Vi var ändå i Harge och hälsade på och slumpen presenterade en fin kartong att göra skylt av! :-D Klicka på pilen i bildens högerkant för att se en kort videosnutt. Att jag inte tröttnar på mig själv när jag hejar… :-)
Vi var ändå i Harge och hälsade på och slumpen presenterade en fin kartong att göra skylt av! :-D Klicka på pilen i bildens högerkant för att se en kort videosnutt. Att jag inte tröttnar på mig själv när jag hejar… :-)
Ibland när jag inte springer gör jag mashup-logotyper av DTR. :)
Dark Trailquillity Runners!
Dark Tranquillity-original.
Dark Funetrail Runners!
Dark Funeral-original.
OCH, som grädde på moset: finare ”like” kan jag knappast få!
Horns up!
För vi är Dark Trail Runners!
/Raz
Elin skulle fira #runstreak nr 1000 på Sollentunavallen och vi åkte dit för att vara med på ett hörn. Skyltmannen hade gjort ett undantag och knåpat ihop en skylt dagen till ära. ”STREAKING PÅGÅR”!
Misha hade med sig sin groupie-stick. Horns up!
Kul event! Idel glada miner. Jogga tillsammans – ett lättsamt sätt att umgås! Och vi fikade såklart också.
Sedan skulle det hoppas lite också. :-)
Och jag joggade 20 kilometer med skylten i handen. Det funkade kanon i solskenet och den obefintliga vinden! Strålande skyltväder!
Vi hängde kvar och hejade ett bra tag efter avslutad jogg men till slut gav vi oss och Elin tog senare beslutet att stanna på 84 km. Bra kämpat!
Det var förresten någon som frågade Therese om jag alltid springer med skylt… :-D
Tack för nu!
Mvh
Raz
Therese har en egen träningsgrupp på Facebook! ”Träning inför Stockholm Marathon 2017 – Katrineholm” heter den, men alla som vill jogga är välkomna. Distans och fart anpassas efter de som är med. Gemensam jogg alltså!
Man behöver inte ha siktet inställt på Stockholm marathon för att vara med. Jag och hunden Clifford är till exempel inte anmälda till Stockholm.
Ibland är det sol. Och jag hoppar.
Ibland är det snö.
Ibland ännu mer snö! Och jag hoppar.
En gång var det sol, på Gran Canaria! Uppslutningen var ju inte lika bra 400 mil sydväst om Sverige… Men ändå!
Sol på hemmaplan. Shortsväder!
Och så hoppar jag lite. Clifford bryr sig inte.
Vackertväderlöpare på väg!
Mer mulet, fast glatt humör.
Det är fint att jogga i grupp när det är sol.
Eller julafton! Och sol! Och tomeluvor! Och shorts!
Än så länge har jag klarat mig från långbyxor den här vintersäsongen och hoppas kunna rida ut hela vintern i shorts. Den som vill se mina bara ben live, eller jogga med oss i Katrineholm är välkommen att kolla in Träning inför Stockholm Marathon 2017 – Katrineholm på FB. Therese styr upp denna grupp på ett föredömligt sätt.
/Raz
John Laselle passade på att knäppa en bild. :-) Fina grejer!
Människor som umgås på nätet träffas och får kramas. Therese, jag, Jonas, Svempa och Misha som hade selfiepinne med sig för groupie-moment!
Lugnet före stormen.
Det kom förbi ett gäng som sprang med skylt!! Fredrik postade på sociala medier.
I Facebook-gruppen ”Springande tjejer” är jag tydligen lite ”känd”… :-)
NU ÄR SKYLTSÄSONGEN 2017 IGÅNG! Vi ses när vi ses! Och hörs! Hoppas på skyltväder.
Mvh Skyltmannen
Drog en 3:a på kvällen 1 december när vi anlänt. Efter det har jag köttat alla dagar utom en. Och sista dagen. Snacka om att #slaktadecember som jag hade ambitionen att göra men egentligen inte trodde var möjligt på grund av knät. Ju mer jag sprungit desto bättre har det blivit. I början försökte jag foamrolla med en medhavd liten reserulle, men den var så kass att jag gav upp det. Även stretching fick maka på sig till förmån för slappande, öldrickande och GGCL (godis, glass, chips och läsk). Årsmålet (det ständiga) på 3660 km verkade avslägset i början av månaden men nu kan jag bara luta mig tillbaka och rulla in de sista kilomterna. För vet ni? Knät är så mycket bättre nu än när vi åkte. TAKE THAT LÖPARKNÄJÄVEL!
Klockade in min värsta vecka på drygt 15 mil. De allra flesta rundorna var med Therese i början, eller hela. En super-Turfjogg hanns också med. Alla zonerna i ett svep (inkl. Atlantbad och ökenpromenad) resulterade i 27 km. Vi körde även ”traditionsenliga” Maspalomas-Monte Feliz tor. Det innebär att man passerar hela turistortens strandremsa förutom Meloneras som vi joggade många andra dagar. 410 km på tre veckor. Therese klämde till med 270 km. Jag hade gissat på 500k tillsammans men nu blev det alltså nästan 690. UTAN VURPOR!Sightseeingkartan. ;-)
Nu väntar shortsjogg på hemmaplan. Över och ut.
Garmin med JOGG-urtavla! (originaltavlan visar inte batteriprocent i siffror!)
Eftersom jag tänkte springa på ”klockan” under Ultravasan behövde jag en backup till min mobil (Runkeeper). Efter att ha letat lite och frågat andra/kollat recensioner fann jag en lämplig modell Garmin utan lulllull och touch mm. Therese hjälpte mig att hitta den för så lite pengar som möjligt (från England).
Jag hade egentligen mest saknat att ha ett armbandsur till vardags. 230 följer bara med som backup på löpning nu. Den visar ofta längre sträcka/snabbare hastighet än vad kombon Sony-mobil med Runkeeper gör. Tycker även att Garmin Connect är krångligt och de tillhandahåller inte de features jag är ute efter som exempelvis export av i gps-filer i bulk. En sak jag däremot tycker är lite smårolig att titta på är stegfrekvensen.
Betyg: 3,5 av 5.
Plus: priset och batteritiden (utan notifikationer och tjafs ska sägas)
Minus: krångliga menyer och låsning-/upplåsning av skärmen.
edit. Ang. batteritiden hade Garmin 31% kvar efter 8.24.17 på UV 90 och mobilen 70%. Det tar lång tid att hitta satellitmottagning (gps+glonass) jämfört med mobilen (Sony Xperia Z3 Compact) som är snabbare.
One man army är bättre än ingen hejarklack alls!
På ett blåsigt Bråvalla innan start. Maiden och Helloween-pepp, fast långt från festivalkänsla.. De flesta satt och kurade sina bilar tills det var dags för start. Men jag var rejält påbylsad för att inte frysa sönder under min skyltningsavslutning så jag kunde ifallafall stundvis smyga omkring och hälsa på lite folk.
Starten! Alltså fy fan vad det blåste…
Jag stod vid 4 och 9 km och skrek så gott det gick. Ljudet som inte nådde fram kanske kompenserades av kroppspråket. Och jag fick verkligen slita för att inte tappa skylten eller blåsa iväg tillsammans med den! Det var ju inte inte särskilt tätt med löpare heller. Klunglöpning fanns bara i fantasin. Hejade mig igenom hela fältet till sista löpare och gå- /joggade den knappa kilometern mot mål. Therese och de andra vi åkte med gjorde godkända lopp. Tiderna blev mest kuriosa då vinden på långa raken låg rakt emot och det var nästan tragikomiskt att se löparna slita. Undrar om någon slog pers?!
Hann även med att turfa zonen Area68 som låg lägligt till där man parkerade bilarna.
Efter mycket om och men har jag äntligen fått till kartor över 25 000 km löpning from 2010 till nutid. Jag började räkna för att jag tyckte det vore intressant att veta hur mycket jag verkligen springer. Nu har jag det svart på vitt eller iallafall mörkblått på beigt(!). 25 070 km på 2500 dagar ger ett snitt på just över 10 km per dag, i snart sju år… Sedan jag började räkna alltså…
Katrineholm. Hemmaplan. Ju tjockare linje, desto fler gånger har jag sprungit där.
Premiären av Horns Cup i mörkaste Småland.
Två gånger SSWC på Tjärö i Blekinge skärgård.
Ett gäng rundor i Nacka. Stockholm marathon, Lingingö Ultra, Premiärmilen, Run in Blood och lite blandad sightseeing.
En kortis i Norrköping. Kuriosa: blev jagad av en mås flera hundra meter…
Pålsjö skog mm.
Sightseeing Hargebaden.
Meloneras, Maspalomas, Playa del Ingles, San Agustin mm.
Sightseeing.
Inte så mycket sightseeing som en jakt på kilometer…
Ultravasan och en liten pytterunda i Garsås.
Sightseeing.
Gammal hemmaarena plus Wings for life och en liten kortis i Algutsrum.
Edit 20161125:
Jag glömde ju drygt sju mil i Skövde! :)
Så var det då äntligen dags för avfärd mot mörkaste Småland. Klubbmästerskapet för Dark Trail Runners – Horns Cup! Krigsflätorna var på plats redan till tågresan. Ready for battle!
Ett muntert gäng inför start efter att ha bekantat oss lite afk.
Sedan bar det av till skogs. Bitvis timmer. Och tegelkross. :)
Jag sprang i Inov-8 Trailroc 245. Tänkte att det var onödigt att trampa fast skorna på vägen. Lyckades visserligen hålla mina Hypertri på fötterna hela Ultravasan men detta var ju lite kortare.
Sprang bara ”vilse” en gång och kunde med hjälp av tävlingsledningen återigen hitta rätt spår tillsammans med tvåan som kommit ifatt efter ca 90 sekunders ståvila. :) Andra varvet blev mer avslappnat, i huvudet iallafall. Backe upp och backe ner gjorde att benen fick jobba.Efter över 1h 20m ”slit” kunde jag höja hornen i mål!
På banketten fick vi överraskning i form av lasergraverade DTR-glas. Öl öl öl!
Fantastiskt prisbord sponsrat av Salming.
Glas Raz med pokalen. Vilken pokal sen! 1,6 kg inkl. sågklinga, någon plexivariant och feta spikes! Passar i vilket löparhem som helst! (bäst hemma hos oss!)
Ordföranden/tävlingsarrangör/you-name-it hade gjort ett hästjobb med allt. Så jävla bra! Bansträckning, matlagning, boende, frukost, skjuts, entusiasm, idé. Allt! Tack för att du grundade Dark Trail Runners.
Bonusvideo!
Övriga foton är tagna av ordföranden själv och überschwester (vars report ni kan läsa här)
Stay dark!