Brons på Skövde 6-timmars!

brons_skovde6h

71,80 km (5.01 min/km i snitt) räckte till en fin tredjeplats i min ultradebut. Dessutom hade jag ingen officiell maratontid sedan innan så mitt nya pers på den distansen blev 3.27.23. Då låg jag nia så efter det fram till målgång plockade jag in sex placeringar. Men jag hade dålig koll på hur jag låg till placeringsmässigt utan försökte bara fokusera på att hålla mig till min taktik. Jag hade bara en plan egentligen. Det var att springa så sakta som möjligt så länge som möjligt.

Eftersom jag inte hade någon aning hur kroppen skulle reagera så hade jag inte riktigt bestämt hur jag skulle dricka och äta under loppet. I början kunde jag ta en mugg dricka i farten utan att stanna alls, men senare under loppet blev det så fullt av folk i depån att jag var tvungen att stanna för att få tag i nåt att dricka. Inte helt optimalt då mina ben bara vill fortsätta springa. Men kroppen gjorde sig iallafall av med vätskan på ett bra sätt och trots att jag drack vid alla passeringar utom några få gånger slapp jag stanna och kissa en enda gång. Men det bästa var att min annars så bråkande mage klarade sig helt okej hela loppet. Lite magknip då och då men det är inte så konstigt när man slänger i sig diverse godisbitar, muggar med cola och sportdryck, jordnötsbågar och choklad ca var 7:e minut i sex timmar. Astman höll sig också borta. Jag tog bricanyl och symbicort innan start men visste inte heller där hur länge de doserna skulle hålla.

Banan var 1483 meter och lättsprungen. Den lilla backe som fanns kändes knappt och motvinden på den delen blev till skön medvind på ”bortre” rakan. Arrangemanget var super och jag vill rikta ett stort tack till alla funktionärer.

Som helhet blev jag glatt överraskad att det gick så bra. Det visar ju på mitt motto ”jag springer lite bara” räcker en bra bit. Återstår att se om jag lyckas samla energi till nåt mer lopp någon gång. För trots att det var jätteroligt att träffa en massa bekanta från Twitter och andra så är nästan kraftansträngningen att bara anmäla sig, ta sig till tävlingen och vara hemifrån en hel dag större än själva loppet.

Men om jag summerar så blev det en kanonlördag och ett lopp som gick långt bättre än vad jag hade trott.

 

 

Ultraintervaller recap

I februari testade jag på att springa ultraintervaller, en träningstävling som anordnas på jogg.se. Det går ut på att man springer 1 mil var tredje timme under ett dygn. Trots alla hinder i form av kyla, is, depression och astma tog jag mig igenom intervallerna med lätthet. Kanske för att jag hade hört att det skulle vara sjukt jobbigt och jag hade stora förväntningar på att få slita röven av mig. Så blev det inte, men likväl en kul grej att ha gjort.ultratweets

 

 

Efter att sprungit, sovit, sprungit, och så vidare stannade jag på 6.28.11 på 81,3 km och en hedrande fjärdeplats.

ui2013

Jag vet inte om jag kommer göra det igen, men kanske kanske. Då får det bli en sommarvariant isåfall. Det måste vara som natt och dag att bara behöva dra på sig ett par shorts och ett linne och springa lite, jämfört med underställ, långbyxor, tjock tröja och icebug på fötterna. Jaja, vi får som sagt se.