För att få till löpningen klev jag iväg 06.47 igår morse. Bilden är tagen 07.30-ish efter en knapp mil, nere vid Djulö i Katrineholm.
Kommenterarna på Instagram vid morgonpass är ofta i stil med Bästa starten på dagen! och liknande. Inget ont om det! Pepp är ju kanon! Men! För mig som kvälls- och nattmänniska är träning tidigt på dagen inte alls att föredra men det verkar på något sätt ”finare” i folks ögon att träna på morgonen. Jag har aldrig sett en enda kommentar så som Vad bra att du kom ut och tränade så sent! eller Bästa slutet på dagen! om ett träningsinlägg på sociala medier. Och hur tidigt är tidigt egentligen? Klockan 02, är det sent, eller väldigt tidigt? Tyvärr så diskvalificerar samhället oss nattugglor ganska hårt. I skolan satt jag mest och glodde i väntan på lunch. Många lopp startar morgon-förmiddag. Jag måste försöka få till en plan för att fixa Berlin Marathon (start kl 09) på bästa sätt. Tips? Gå och lägga sig extra tidigt fungerar inte. Det testade jag på Ultravasan…
På den tredje och sista 25-minutaren i rehabtrappan testade jag hur det låg till med astman. Den kändes nästan inte alls när jag lökade mig runt 5,51 km (4.33/k)! Solen värmde skönt och helsvart var helt klart rätt klädval. \../ \../
Äntligen får jag springa en kvart! Den ljuva stunden spenderades på bana 4 med astma. Jag tycker det är ursvårt att känna av ansträngingsgraden på grund av astman så jag springer på lite. Det slutade med 3.57 km på 15 min och splittarna 4.24, 4.17, 4.06 och 3.55 sista 570 meterna. Ändå skönt att få ta ut sig litegrann iallafall. Ett steg vidare i rehabtrappan!
