The sun always shines on BV

Backavallen, huvudläktaren i bakgrundenAndra tjugominutaren i rehabtrappan gick trögt, i huvudet. Men trots motvind i själen seglade jag 4,56 km (4.23/k) utan någon större ansträngning. Jag skulle bara behöva vara igång längre tid… Astman fanns där men i mycket mindre grad än under tidigare rehabpass. Solen bröt igenom molnen och det var, för den här sommaren, kanonförhållanden.

Apropå värme så blir det svårt att stå emot att springa fritt på Gran Canaria. Återstår att se om jag klarar det eller om jag ger med mig mot mitt svaga psyke. För utan pannben i löparskor är det lätt att bara ”råka” springa en mil eller två. Eller tre.

Tredje rehabkvarten, med mersmak…

backavallen juli 2015 raz

Så här mycket spring var det i varje steg idag. Lätt, med lite astma joggade jag i ca 4.20/km. Nu vill jag springa längre stund! Om allt går som det ska kliver jag upp ett steg i trappan på lördag. 20 minuter!

Bild till varje uppladdat pass?

Spring! (@raznu)Svar: Ja! Jag ska förklara varför. Nu när jag endast får ”nudda” vid löpning och lider av grov abstinens från långa sköna löprundor försöker jag med alla medel mjölka ut så mycket som möjligt varje gång jag joggat lite. Att stanna kvar på Backavallen en stund efter rehaben och knäppa några bilder gör att jag upplever träningstillfället som lite längre. I början när jag körde 5 minuter jogg tog fotostunden längre tid än själva träningen. Idag har jag joggat min andra kvart i rehabtrappan och tack vare att jag fixade några foton efter fick jag känna tartan-doft mer än en halvtimme! Ja, det går att bara cykla ner och bara lukta (som Ferdinand). Men det är inte samma sak. Det krävs lite puls/svett också! Då blir jag tillfälligt lugn i huvudet.

 

15 minuter – en kvart!

salming4Äntligen får jag springa en kvart! Den ljuva stunden spenderades på bana 4 med astma. Jag tycker det är ursvårt att känna av ansträngingsgraden på grund av astman så jag springer på lite. Det slutade med 3.57 km på 15 min och splittarna 4.24, 4.17, 4.06 och 3.55 sista 570 meterna. Ändå skönt att få ta ut sig litegrann iallafall. Ett steg vidare i rehabtrappan!

Regnjogg i badbyxor

badbyxor_razJag brydde mig inte om att ta med löparshorts till Öland när jag ändå bara skulle springa 10 minuter rehabjogg. Passande nog regnade det en hel del. Tycker faktiskt det är helt okej att springa i badshorts. Foten känns bättre och bättre. Eller mer normal. För det känns inte dåligt, bara ovant fortfarande.

10 minuter frihet!

image

Äntligen lite speed! 10 minuter jogg stod på schemat och jag körde lite snabbare för att få en känsla hur det står till med foten. Gled runt första kilometern i 4.30 och ökade sedan till 4.10 och kom sammanlagt 2,33 km på den angivna tiden. Skönt att få sträcka ut lite!

Bonus: När det är varmt kan man ha keps. ;)
image

Det blev så här av en slump när Therese tog en bild innan passet.

Hypen från fornstora dagar.

hyper4

Dagen innan jag skulle vara support på Stockholm marathon gick vi (jag haltade) en shoppingrunda på Södermalm och kollade in Igor Sport. Där på reahyllan såg jag ett par röda Asics som jag trodde var någon GT-modell men när jag lyfte skon kändes det direkt att det inte var en GT! Hyperspeed 4!! Denna modell (från 2010) är numera en raritet. På lappen stod det med svart tuschpenna skrivet ”44”. Är det sant?! Ett par kvar och det var min storlek! Jag gjorde ett tafatt försök att pruta i kassan, men de var nedsatta från 1200 till 500 och det syntes nog att jag tänkte köpa dem ändå. De är ju nästan så gamla att de borde prishöjas igen. Vintage liksom. Detta är skon som fick mig att falla för lättare skor hellre än med mycket dämpning. Och dämpningen hade gjort att jag sprang till mig en överbelastning i höften pga för bakåtlutad löpning. Så man kan säga att det var dessa som räddade min löpning (och sedermera mitt liv).

hyper4_1

Racing-röda Asics Gel Hyperspeed 4 i all sin prakt. Snart dags för premiärtur kanske?

hyper5_4

Mitt första par vita 4:or i bakgrunden och ett par 5:or längst fram. Detta var innan Asics bestämde sig för att göra en helt annan, ny sko och kalla den Hyperspeed 6.

hyper6

6:orna är visserligen sköna och de har tagit mig runt både maran och Lidingö Ultra, men jag tycker de borde hållit fast vid gamla modellen och moderniserat den istället för att bara sätta ”Hyperspeed 6” på en ny modell. Men det fungerar tydligen så i skobranschen… Adidas Adios 1 någon? Jag var inte bevandrad med just Adidas då, men nu i efterhand har jag hört och läst mycket om just Adios 1 ”som inte längre går att få tag på”. Lite samma dilemma som för mig med Hyperspeed så jag känner igen mig. Racingskor som fungerar för ultra is the shit!