Etikett: ultra

Wings for life world run: Kalmar-Öland

wingsfordarktrailDenna chans går inte att missa en gång till… 

Förra året var det premiär men jag hade fått en friplats till Lidingö Ultra 50k och loppen gick samma dag så jag kunde inte vara med.

Att springa över Ölandsbron har en given plats på min bucketlist. Eftersom jag är uppvuxen i Kalmar och även har bott där i omgångar efter det har jag kutat omkring med bron i blickfånget otaliga gånger. Söndagen 3 maj 2015 är det dags!

Hela startavgiften går till ryggmärgsforskning. Alla Wings for life-lopp startar samtidigt i hela världen. Efter en stund börjar en catcher car köra efter startfältet. En efter en plockas av när bilen kommer ikapp. Sisten kvar vinner. På hemsidan finns en grafisk kalkylator så man kan räkna ut på ett ungefär hur långt man bör kunna komma. (11 mars lanserades även en mobil-app för den som vill testa att bli jagad av en virtuell catcher car.) Jag har siktet inställt på marathondistans. Går inte det har jag iallafall fått springa över bron! Har jag ”dagen” kan det mycket väl bli längre än en mara. Vi får helt enkelt se.

Jag springer för Dark Trail Runners. Horns up!

 

Vinterskor – fast vintern tagit ett break

trailroc245_3660

När allt strul med den svenska friluftswebbshoppen och North Face Ultra Trail-skorna äntligen löst sig beställde jag istället ett par Inov-8 Trailroc 245 från England.

trailroc245_3660_2En hyfsat greppig sula (utom på is) funkar fint på vintern när det är snö eller slask. Vid behov har jag ett kit Bestgrip-dubb att tillgå. Fast nu har vintern tagit en paus och jag har bara sprungit en testrunda med Trailrocen. Lite typiskt när jag äntligen fixat dem men jag springer hellre på barmark. Alltid.

bestgrip_3660

Efter att ha halkat omkull två gånger inom loppet av tre veckor med mina gamla slitna Icebug Anima BUGrip är det nu skönt att kunna luta sig tillbaka på något jag litar lite mer på.

northface_3660

North Face Ultra Trail var ju jättesköna men skor som går sönder redan efter tio rundor (200 km) borde VERKLIGEN inte få kalla sig ultra. Har för mig att 44,5 vägde in någonstans kring 285 gram vilket är nästan på grammet samma som Trailroc 245 i 44,5. Lite väl tungt i min smak men det ibland är det skönt att ha rejält på fötterna. Ibland.

Sextusen kilometer tjugohundrafjorton

6000topkm

Trots titeln och medhörande bild var det faktiskt inte alls det som var årets stora mål. Dessa 6000 kilometer löpning kom till av bara farten.

Solklar nummer 1 (och detta års stora mål) på min lista är den där milen jag sprang baklänges.

Sedan har jag krupit långt ut ur min comfortzone och ställt mig på startlinjen på tre tävlingar.

Skövde 6-timmars. Lätt. 71799 meter (3:a).

Lidingö Ultra 50k, Lätt. 3.55.25. (19:e plats)

Stockholm marathon i maskeradkostym. Lätt. (3.29.00)

5skor

Efter en lång kall vinter kom en varm skön sommar som nu återigen har blivit svinkall vinter.

Under året har det blivit 306 aktiva dagar (19,61 km/dag) och 59 vilodagar utan löpning. Fördelat på 365 dagar blir snittet 16,44 km (mer än 10 miles) per dag. Totalt 6001,3 km.

detalj2014jogg

Snittiden per kilometer inkluderar baklängeslöpningen och jogging i sällskap med andra.

En annan höjdpunkt var att Ultrainvallerna i november gick ultralätt!

 

6000km_katrineholm2014

Till sist bjuder jag på den ultimata (nåja) Katrineholmskartan!

Tack och bock för i år.

Raz

 

 

 

 

Ultraintervaller – en mil var tredje timme 22/11 2014

ultraintervaller_copy

Gav mig på ultraintervaller anordnat av Jogg.se igen. De firade femårsjubileum för denna träningstävling och jag kände att jag ville passa på att se hur stor skillnad det var mot att springa den i februari 2013. Skillnaden var enorm. Inga minusgrader, snö, is, Icebug, antidepressiva preparat mm. utan istället barmark, plusgrader och lätta fötter. Jag siktade på att klara alla 8 men kände inte någon större press och jag kunde avbryta om jag ville.

Intervall 1/8 kl 00: 10.02 km, 40 min 04 sek. (4.00/km)

ultratweet1

Oj, vad lätt det gick. Rullade bara på och struntade i att jag kanske hade 70 km till avverka kommande dygn. Det väntade ju två timmars skön vila innan nästa mil. :)

Intervall 2/8 kl 03: 10.02 km, 42 min 28 sek. (4.14/km)

ultratweet2

Tog det lite lugnare och flöt runt Katrineholms näst intill folktomma gator. De som var ute var antingen ute och sprang eller på väg hem från krogen. När de kommenterade att det var tokar ute och sprang hann jag fundera ut att de både skulle hinna hem och sova, vara bakis och hinna kröka till det igen innan alla mina ”ultravaller” var genomförda.

Intervall 3/8 kl 06: 10.01 km, 43 min 07 sek. (4.18/km)

ultratweet3

I mitt tycke den absolut värsta tiden att springa på. Men fötterna tassade fram utan större ansträngning. Detta skulle bli min långsammaste intervall.

Intervall 4/8 kl 09: 10.02 km, 40 min 51 sek. (4.05/km)

ultratweet4

Ljust! Blandade upp det lite med att passa på att springa med musik. I lurarna spelades In Flames´s setlist från Hovet 6 november och vips var jag hemma igen!

Intervall 5/8 kl 12: 10.01 km, 41 min 19 sek. (4.08/km)

ultratweet5

Finsk melodisk dödsmetall i form av Insomnium passar alldeles utmärkt till ultraintervaller. Även denna mil gick lätt och morgonens sömnighet började släppa lite.

Intervall 6/8 kl 15: 10.01 km, 41 min 57 sek. (4.11/km)

ultratweet6

Skymningsmil som gick lättare än väntat. Varken ben eller huvud hade tröttnat på att springa. Mindre än en halvmara kvar nu!

Intervall 7/8 kl 18: 10.02 km, 42 min 06 sek. (4.12/km)

ultratweet7

Med en tanke om att kunna ta det hela i mål på ett värdigt sätt tänkte jag mig att allt runt 4.30-tempo denna intervall skulle vara perfekt. Benen tyckte 4.30 var för långsamt…

Intervall 8/8 kl 21: 10.01 km, 41 min 36 sek. (4.09/km)

ultratweet8

Visste att om jag bara höll ihop det första halvmilen skulle jag kunna mysa sista fem utan större ansträngning. Sagt och gjort. Knöt ihop säcken och hade slufört ultraintervallerna på ett sätt och på en tid som jag inte ens vågat drömma om… Att det kunde vara så lätt. Plättlätt!

Den sammanlagda tiden på 80,12 km blev 5 timmar 33 minuter och 28 sekunder (4.10/km i snitt). Jag klev in på en hedrande andraplats efter fantastiska Lars Emanuelsson. Han kom över (vi är grannar) och bjöd på glasstårta efteråt. Det blev ju värsta ultraintervallboomen i Katrineholm! Branislav fullföljde även han alla åtta intervaller och Therese körde de två tunga nattintervallerna kl 00 och 03!

Jag orkar inte gå in exakt på vad jag hade på mig för kläder och hur många mackor jag åt och sånt men jag klädde på mig, sprang lite, duschade fem-sex gånger, sov lite mellan 00, 03, 06 och 09, åt bröd, havregryn, oboy, godis, drack saft, mjölk och vatten. Sprang i Adidas Adizero Feather 2. Resten är historia. :)

499,9 km i maj

499_3660_raz

Så här fördelades löpningen i maj månad: 20, 7, 50, vila, 15, 15, vila, 20, 10+10, 15, 15, 20, 20, 20, 20, 20, 11, vila, 20, 20, 20, 10, 4+16, 10+5, vila, 20, 3+17, 15, 10, vila, 42.

Detta inkluderade Lidingö Ultramarathon 50 km och Stockholm Marathon i maskeradklädsel. Alltså två tävlingar under en månads tid. Det har inte hänt sedan… har nog aldrig hänt förresten.

19 frågor om löpning.

Jag snappade upp de här frågorna på Springcalles blogg och valde att kapa den trots att jag inte blivit utmanad att svara.

1. Vilken typ av löpare är du?

Jag springer lite bara. Dock är siffrorna, framförallt antal kilometer viktiga att logga. Det använder jag som drivkraft när det är svårt att ta sig ut. Årsmål med löpta kilometrar har blivit ”vardag” för mig.

2. Hur länge har du löpt?

Länge. Började köra runstreaks för ca 10 år sedan och loggade med karta och linjal innan det gick att mäta på eniro, maps eller hitta.se. Hösten 2009 sjösatte jag ett projekt att springa 10 km om dagen så länge jag orkade. Tyvärr blev jag påkörd av en bil när jag skulle cykla till affären och handla. Jag bootade om och 6 januari 2010 började jag om med ett årsmål på 3000 km (nådde 2400 km pga skada) det året.

3. Hur mycket löper du per vecka?

I år ligger jag på ca 11 mil i snitt i veckan. Historiken gör gällande att jag i princip har snittat 10 km per dag de tre senaste åren.

4. Vilket är ditt ”feelgood”-tempo?

Det är från dag till dag. Jag går allt som oftast helt på känsla. Idag gick det lätt i 4.21/km på 20 km, fast något feelgoodtempo var det nog ändå inte. Jag gillar ju egentligen mest att ”löka” mig igenom större delen av passen för att sedan släppa på lite på slutet.

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?

Mobilen med Runkeeper, toalettpapper och flaska med saft.

6. Varför springer du?

Jag springer för att jag efter flera försök med terapi och medicinering har insett att löpning lindrar min depression mer innan nämnda saker.

7. Har du någon gång ljugit för att springa?

Ljugit för att få springa? Nä, det har jag inte.

8. Hur ofta köper du löparskor?

Eftersom jag är utförsäkrad och i princip inte har någon inkomst är detta ett stort problem för mig som springer så pass mycket. Och bara springer i racingskor. Dessa håller kortare än klumpiga mängdträningsskor. Inte för att dämpningen blir trött men för att jag springer så mycket att faller sönder och samman efter några månader. Som tur är har jag en underbar sambo som sponsrar mig. Trots detta händer det att jag faktiskt springer hål på sulor.

11186565823_8ab966028b_z

Hyperspeed 5 efter alldeles för många mil.

9. Var/hur handlar du din löputrustning?

Startfitness! Bästa, bästa, bästa! Och så har jag köpt nya löparshorts från KappAhl och löparstrumpor från HM.

13869763264_2b1f01d7fd_z

Nya Hyperspeed 6 från början av april. De ser inte ut så nu 500-600 km senare.

10. Dygnets bästa springtid?

Eftermiddag, kväll. Jag tycker det är skönt att springa när kroppen är ordentligt vaken och jag har fått ladda med mat och dryck en hel (halv) dag.

11. Hur ofta tävlar du?

Efter att ha trängts på Göteborgsvarvet och Midnattsloppet la jag ner att tävla några år. Förra året körde jag endast Run in blood. I våras vann jag en startplats till Lidingö Ultra 50k. Det skulle blivit min ultramaratondebut men jag fick ett infall och anmälde mig till Skövde 6-timmars två dagar innan start. Båda loppen gick bra.

12. Vilken är favoritdistansen?

Har inte funderat på det. 20 km kanske. På runt 1.30. Det är lagom. Fast om det är tävling vill jag nog helst springa ultramaraton. Det är skönt att slippa stressa och springa fort.

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?

Nä. Jag springer ju lite bara…

14. Springer du helst i grupp eller ensam?

Ibland ensam. Ibland med musik. Ibland med andra.

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?

Jag gör inget särskilt. Vad är ett långpass förresten? 20k eller 1.30h? Eftersom jag springer det flera gånger i veckan har min kropp anpassat sig.

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?

Jag brukar släppa på lite på slutet på rundorna. I övrigt föredrar jag ingen form av intervaller. Jag tror mer på att man blir bra på det man tränar. Springer jag 10k blir jag bra på det, eller 20k osv. Däremot springer jag sakta ibland. Baklänges. Fast då känns det det i och för sig som det går rätt fort fast det går i 6.30-tempo.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa?

Jag kommer inte på nåt nu. Lopp är inte prioriterat. Jag springer som sagt av andra anledningar än att träna för lopp.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?

Rickard Olsson (SVT). Han verkar rolig.

19. Vilka tre till fem löp- eller träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?

Jag är dåligt insatt i träningsbloggsfären så jag håller mig till att utmana endast en. Han är dock min idol. Kristian!

Över och ut.

 

Lidingö ultramarathon 50 km

Finisher 50 k

Jag fick ju en startplats till skänks till LL50 som jag förvaltade helt okej. Första biten gick lätt och jag hade en liten plan om att springa på en del i början för att sedan ta det lugnt mil 3 och 4 för att orka med slutet. Men eftersom jag inte sprungit en meter på Lidingö innan visste jag inte om min plan var något att ha. Det ryktas om att det är backigt. Första milen var jag så uppe i varv att jag missade Abborrbacken helt. Vilken tur att den väntade en gång till vid 44 km. Jag har för mig att andra milen innehöll en del trixiga stigar. Tror jag snittade runt 4.35 efter 20 km och kände att det var perfekt.

Med nötkräm, saltpåsar från Mcd och lakrits i fickan behövde jag bara sikta in mig på att dricka vid stationerna. Fast jag hade även min enlitersflaska med svartvinbärssaft under armen. Fram till 26 km drack jag mest sportdryck vid passering av vätskestationerna men sedan gick jag över till vatten så jag kunde hälla kvarvarande vatten över huvudet när jag druckit färdigt. Det var inte särskilt varmt men jag sprang med långärmad vintertröja för jag svettas hellre än fryser.

Det var lite småsvårt att hitta snitslarna på vissa ställen och jag fick då och då hjälp av funktionärer att springa rätt. Jag hade verkligen noll koll på var jag befann mig på ön när banan inte gick utmed kusten. Mil 3 avverkades och den fjärde milen kändes som en berg- och dalbana i slowmotion. Backe upp och backe, om och om igen. Utförslöporna började bli kämpigare än att ta sig uppför. Dock trivdes fötterna trivdes fötterna jättebra i mina Hyperspeed 6. Runt maratonpasseringen hade jag kommit ifatt tvåan i damklassen. Jag låg i rygg på henne ett tag. Hon drog ifrån utför men kändes tröttare för varje uppförsbacke så jag valde att rycka i väl vald backe. Tror jag persade maratontiden men eftersom min mobil inte visade rätt distans vet jag inte exakt vilken tid det blev. Runt 3.20 förmodligen. Andra varvet missade jag iallafall inte skylten som markerade Abborrbackens början. Fast efter alla andra backar kändes den inte särskilt speciell. Vid 45 km satt en skylt som förkunnade jag man sprungit just 45 km. Min RunKeeper visade då 44.09 km. Perfekt! Detta innebar att jag i verkligheten hade ett lägre snitt än på mobilen och att en tid sub 4h bara var att ”ta i mål”. När det var ca 1 km kvar höll jag på att springa fel en sista gång. Man kom ut på ett stort fält med snitslar lite här och var. På ena sidan fältet stod ett gäng kvinnor och flaxade med armarna. Först trodde jag de var funktionärer men det visade sig att det var några som utövade någon form av gympa. Jag sprang en loop ute på fältet och vände tillbaka mot vad som var rätt håll. Jag var småförbannad och stressad över mitt misstag så jag slängde en blick över axeln för att försäkra mig om att jag inte klantat bort en placering. Där kom en snubbe ca 150 meter bakom mig. Jag la en högre växel och spurtade mot mål och en tid på 3.55.25 som räckte till en nittondeplats.

ll50_raz_3660_lidingo_ultra

Förutom att det stundtals var svårt att hitta var det som helhet ett bra arrangemang. Jag är glad att det är ”gjort” och att jag nu inte känner någon som helst press att behöva springa Lidingöloppet.