Bästa starten på dagen! – enligt många…

För att få till löpningen klev jag iväg 06.47 igår morse. Bilden är tagen 07.30-ish efter en knapp mil, nere vid Djulö i Katrineholm.

Kommenterarna på Instagram vid morgonpass är ofta i stil med Bästa starten på dagen! och liknande. Inget ont om det! Pepp är ju kanon! Men! För mig som kvälls- och nattmänniska är träning tidigt på dagen inte alls att föredra men det verkar på något sätt ”finare” i folks ögon att träna på morgonen. Jag har aldrig sett en enda kommentar så som Vad bra att du kom ut och tränade så sent! eller Bästa slutet på dagen! om ett träningsinlägg på sociala medier. Och hur tidigt är tidigt egentligen? Klockan 02, är det sent, eller väldigt tidigt? Tyvärr så diskvalificerar samhället oss nattugglor ganska hårt. I skolan satt jag mest och glodde i väntan på lunch. Många lopp startar morgon-förmiddag. Jag måste försöka få till en plan för att fixa Berlin Marathon (start kl 09) på bästa sätt. Tips? Gå och lägga sig extra tidigt fungerar inte. Det testade jag på Ultravasan…

Doften av tartan! [och en liten halvårssummering]

tartan_in_the_morning

Åter på Backavallen för en kort (5 min) rehabjogg. 

Det här året började superkanon med löpning i vintervärmen på GC redan i januari. Sedan dess har det varit lite si och så.  Några veckor efter maratonjoggen runt Stockholm solo blev jag magsjuk och jag tappade mycket, framförallt steget. Det blev sig inte likt helt enkelt. Psyket ramlade även det ner i källaren. Jag fick kämpa. Jag tror i och för sig inte det hade någon bidragande orsak till frakturen i foten under Wings for life, men nu har jag iallafall fått ett långt break från löpning och chansen att få börja om från ”noll”.

Har inte funderat ut vad jag kan ha för årsmål, eller om jag ska ha något, men eftersom antalet vilodagar har skjutit i höjden kanske 3650 km på så få löpdagar som möjligt kanske kan vara något? Fast nu ska jag först och främst köra rehabtrappa, förhoppningsvis, bara uppåt!

1932 km löpning årets sex första månader med 80 vilodagar