running – Sida 7 – RAZ – Jag springer lite bara

Vad har du i fickan Raz?

Det senaste tillskottet är gummisnodden. En riktigt smart lösning för underlätta fotografering och videofilmning med mobilen. Flaskan står stadigt och det går att ”sikta” in sin där man vill ha fokus.

Glasspengar är givetvis en bra grej men… Det är 2015 nu och jag undrar var betalningslösningen för mobiltelefoner är (eller ögonskanning eller vad fan som helst!)? Framtiden, hallå?! Hur som helst har jag oftast med mig 40-60 kronor så det finns möjlighet att bjuda eventuellt sällskap på glass. Det är uppskattat.

Sprutt!

SPRUTT

För att fira återkomsten till raz.nu släpper jag ett nummer av Sprutt! Eller iallafall en framsida… 3660 som adress hade tjänat ut sin roll. Har lyckats överföra det mesta hit. Uppdatera er länkar! Eller lägg till mig!

/Raz

Årets lågvattenmärke hittills – fast med ljuspunkter!

Efter att ha vilat i måndags, sprungit i mina mått ganska lite tisdag till fredag blev jag magsjuk natten till lördagen. Inte så konstigt då jag tagit hand om sambo med samma symtom i veckan. Det går ju att vända och vrida på lite som man vill, men 74 kilometer löpning är, trots att det är årets hittills lägsta veckosumma, egentligen inte alls dåligt. Jag fick dessutom ihop 6 km baklängeslöpning varav 4 på tisdagen.

4 km baklängeslöpning. #baklängeslöpning #baklänges #löpning #running #reverserunning #reverse #instarunners #run

Ett filmklipp publicerat av Raz (@raznu) Mar 17, 2015 kl. 9:09 PDT

Och nu har jag dessutom kommit upp i 13 dagar utan löpning i år. Vilodagar är viktigt och räknas minst lika noga som dagar med löpning!

Wings for life world run: Kalmar-Öland

Denna chans går inte att missa en gång till…

Förra året var det premiär men jag hade fått en friplats till Lidingö Ultra 50k och loppen gick samma dag så jag kunde inte vara med.

Att springa över Ölandsbron har en given plats på min bucketlist. Eftersom jag är uppvuxen i Kalmar och även har bott där i omgångar efter det har jag kutat omkring med bron i blickfånget otaliga gånger. Söndagen 3 maj 2015 är det dags!

Hela startavgiften går till ryggmärgsforskning. Alla Wings for life-lopp startar samtidigt i hela världen. Efter en stund börjar en catcher car köra efter startfältet. En efter en plockas av när bilen kommer ikapp. Sisten kvar vinner. På hemsidan finns en grafisk kalkylator så man kan räkna ut på ett ungefär hur långt man bör kunna komma. (11 mars lanserades även en mobil-app för den som vill testa att bli jagad av en virtuell catcher car.) Jag har siktet inställt på marathondistans. Går inte det har jag iallafall fått springa över bron! Har jag ”dagen” kan det mycket väl bli längre än en mara. Vi får helt enkelt se.

Jag springer för Dark Trail Runners. Horns up!

Känslan – och varför.

9 minuter in i videon som svaret på frågan ”Why do it?” -”It makes me happy. It makes me feel normal and whole.” och fortsättningen ”As long as I´m running, everything is fine” efter det känner jag igen. Det går inte att jämföra sjukdomar men de här orden sätter verkligen fingret på varför.

Sightseeingmarathon i Stockholm

Gärdet. Jag hade för mig att det var en smal grusväg här, men monstermasken måste spelat mig ett spratt på Stockholm marathon… Slakmotan märkte jag dock inte av då, trots att detta är just innan 21k på officella marathonbanan. Lite mindre tunnelseende den här gången.

Förra veckan kom leveransen av mina nya Adidas Adizero Feather 4. Mina 44:or väger 180 gram styck och de kändes bra i passformen från början. Visst, lite måste de springas in men andra rundan i dem blev 30 km och tredje marathondistans (42,2 km) så vi kan säga att det är fixat nu.

Jag drog iväg tidig förmiddag. Ganska planslöst egentligen, förutom att jag försökte hålla hyfsat låg hastighet. Det fungerade utmärkt för 5-6 km men vid Stadsgården var det slut på lugnet. Förbannade finska färjefyllerister gick 4-5 i bredd på gångvägen som rymmer 2-3 i bredd som max. Jag fick hoppa ut i cykelfilen och köra superrusher när det blev luckor mellan cyklisterna. Efteråt tog det ett tag att lugna ned sig. Strandvägen var också jobbig med allt folk. Väl ute på Djurgården slappnade jag av igen. Kilometerna flöt på och jag loopade Vallhallavägen-Karlavägen och vidare nordväst. Vasastan var snabbt avklarad och någonstans här fick jag börja hushålla rejält med medhavda hallonsaften. Hornsberg var fint och efter några backar var det dags att passera Västerbron. En skön svalkande motvind mötte mig men steget kändes fortfarande lätt. Vid Årstaviken var det packat med folk som gick, cyklade och joggade. Jag kryssade mig fram med lätthet även här. Sprang om några stycken. Önskade nästan att de kunde se min klocka så de fick reda på att jag sprungit över 35 km. Men de tankarna gick snart över i fantasier om mat. Nu var jag hungrig och bestämde mig för att försöka avsluta i Sjöstan så nära Max som som möjligt. Sickla hade också varit ett alternativ men eftersom det passade nästan löjligt bra med dryga 2 km till marathon från Henriksdalsbron fick det bli det första alternativet. Först köpte jag en Zingo på Coop sedan åt jag ett Originalmål på Max. 71:an tog mig hem till mamma och pappa igen efter det. Solen sken och de cirka fem plusgraderna gjorde att det faktiskt blev en helt okej lördag i Stockholm. Att jag sprang ett milslångt backpass i min favoritbacke i Nyckelviken kvällen innan kan vi prata om någon annan gång.

Årets shortspremiär begicks redan 20150101 – men idag var det dags för linne!

13 grader i skuggan och en fläktande vind!

Jag sprang ett varv runt stan och det gick lätt. 25 km på 1.51.50. Det var lite lerigt på några fåtal ställen och jag sprang ner mig i en vattenpöl i början men det var ju så varmt att det inte gjorde så mycket. Mycket människor ute och promenerade men jag såg bara två löpare under hela tiden. De andra kanske åkte Vasaloppet?

Älskade tartan.

Igår joggade jag ner till Backavallen och körde några varv på favoritbana nummer 4. Någonstans kring 2,5 km sprang jag in på tartanen. Det kändes förhållandevis lugnt och jag levde mig in i musiken i öronen. Shufflade alla låtar jag hittills laddat upp till Google Music, vilket är runt tusen. Mest metal av varierande hårdhet. Band som Restistance, Amon Amarth och Arch Enemy samsades med lite glammigare Maiden och tyska powersnubbarna Freedom Call. Pat Boone dök även upp med storbandscovers på Dio och Ozzy. Varven rullade på och efter någon timme började jag fundera på hur långt jag skulle springa. Bestämde mig för 30 km och susade vidare. Runt 20 började hungern ta ut sin rätt men jag hade ”gott” om dricka kvar i min medhavda flaska. Dagen till ära en blandning av päron- och svartvinbärssaft. Kolhydraterna dämpar hungern en hel del. Min mage tycker inte alls om rent vatten men kolhydratberikat (saft) går okej.

Det känns som världen rör sig runt mig och inte tvärt om. Banan kommer åkande utan att jag behöver ta i nämnvärt. När det närmar sig 25 börjar benen nästan ofrivilligt öka. Känslan är fortfarande oerhört lätt. Inte ens balladen Afraid to shoot strangers (Iron Maiden) tar udden av farten sista kilometern, snarare tvärt om. Kikar på klockan (mobilen) för att se om jag hinner under 2.08. Hur lugnt som helst. Pressar jag sista 300 meterna finns chansen på 2.06-nånting. Och visst! Stannar 30.01 km på 2.06.58.

Jag är nöjd med att benen levererar negativa splits nästan hur jag än gör. Idag var det verkligen ett sluttande plan.

Första milen: 43.35

Andra milen: 43.04

Tredje milen: 40.19 (varav sista femman på 19.21)

Idag taktikvilar jag för att det, enligt väderleksprognosen, vankas toppväder imorgon. Upp mot 10 grader och sol! Shorts igen med andra ord!

Apropå Backavallen var jag där och sprang 5 km baklänges i tordags. Makligt tempo, men skönt!

5 km baklänges! Lugnt och lätt idag. 31.47 (6.21/km). #video #baklängeslöpning #löpning #baklänges #instarunners #reverserunning #backavallen

Ett filmklipp publicerat av Raz (@raznu) Mar 5, 2015 kl. 8:40 PST

Vinterskor – fast vintern tagit ett break

När allt strul med den svenska friluftswebbshoppen och North Face Ultra Trail-skorna äntligen löst sig beställde jag istället ett par Inov-8 Trailroc 245 från England.

En hyfsat greppig sula (utom på is) funkar fint på vintern när det är snö eller slask. Vid behov har jag ett kit Bestgrip-dubb att tillgå. Fast nu har vintern tagit en paus och jag har bara sprungit en testrunda med Trailrocen. Lite typiskt när jag äntligen fixat dem men jag springer hellre på barmark. Alltid.

Efter att ha halkat omkull två gånger inom loppet av tre veckor med mina gamla slitna Icebug Anima BUGrip är det nu skönt att kunna luta sig tillbaka på något jag litar lite mer på.

North Face Ultra Trail var ju jättesköna men skor som går sönder redan efter tio rundor (200 km) borde VERKLIGEN inte få kalla sig ultra. Har för mig att 44,5 vägde in någonstans kring 285 gram vilket är nästan på grammet samma som Trailroc 245 i 44,5. Lite väl tungt i min smak men det ibland är det skönt att ha rejält på fötterna. Ibland.

Gran Canaria 24-31 januari 2015

Therese köpte oss en sista-minutenresa till GC! Värme och möjligheten att springa i shorts och lätta skor i januari gör gott för min depression.

Hur vet man att det är en cykelbana? Den är grön med vita linjer, och folk går eller springer där.

Semesterns snabbaste femma var de sista 5k av 20 på söndagen. I sandstorm med Dunas de Maspalomas på ena sidan och stökigt hav på andra tassade jag fram i 3.55, 4.01, 4.11, 4.09. 4.00 (5k, 20.16). En bra dag på stranden är underlaget nästan optimalt för löpning. Det var det inte nu. Den lilla strandremsa högvattnet hade lämnat kvar var mjuk och fuktig. Stundtals fick jag ta mig upp och plöja i ökensanden i stället. Trots detta flög jag fram. Jag har ALDRIG haft så lätta ben. Jag kunde bara mata på som om det vore den mest självklara saken i hela världen. Det var inte många andra ute. Bilden ovan är tagen i dagsljus. Eller det som var kvar efter att sandstormen tagit sitt. Jag kanske mötte ett tiotal på den fem kilometer långa stranden. Lite som att vara på Skinnarmo-expedition fast utan allt det farliga.

Återhämtningsdryck.

Jag fick ihop 141,7 km från lördag kl 17 till lördag kl 09. Therese visade tydliga löparmaskintendenser och sprang 87,7 km. Vi täckte upp hela turistorten (Meloneras, Maspalomas, Playa del Inglés, San Agustin, Playa del Aguila och Bahia Feliz). En av dagarna sprang vi Maspalomas-Monte Feliz tur och retur (12k dit och 11k hem).

Vändning på toppen av Monte Feliz efter 12 km. Glad Therese.

Morgonjogg på stranden i soluppång. Jag svävar en bit ovanför sanden. Det är även känslan. Så lätta fötter. Magiskt. Tack Therese.