22121,5 km på 2191 dagar. 10,09 km löpning per dag i snitt. Bara utomhus räknas. I sex år!
Den 6 januari 2010 joggade jag 6 km på 40 min (6.40/k) efter att ha haft ett uppehåll på ca en månad då jag, i början av december 2009, blev påkörd av en bilist (för andra gången!) när jag cyklade. Läkande spricka i revben, som fortfarande värkte och allmänt seg känsla. Vilken comeback! ;)
Snölöpning anno 2010.
Video från 8 februari 2010. Bonuspoäng till den som gissar rätt på platsen där den är filmad)
Jag började inte direkt från noll 2010…
Bloggen 1 maj 2007: ”Igår fick jag spelet totalt och…
…sprang 13(!) varv runt Långsjön! Ca 21 km! Målet var att klara av 10 varv på en gång innan midsommar. Så nu vet jag inte riktigt vad som blir nästa mål? Några förslag? Hur som helst kändes det grymt att klara springa så långt utan att bli utmattad. Uppförsbackarna kändes som planmark och efter varje nedförslut var jag helt utvilad. Snacka om flow!”
(anm: 21 km var inkl. dit och hem från min dåvarande bostad i Nacka. Ett varv runt Långsjön är i underkant av 1,5 km.)
Och 6 oktober 2009: ”… har lite funderingar på att slå juni-löpningen som landade på 190km fram till midsommar och några få mil till veckan efter. Vi får se…”
Jag sprang alltså en hel del redan innan, men jag tyckte det vore kul att veta hur mycket det verkligen var. Nu kan jag stolt meddela att jag springer en mil om dagen!
Take that depressionsjävel!
Jag finns på Jogg och Runkeeper för den som vill följa.
På den tredje och sista 25-minutaren i rehabtrappan testade jag hur det låg till med astman. Den kändes nästan inte alls när jag lökade mig runt 5,51 km (4.33/k)! Solen värmde skönt och helsvart var helt klart rätt klädval. \../ \../
Andra tjugominutaren i rehabtrappan gick trögt, i huvudet. Men trots motvind i själen seglade jag 4,56 km (4.23/k) utan någon större ansträngning. Jag skulle bara behöva vara igång längre tid… Astman fanns där men i mycket mindre grad än under tidigare rehabpass. Solen bröt igenom molnen och det var, för den här sommaren, kanonförhållanden.
Svar: Ja! Jag ska förklara varför. Nu när jag endast får ”nudda” vid löpning och lider av grov abstinens från långa sköna löprundor försöker jag med alla medel mjölka ut så mycket som möjligt varje gång jag joggat lite. Att stanna kvar på Backavallen en stund efter rehaben och knäppa några bilder gör att jag upplever träningstillfället som lite längre. I början när jag körde 5 minuter jogg tog fotostunden längre tid än själva träningen. Idag har jag joggat min andra kvart i rehabtrappan och tack vare att jag fixade några foton efter fick jag känna tartan-doft mer än en halvtimme! Ja, det går att bara cykla ner och bara lukta (som Ferdinand). Men det är inte samma sak. Det krävs lite puls/svett också! Då blir jag tillfälligt lugn i huvudet.
Äntligen får jag springa en kvart! Den ljuva stunden spenderades på bana 4 med astma. Jag tycker det är ursvårt att känna av ansträngingsgraden på grund av astman så jag springer på lite. Det slutade med 3.57 km på 15 min och splittarna 4.24, 4.17, 4.06 och 3.55 sista 570 meterna. Ändå skönt att få ta ut sig litegrann iallafall. Ett steg vidare i rehabtrappan!