Uppföljaren till RUNE´S WORLD: RAZNU´S WORLD! [@raznu är mitt nick, typ överallt. Följ mig gärna på Twitter eller Instagram!]
Etikett: löpning
Årets shortspremiär begicks redan 20150101 – men idag var det dags för linne!
13 grader i skuggan och en fläktande vind!
Jag sprang ett varv runt stan och det gick lätt. 25 km på 1.51.50. Det var lite lerigt på några fåtal ställen och jag sprang ner mig i en vattenpöl i början men det var ju så varmt att det inte gjorde så mycket. Mycket människor ute och promenerade men jag såg bara två löpare under hela tiden. De andra kanske åkte Vasaloppet?
Älskade tartan.
Igår joggade jag ner till Backavallen och körde några varv på favoritbana nummer 4. Någonstans kring 2,5 km sprang jag in på tartanen. Det kändes förhållandevis lugnt och jag levde mig in i musiken i öronen. Shufflade alla låtar jag hittills laddat upp till Google Music, vilket är runt tusen. Mest metal av varierande hårdhet. Band som Restistance, Amon Amarth och Arch Enemy samsades med lite glammigare Maiden och tyska powersnubbarna Freedom Call. Pat Boone dök även upp med storbandscovers på Dio och Ozzy. Varven rullade på och efter någon timme började jag fundera på hur långt jag skulle springa. Bestämde mig för 30 km och susade vidare. Runt 20 började hungern ta ut sin rätt men jag hade ”gott” om dricka kvar i min medhavda flaska. Dagen till ära en blandning av päron- och svartvinbärssaft. Kolhydraterna dämpar hungern en hel del. Min mage tycker inte alls om rent vatten men kolhydratberikat (saft) går okej.
Det känns som världen rör sig runt mig och inte tvärt om. Banan kommer åkande utan att jag behöver ta i nämnvärt. När det närmar sig 25 börjar benen nästan ofrivilligt öka. Känslan är fortfarande oerhört lätt. Inte ens balladen Afraid to shoot strangers (Iron Maiden) tar udden av farten sista kilometern, snarare tvärt om. Kikar på klockan (mobilen) för att se om jag hinner under 2.08. Hur lugnt som helst. Pressar jag sista 300 meterna finns chansen på 2.06-nånting. Och visst! Stannar 30.01 km på 2.06.58.
Jag är nöjd med att benen levererar negativa splits nästan hur jag än gör. Idag var det verkligen ett sluttande plan.
Första milen: 43.35
Andra milen: 43.04
Tredje milen: 40.19 (varav sista femman på 19.21)
Idag taktikvilar jag för att det, enligt väderleksprognosen, vankas toppväder imorgon. Upp mot 10 grader och sol! Shorts igen med andra ord!
Apropå Backavallen var jag där och sprang 5 km baklänges i tordags. Makligt tempo, men skönt!
Många siffror blir det…
Igår passerade jag årets första tusing (kilometer alltså). Firade med att springa 2 km (5.41, 5.20) baklänges på Backavallen, i shorts!
Och här om dagen klev jag över 20 000 löpta kilometer sedan 6 januari 2010. Ett halvt varv runt jorden! Detta betyder att jag har snittat lite över en mil om dagen under ett halvt decennium. Bara utomhus så klart. Många bäckar små osv.
Vinterskor – fast vintern tagit ett break
När allt strul med den svenska friluftswebbshoppen och North Face Ultra Trail-skorna äntligen löst sig beställde jag istället ett par Inov-8 Trailroc 245 från England.
En hyfsat greppig sula (utom på is) funkar fint på vintern när det är snö eller slask. Vid behov har jag ett kit Bestgrip-dubb att tillgå. Fast nu har vintern tagit en paus och jag har bara sprungit en testrunda med Trailrocen. Lite typiskt när jag äntligen fixat dem men jag springer hellre på barmark. Alltid.
Efter att ha halkat omkull två gånger inom loppet av tre veckor med mina gamla slitna Icebug Anima BUGrip är det nu skönt att kunna luta sig tillbaka på något jag litar lite mer på.
North Face Ultra Trail var ju jättesköna men skor som går sönder redan efter tio rundor (200 km) borde VERKLIGEN inte få kalla sig ultra. Har för mig att 44,5 vägde in någonstans kring 285 gram vilket är nästan på grammet samma som Trailroc 245 i 44,5. Lite väl tungt i min smak men det ibland är det skönt att ha rejält på fötterna. Ibland.
Gran Canaria 24-31 januari 2015
Therese köpte oss en sista-minutenresa till GC! Värme och möjligheten att springa i shorts och lätta skor i januari gör gott för min depression.
Hur vet man att det är en cykelbana? Den är grön med vita linjer, och folk går eller springer där.
Semesterns snabbaste femma var de sista 5k av 20 på söndagen. I sandstorm med Dunas de Maspalomas på ena sidan och stökigt hav på andra tassade jag fram i 3.55, 4.01, 4.11, 4.09. 4.00 (5k, 20.16). En bra dag på stranden är underlaget nästan optimalt för löpning. Det var det inte nu. Den lilla strandremsa högvattnet hade lämnat kvar var mjuk och fuktig. Stundtals fick jag ta mig upp och plöja i ökensanden i stället. Trots detta flög jag fram. Jag har ALDRIG haft så lätta ben. Jag kunde bara mata på som om det vore den mest självklara saken i hela världen. Det var inte många andra ute. Bilden ovan är tagen i dagsljus. Eller det som var kvar efter att sandstormen tagit sitt. Jag kanske mötte ett tiotal på den fem kilometer långa stranden. Lite som att vara på Skinnarmo-expedition fast utan allt det farliga.
Återhämtningsdryck.
Jag fick ihop 141,7 km från lördag kl 17 till lördag kl 09. Therese visade tydliga löparmaskintendenser och sprang 87,7 km. Vi täckte upp hela turistorten (Meloneras, Maspalomas, Playa del Inglés, San Agustin, Playa del Aguila och Bahia Feliz). En av dagarna sprang vi Maspalomas-Monte Feliz tur och retur (12k dit och 11k hem).
Vändning på toppen av Monte Feliz efter 12 km. Glad Therese.
Morgonjogg på stranden i soluppång. Jag svävar en bit ovanför sanden. Det är även känslan. Så lätta fötter. Magiskt. Tack Therese.
Rune´s World
Den här är till en hjälte.
Serielöpning
Det händer att jag får frågan hur jag hinner springa så ”mycket”. När jag svarar att jag är sjukskriven på grund av depression möts jag av ord i stil med ”då förstår jag att du har tid” och ”vad skönt att ha tid för träning”, ”jag skulle också behöva vara ledig” och ”vad mysigt att bara vara hemma”. De två senare alternativen svider lite extra men det är en annan historia, nu vill jag fokusera på just tiden. Förra året (2014) var jag ute och sprang ca 467 timmar, dvs ca 1 h 15 min i snitt per dag. Eftersom det är en få ”mediciner” som lindrar depressionen litegrann tycker jag det är värt den tiden. En timme och en kvart av tjugofyra timmar på ett dygn. För att orka allt det andra jobbiga.
Många följer tv-serier för att slappna av och få ett avbrott ifrån vardagen. Jag springer. Jag springer hellre än att titta på serier. Här är några som jag inte sett: Boardwalk Empire, Vikings, True Blood, The Blacklist, Mad Men, 24, Game Of Thrones, The Wire, Dr Who, Arrow, Homeland, Breaking Bad, Dexter, The West Wing, Orange Is The New Black, Marco Polo, House Of Cards, Sherlock, True Detective, Shameless, Gothham, The Walking Dead, Sons Of Anarchy.
Listan är givetvis bara ett axplock av populära serier. Jag valde bort sitcoms då de avsnitten oftast är så pass korta att jag endast hinner springa ca 5 km under motsvarande tid. Kanske kan vara något att tänka på nästa gång ett avsnitt av valfri serie konsumerats. Då har jag varit ute och sprungit en mil. Fast i ärlighetens namn är det svårt att bara titta på ett avsnitt om det finns två tillgängliga. Bara ett avsnitt till… Då har jag sprungit två mil.
Bar-tartan, baklänges!
Skenet av Lars pannlampa.
Efter kylan i mellandagarna har det nu töat järnet. I förrgår cyklade jag ner och kollade in löparbanorna på Backavallen (Katrineholm). Då låg ett kompakt snötäcke över tartanen. Igår när Lars och jag kom dit var snön helt borta! Efter ett par inspektionsvarv släckte Lars sin pannlampa och vi vände oss om och körde baklängeslöpning. Han sprang ca 500 m och jag 2 km (6.06, 5.54). De 6 plusgraderna och bara shortsbenen gjorde att det nästan kändes som en sommarnatt. De vita linjerna var lätta att se trots att både bandyrinken och konstgräsplanen var släckta. En fantastisk start på 2015.
Kom på att jag glömt två statistikgrejer från 2014 som jag vill dela med mig av. För det första sprang jag aldrig mindre än 100 km/vecka. Snacka om even-Steven. Och för det andra räknade jag ihop mina löpta baklängeskilometer. 64! :) En droppe i oceanen av 6001 sammanlagt men ändå mer än 1 km i veckan baklänges.
Sextusen kilometer tjugohundrafjorton
Trots titeln och medhörande bild var det faktiskt inte alls det som var årets stora mål. Dessa 6000 kilometer löpning kom till av bara farten.
Solklar nummer 1 (och detta års stora mål) på min lista är den där milen jag sprang baklänges.
Sedan har jag krupit långt ut ur min comfortzone och ställt mig på startlinjen på tre tävlingar.
Skövde 6-timmars. Lätt. 71799 meter (3:a).
Lidingö Ultra 50k, Lätt. 3.55.25. (19:e plats)
Stockholm marathon i maskeradkostym. Lätt. (3.29.00)
Efter en lång kall vinter kom en varm skön sommar som nu återigen har blivit svinkall vinter.
Under året har det blivit 306 aktiva dagar (19,61 km/dag) och 59 vilodagar utan löpning. Fördelat på 365 dagar blir snittet 16,44 km (mer än 10 miles) per dag. Totalt 6001,3 km.
Snittiden per kilometer inkluderar baklängeslöpningen och jogging i sällskap med andra.
En annan höjdpunkt var att Ultrainvallerna i november gick ultralätt!
Till sist bjuder jag på den ultimata (nåja) Katrineholmskartan!
Tack och bock för i år.
Raz