Började nya året med upptrappning! Nu får jag äntligen springa dagarna efter varandra en gång i veckan. Testet pågår en månad och om det slår väl ut är planen att ”dubbla” ytterligare en gång per vecka. Då är jag nästan uppe på, för mig, normal nivå!
Igår och förrgår var första gången jag sprang tvåmilare dagarna efter varandra sedan 16-17 april 2015. Bara tanken på det gjorde att det gick lite lättare trots 9 minusgrader och dis… Men jag kom förberedd!
Tuff i buff som Jogg-Niklas hade sagt! ;)
När allt strul med den svenska friluftswebbshoppen och North Face Ultra Trail-skorna äntligen löst sig beställde jag istället ett par Inov-8 Trailroc 245 från England.
En hyfsat greppig sula (utom på is) funkar fint på vintern när det är snö eller slask. Vid behov har jag ett kit Bestgrip-dubb att tillgå. Fast nu har vintern tagit en paus och jag har bara sprungit en testrunda med Trailrocen. Lite typiskt när jag äntligen fixat dem men jag springer hellre på barmark. Alltid.
Efter att ha halkat omkull två gånger inom loppet av tre veckor med mina gamla slitna Icebug Anima BUGrip är det nu skönt att kunna luta sig tillbaka på något jag litar lite mer på.
North Face Ultra Trail var ju jättesköna men skor som går sönder redan efter tio rundor (200 km) borde VERKLIGEN inte få kalla sig ultra. Har för mig att 44,5 vägde in någonstans kring 285 gram vilket är nästan på grammet samma som Trailroc 245 i 44,5. Lite väl tungt i min smak men det ibland är det skönt att ha rejält på fötterna. Ibland.
I februari testade jag på att springa ultraintervaller, en träningstävling som anordnas på jogg.se. Det går ut på att man springer 1 mil var tredje timme under ett dygn. Trots alla hinder i form av kyla, is, depression och astma tog jag mig igenom intervallerna med lätthet. Kanske för att jag hade hört att det skulle vara sjukt jobbigt och jag hade stora förväntningar på att få slita röven av mig. Så blev det inte, men likväl en kul grej att ha gjort.
Efter att sprungit, sovit, sprungit, och så vidare stannade jag på 6.28.11 på 81,3 km och en hedrande fjärdeplats.
Jag vet inte om jag kommer göra det igen, men kanske kanske. Då får det bli en sommarvariant isåfall. Det måste vara som natt och dag att bara behöva dra på sig ett par shorts och ett linne och springa lite, jämfört med underställ, långbyxor, tjock tröja och icebug på fötterna. Jaja, vi får som sagt se.