Så var det dags för Skyltmannen av få lite ledigt.

Berlin med världens bästa människa. Förra gången vi var här sprang hon och jag hejade. Denna gång springer jag också.

En av de bästa grejerna med Berlin marathon är uppladdningen. Öl, öl ,öl, döner, öl, döner, öl ,öl, öl, öl, döner osv. :-) Det både lugnar sinnet och fyller depåerna på en och samma gång. Fantastiskt.

Och en annan jättebra för att lugna tävlingsnerverna var frukostjoggen dagen innan raceday. Vi joggade i grupp (vet inte exakt hur många men säkert 6000-10000) från Charlottenburg till Olympiastadion. Mäktigt!

Jag ska fatta mig kort om själva loppet. Hade hamnat i grupp E på grund av att jag seedat mig från en marapassering från Skövde 6-timmars 2014. Detta var första ”regelrätta” försöket på marathon för min del. Jag har sprunigt Stockholm i maskeraddräkt en gång och själva distansen ett gäng gånger då jag passerat på olika ultror. Men nu! Nu gällde sub3 or bust! Brons-, silver- och guldmål är inget för mig. Det ser jag bara som grader av misslyckande.

Starten gick och hittade inte en enda farthållare. Det fick bli slalomlöpning första 15 km då jag startat ihop med löpare som inte alls hade samma tidsmål som jag hade. Passerade 3.30-gruppen som var som en vägg av löpare. Drog på lite snabbare än tänkt men det gick så himla lätt. När jag nådde 3.15-farthållarna hade jag inte en tanke på att sakta ner än.

Halvvägs klockade jag in på 1.28 nånting. Enligt mitt analoga-pacearmband låg jag runt 2 minuter före plan hela den milen som kom. Fötterna och benen gick så lätt. Jag växlade några ord med löpare jag kände igen på väg framåt. Jag hade en, endast en, mindre bra kilometer mellan 28-32 nånting men tog en energishot som delades ut och sedan glömde vad jag tänkt på. När det var fem kilometer kvar mös jag inombords och kunde slappna ännu lite mer. Räknade lite i huvudet om 2.58 skulle gå att nå, varför jag nu skulle gå för det. Men jag besämde mig iallafall för att taktikvila nästsista kilometern för att ösa på sista då detta knep skulle ge mig fler sekunder till godo än om jag börjat långspurta. Det kändes som jag flög igenom Brandenburger Tor och målet kom åkande mot mig. Kollade inte klockan då förrän jag passerat mållinjen och där stog 2.57-nånting. Det gick så lätt! Från start till mål var som att knäppa med fingrarna en gång. Lättnad och glädje. Jag kunde ge mig själv godkänt.

Efter tre-fyra alkoholfria Erdinger plockade jag upp min medtagna persbärs. I collaget ovan syns jag även dricka min efterlängtade champagne till frukost dagen efter. Den hade jag suktat efter flera dagar innan.

Och jag har förstått att jag, i egenskap av Skyltmannen, var lite saknad på Lidingöloppet men ni får skylla på ”SPRING SJÄLV DÅ!”-folket. ;-) Jag sprang lite marathon…

Tack för alla glada tillrop. Och trevligt att träffas Stephanie, Jonas, Daniel, Bengt, Niklas, Elin, Fredrik, Lars-Åke, Marcus, mfl. Go Lonesome Runners!

Idag är det vilo 67 för året. 4189 km löpta.

Over and out.

 

EDIT: Läs Therese inlägg här. Om Berlin och ett gäng andra lopp jag hejat på!)

/Raz

Tjejmilen – ett segertåg för en man med en skylt!

Vilken jävla eriksgata alltså… Jag är oerhört smickrad och glad över att jag når fram till så många löpare som jag gör. Tänk vad en liten bit pappkartong och en hyfsad röst kan göra. :-)

Therese (som numera även är MammaMage-tränare) kläckte denna passande text. På vägen från nummerlappshämtningen till Gärdet säger hon i förbifarten att de flesta blir nog glada, fast några kanske tar illa upp. Så dags att säga det då!! Men jaja. Det gick ju bra!

Det kan du ge dig fan på! ;-) Innan Lofsans gled förbi på en groupie hade jag promenerat bortåt från Gärdet längs med banan 1,5 km. På vägen passerade jag eliten som värmde upp. Hälsade på några av dem, på väg in i sin egen tävlingsbubbla, varav vissa hälsade glatt igenkännande tillbaka. :-)

Innan dess lyckades Thomas Pickelner ”lura” till sig en kort intervju med mig för TV4. Delar av resultat syns i sammandraget på TV4PLAY. Är ni riktigt uppmärksamma kan ni även se Skyltmannens mamma bli intervjuad längs banan. (Vad är oddsen på det?!)

Länk till sammadraget på TV4PLAY.

Hamnade även bland bilderna på Tjejmilens hemsida. :-)

Det var helt galet lätt att heja på tjejerna. Jag behövde stundtals bara köra ”Heja, heja, heeeja!” och sedan sätta handen mot örat och få samma ramsa, högt och tydligt, tillbaka! Magiskt!

Tack för i år Tjejmilen! Det var nog inte sista gången. ;-)

En multi-skylt i Skövde!

På Skövde ultrafestival sprang Therese och Lars 6-timmarstävlingen. Therese kom 3:a på 54 km!!!

Jag persade också, i hejande. 6 timmar mer eller mindre konstant skyltande. Det krävdes en multi-flip-skylt för det.

Här är några bilder de tävlande tog på mig:

Och här nedan är en kort film om hur skylten funkade. :-)

Therese körde som vanligt runstreak dagen efter.

 

Skyltmannen – mitt alter ego har fått en egen Facebook-sida!

Efter mycket om och men har Skyltmannen fått sin egen sida på Facebook. Där postas löpande (höhö) allmänt dravel och lite bilder mm. Ibland går det att få en hint om var nästa skyltning äger rum. Denna vecka är det Tjejmilen som gäller. Säg hej om ni ser mig! Efter det är planerna högst oklara. Det blir iallafall inte Lidingöloppet för då är jag i Berlin och springer maran. :-)

Seså! In och gilla, dela och bjud in!

https://www.facebook.com/Skyltmannen/

/Raz aka. Skyltmannen

 

Ett undantag.

Elin skulle fira #runstreak nr 1000 på Sollentunavallen och vi åkte dit för att vara med på ett hörn. Skyltmannen hade gjort ett undantag och knåpat ihop en skylt dagen till ära. ”STREAKING PÅGÅR”!

Misha hade med sig sin groupie-stick. Horns up!

Kul event! Idel glada miner. Jogga tillsammans – ett lättsamt sätt att umgås! Och vi fikade såklart också.

Sedan skulle det hoppas lite också. :-)

Och jag joggade 20 kilometer med skylten i handen. Det funkade kanon i solskenet och den obefintliga vinden! Strålande skyltväder!

Vi hängde kvar och hejade ett bra tag efter avslutad jogg men till slut gav vi oss och Elin tog senare beslutet att stanna på 84 km. Bra kämpat!

Det var förresten någon som frågade Therese om jag alltid springer med skylt… :-D

Tack för nu!

Mvh

Raz

 

 

Gruppjogg

Therese har en egen träningsgrupp på Facebook! ”Träning inför Stockholm Marathon 2017 – Katrineholm” heter den, men alla som vill jogga är välkomna. Distans och fart anpassas efter de som är med. Gemensam jogg alltså!

Man behöver inte ha siktet inställt på Stockholm marathon för att vara med. Jag och hunden Clifford är till exempel inte anmälda till Stockholm.

Ibland är det sol. Och jag hoppar.

Ibland är det snö. 

Ibland ännu mer snö! Och jag hoppar. 

En gång var det sol, på Gran Canaria! Uppslutningen var ju inte lika bra 400 mil sydväst om Sverige… Men ändå!

Sol på hemmaplan. Shortsväder!

Och så hoppar jag lite. Clifford bryr sig inte.

Vackertväderlöpare på väg!

Mer mulet, fast glatt humör.

Det är fint att jogga i grupp när det är sol.

Eller julafton! Och sol! Och tomeluvor! Och shorts!

Än så länge har jag klarat mig från långbyxor den här vintersäsongen och hoppas kunna rida ut hela vintern i shorts. Den som vill se mina bara ben live, eller jogga med oss i Katrineholm är välkommen att kolla in Träning inför Stockholm Marathon 2017 – Katrineholm på FB. Therese styr upp denna grupp på ett föredömligt sätt.

/Raz

Garmin Forerunner 230

1

Garmin med JOGG-urtavla! (originaltavlan visar inte batteriprocent i siffror!)

Eftersom jag tänkte springa på ”klockan” under Ultravasan behövde jag en backup till min mobil (Runkeeper). Efter att ha letat lite och frågat andra/kollat recensioner fann jag en lämplig modell Garmin utan lulllull och touch mm. Therese hjälpte mig att hitta den för så lite pengar som möjligt (från England).

2Jag hade egentligen mest saknat att ha ett armbandsur till vardags. 230 följer bara med som backup på löpning nu. Den visar ofta längre sträcka/snabbare hastighet än vad kombon Sony-mobil med Runkeeper gör. Tycker även att Garmin Connect är krångligt och de tillhandahåller inte de features jag är ute efter som exempelvis export av i gps-filer i bulk. En sak jag däremot tycker är lite smårolig att titta på är stegfrekvensen.

Betyg: 3,5 av 5.

Plus: priset och batteritiden (utan notifikationer och tjafs ska sägas)

Minus: krångliga menyer och låsning-/upplåsning av skärmen.

edit. Ang. batteritiden hade Garmin 31% kvar efter 8.24.17 på UV 90 och mobilen 70%. Det tar lång tid att hitta satellitmottagning (gps+glonass) jämfört med mobilen (Sony Xperia Z3 Compact) som är snabbare.

Årets sista skylt – Göteborgsvarvets seedningslopp. Bråvalla Flygfält.

 

Bråvalla! Ready for take off! #norrköping #seedningslopp #Göteborgsvarvet #bråvalla #flygfält #flygflotilj #jaghejar #onemanarmy #skyltväder #plakat #darktrailrunners #löpning #startbana

Ett foto publicerat av Raz (@raznu)

One man army är bättre än ingen hejarklack alls!

På ett blåsigt Bråvalla innan start. Maiden och Helloween-pepp, fast långt från festivalkänsla.. De flesta satt och kurade sina bilar tills det var dags för start. Men jag var rejält påbylsad för att inte frysa sönder under min skyltningsavslutning så jag kunde ifallafall stundvis smyga omkring och hälsa på lite folk.

Starten! Alltså fy fan vad det blåste…

Jag stod vid 4 och 9 km och skrek så gott det gick. Ljudet som inte nådde fram kanske kompenserades av kroppspråket. Och jag fick verkligen slita för att inte tappa skylten eller blåsa iväg tillsammans med den! Det var ju inte inte särskilt tätt med löpare heller. Klunglöpning fanns bara i fantasin. Hejade mig igenom hela fältet till sista löpare och gå- /joggade den knappa kilometern mot mål. Therese och de andra vi åkte med gjorde godkända lopp. Tiderna blev mest kuriosa då vinden på långa raken låg rakt emot och det var nästan tragikomiskt att se löparna slita. Undrar om någon slog pers?!

area68

Hann även med att turfa zonen Area68 som låg lägligt till där man parkerade bilarna.