller pirr i området kring frakturen. Det är nog inte alls så farligt som jag först trodde att det var. Hela jag går in i chock när ser hur löpningen rinner mig ur händerna (fötterna). Jag vilade söndag, måndag, tisdag in i denna vecka och imorse testjoggade jag 3 km med Therese (idag är det Global Running Day!) och nyss betade jag av 7 km i sakta mak. Bromsade en hel del då övriga kroppen vill mer än vad foten klarar av för tillfället. Det var iallafall härligt varmt. Äntligen.

Nu får jag modifiera rehabtrappan lite igen. Återstår att se på vilket sätt.

Vi ses i Stockholm på maran! Jag hejar!

 

Vägen tillbaka är lång…

dsc_1272_25766875613_o

Finklädd premiärjogg med nya födelsedagsskorna jag fått av Therese.

SalmingRace3_raz

Salming Race 3 och Salming Race 2 (som nu får bli vardagssneakers då det iallafall finns en hel del promenadmil kvar i dem).

211_runkeeper

”How did it go, Raz?” Jo, tack! Det gick ju fint. Teorin om gratismil i nya skor håller i sig. Med endast rehabträning utan ett enda fartpass kunde jag springa andra halvan snabbare än första.

SalmingRace3_knot

Dessutom hade jag inte fixat mina ”life time knots” (som någon sa på instagram). Nu sitter de! Avklippta och inbrända. Ett tunt lager liquisole under sulorna för att förlänga livslängden gör att vikten går upp några gram men med de avklippta snörena gick det jämnt ut.

reh20

Efter rebooten till rehabtrappan 2.0 (som syns tydligt i grafen) har jag kunnat banka min första 100-vecka sedan ett år tillbaka. Vilodagar i all ära men när springa, vila, springa, vila inte funkade inte så bra har springa, springa, vila, springa, springa, vila suttit som en smäck! Har just klarat av 23, 21, vila, 23, 21, vila. Och ska nu förlänga dag 2 och förkorta dag 1. Och eventuellt byta plats på dem så det blir 20, 24, vila, 20, 24, vila, 19, 25, vila, 19, 25, vila osv. Tror jag uppgraderar rehabtrappan till 3.0! Det är en lång väg men den ska springas!

211_BFF

Stay Dark! (Trail Runners)

Ett steg upp i rehabtrappan – ”tvådagars”!

rehabtrappa_dubbel

Började nya året med upptrappning! Nu får jag äntligen springa dagarna efter varandra en gång i veckan. Testet pågår en månad och om det slår väl ut är planen att ”dubbla” ytterligare en gång per vecka. Då är jag nästan uppe på, för mig, normal nivå!

Igår och förrgår var första gången jag sprang tvåmilare dagarna efter varandra sedan 16-17 april 2015. Bara tanken på det gjorde att det gick lite lättare trots 9 minusgrader och dis… Men jag kom förberedd!

tuffibuff

Tuff i buff som Jogg-Niklas hade sagt! ;)

 

 

En mil om dagen i sex år!

6years

22121,5 km på 2191 dagar. 10,09 km löpning per dag i snitt. Bara utomhus räknas. I sex år! 

Den 6 januari 2010 joggade jag 6 km på 40 min (6.40/k) efter att ha haft ett uppehåll på ca en månad då jag, i början av december 2009, blev påkörd av en bilist (för andra gången!) när jag cyklade. Läkande spricka i revben, som fortfarande värkte och allmänt seg känsla. Vilken comeback! ;)

snow_forr

Snölöpning anno 2010.

Video från 8 februari 2010. Bonuspoäng till den som gissar rätt på platsen där den är filmad)

Jag började inte direkt från noll 2010…

Bloggen 1 maj 2007: ”Igår fick jag spelet totalt och…

…sprang 13(!) varv runt Långsjön! Ca 21 km! Målet var att klara av 10 varv på en gång innan midsommar. Så nu vet jag inte riktigt vad som blir nästa mål? Några förslag? Hur som helst kändes det grymt att klara springa så långt utan att bli utmattad. Uppförsbackarna kändes som planmark och efter varje nedförslut var jag helt utvilad. Snacka om flow!”

(anm: 21 km var inkl. dit och hem från min dåvarande bostad i Nacka. Ett varv runt Långsjön är i underkant av 1,5 km.)

Och 6 oktober 2009: ”… har lite funderingar på att slå juni-löpningen som landade på 190km fram till midsommar och några få mil till veckan efter. Vi får se…”

Jag sprang alltså en hel del redan innan, men jag tyckte det vore kul att veta hur mycket det verkligen var. Nu kan jag stolt meddela att jag springer en mil om dagen!

kondi

Take that depressionsjävel!

 

Jag finns på Jogg och Runkeeper för den som vill följa.

jogg_prof

 

Den rehabtrappan!

rehabtrappan_0_20k

Från nästan två månaders helvila till 95 minuter löpning! Det har varit en lång väg hit. Återstår en del upp till 100% men än så länge har det gått bra.

23540919762_9e0b60e9c3_o

I trappor.

23281541449_ee495b29ae_o

I mörker.

23281542479_3982859cf3_o

I shorts.

23540919572_060f25e005_o

I regn.

23281544609_2bf7fe4f62_o

I kyla.

Ett filmklipp publicerat av Raz (@raznu)


Och på video!

Rehabtrappan fortsätter nu med jogg i skön värme. Ses!

 

MEN GLÖM INTE ATT RÖSTA!

jogg_jultavling_figur_raz

 

 

 

 

Mörkerjogg i källaren.

nightout

Så här ser jag ut när jag gått låg på energi.

Det skulle blivit en lugn måndagsjogg men efter drygt en mil tog jag tvärslut… Efter en stund kom jag på att boven var en tidig kolhydratsfattig middag bestående av av ostgratinerad okra och bacon. Det var en riktig kamp mot slutet. Gata upp och gata ner.

okra19

Detta var 5:e 90-minutaren. Skönt att kunna springa i shorts iallafall. Och att kunna springa över huvud taget! Uppåt, framåt!

 

Berlin – support

ormen

Ormen av löpare på väg till start. Solen har just gått upp, det är för tidigt…

0700

Ofattbart mycket folk som ska in på området. Och mer blev det. Kyligt, men skönt att slippa regn. Fick vänta två timmar på att första löparna skulle passera på första heja-stället.

30k

Jag har aldrig sett så många löpare förut. 3-timmarsgruppen kändes större än hela Stockholm marathon. Trångt. Inte alls sugen på kliva in och springa faktiskt. Till och med längre bak i startfältet var det inte många meter mellan löparna.

heja

Jag brände runt och hejade på Therese på så många ställen som möjligt. Förutom vid start och efter målgång (jag hittade inte skylten som pekade rätt så jag hann inte dit förrän 5 min försent) hann jag heja på 5 (gula prickar) ställen! Och heja på alla andra under stunden jag väntade in henne. ”Heja Sverige!” Många glada miner.

routemap

Tack vare välutbyggd kollektivtrafik och en mobilapp som SL bara kan drömma om kunde jag som inte ens hittar hinna runt banan.

dunkd

Löparmat.

doner

Mer löparmat. En döner om dagen. Fler öl.

standstill

Och jo, jag sprang lite rehabjogg också. Tyvärr var ju inte gatorna avstängda för mig så jag fick hålla mig på stenlagda trottoarer. Hemskt underlag för foten. Trött. Stressad av trafik och trafikljus som varken låter eller är gröna mer än att man hinner springa över om man lyckas tajma överfart exakt när det slagit om. Nja. Jag hade hoppats på att kunna dra ner till Tempelhof och springa lite på startbanorna men jag la ner det.

På det stora hela var det bra att Therese tog sig runt med min support. Hon hade inte gjort ett enda långpass sedan Stockholm… Starkt är bara förnamnet.

Flyget gick okej. Lägenheten vi hyrde låg kanonbra och var okej som maraton-bas. Döner är så jävla gott. Likaså veteöl. Och snabb-potatis-mos i kopp. Och ja, jag gick ner i vikt.

Ny mobil – nya kameramöjligheter.


En ny trotjänare har tagit plats i handen vid löpning: Sony Xperia Z3 Compact. Fast den är ju såklart inte i handen när jag filmar på avstånd. Då sitter den på min vattenflaska som agerar stativ!

55 minuter!

stig

Ett steg upp i rehabtrappan! Lugnt från början till slut. 11,58 km. Yes!