Etikett: rasmus oderud
Skyltmannen är gäst hos Maratonpodden.
Dark Trail Runners-mashups
Ibland när jag inte springer gör jag mashup-logotyper av DTR. :)
Dark Trailquillity Runners!
Dark Tranquillity-original.
Dark Funetrail Runners!
Dark Funeral-original.
OCH, som grädde på moset: finare ”like” kan jag knappast få!
Horns up!
För vi är Dark Trail Runners!
/Raz
Tack-teckning!
Följ hejLöparen på Instagram! Skyltmannen tackar och bockar! Och för första gången har en arrangör av ett lopp hört av sig till mig för att bolla lite idéer och ett eventuellt samarbete. Ha! B-)
Har även hunnit med att springa lite. ;-)
/Raz
Skyltmannen
John Laselle passade på att knäppa en bild. :-) Fina grejer!
Människor som umgås på nätet träffas och får kramas. Therese, jag, Jonas, Svempa och Misha som hade selfiepinne med sig för groupie-moment!
Lugnet före stormen.
Det kom förbi ett gäng som sprang med skylt!! Fredrik postade på sociala medier.
I Facebook-gruppen ”Springande tjejer” är jag tydligen lite ”känd”… :-)
NU ÄR SKYLTSÄSONGEN 2017 IGÅNG! Vi ses när vi ses! Och hörs! Hoppas på skyltväder.
Mvh Skyltmannen
2016
Orkar inte summera året med lång och brokig text så jag konstaterar bara att tack vare magiska december drog jag förbi 3660 ändå till 3790 km. Inga jättemängder men är oerhört nöjd ändå men tanke på hur året sett ut. Och jag började ju ”skylta” också. Det var ett bra tillskott till min bok under kapitlet löpning.
Är nu inne på mitt åttonde år med ett snitt på 10 km löpning/dag. 26350 km på 2581 dagar.
Vi hörs snart!
/Raz
Träningsläger på Gran Canaria – med löparknä.
Drog en 3:a på kvällen 1 december när vi anlänt. Efter det har jag köttat alla dagar utom en. Och sista dagen. Snacka om att #slaktadecember som jag hade ambitionen att göra men egentligen inte trodde var möjligt på grund av knät. Ju mer jag sprungit desto bättre har det blivit. I början försökte jag foamrolla med en medhavd liten reserulle, men den var så kass att jag gav upp det. Även stretching fick maka på sig till förmån för slappande, öldrickande och GGCL (godis, glass, chips och läsk). Årsmålet (det ständiga) på 3660 km verkade avslägset i början av månaden men nu kan jag bara luta mig tillbaka och rulla in de sista kilomterna. För vet ni? Knät är så mycket bättre nu än när vi åkte. TAKE THAT LÖPARKNÄJÄVEL!
Klockade in min värsta vecka på drygt 15 mil. De allra flesta rundorna var med Therese i början, eller hela. En super-Turfjogg hanns också med. Alla zonerna i ett svep (inkl. Atlantbad och ökenpromenad) resulterade i 27 km. Vi körde även ”traditionsenliga” Maspalomas-Monte Feliz tor. Det innebär att man passerar hela turistortens strandremsa förutom Meloneras som vi joggade många andra dagar. 410 km på tre veckor. Therese klämde till med 270 km. Jag hade gissat på 500k tillsammans men nu blev det alltså nästan 690. UTAN VURPOR!
Sightseeingkartan. ;-)
Nu väntar shortsjogg på hemmaplan. Över och ut.
25 000 km på 2500 dagar.
Efter mycket om och men har jag äntligen fått till kartor över 25 000 km löpning from 2010 till nutid. Jag började räkna för att jag tyckte det vore intressant att veta hur mycket jag verkligen springer. Nu har jag det svart på vitt eller iallafall mörkblått på beigt(!). 25 070 km på 2500 dagar ger ett snitt på just över 10 km per dag, i snart sju år… Sedan jag började räkna alltså…
Katrineholm. Hemmaplan. Ju tjockare linje, desto fler gånger har jag sprungit där.
Premiären av Horns Cup i mörkaste Småland.
Två gånger SSWC på Tjärö i Blekinge skärgård.
Ett gäng rundor i Nacka. Stockholm marathon, Lingingö Ultra, Premiärmilen, Run in Blood och lite blandad sightseeing.
En kortis i Norrköping. Kuriosa: blev jagad av en mås flera hundra meter…
Pålsjö skog mm.
Sightseeing Hargebaden.
Meloneras, Maspalomas, Playa del Ingles, San Agustin mm.
Sightseeing.
Inte så mycket sightseeing som en jakt på kilometer…
Ultravasan och en liten pytterunda i Garsås.
Sightseeing.
Gammal hemmaarena plus Wings for life och en liten kortis i Algutsrum.
Edit 20161125:
Jag glömde ju drygt sju mil i Skövde! :)
Fem backar öl är fler än fyra backar på Lidingö!
På andra sidan vattnet ligger Lidingö. Dit ska jag och heja. Therese springer, min bror springer och Lars ska hoppa kryckor!
Dagen innan hade jag lagt några timmar på skylttillverkning.
Vi åkte i god till till Lidingövallen och träffade som vanligt en massa trevliga bekanta. Visade snabbt upp min skylt för några och de var kvicka med att fotografera. Var den bilden tog vägen är svårt att säga. Men här nedan står iallafall skylten på plats redo för löparsupport.
Dagen till ära hade jag en grön ”fin” tröja. Så kom inte här med några ”Spring själv då!” för det har jag redan gjort. Två varv! ;-)
Det var ungefär vid 10,5 km. Här var det lite lagom mycket skog och jag hade gått långt nog tyckte jag. Jag vill ju kunna heja på hela startfältet och står jag längre bort på banan blir det för lång väntan på de sista startgrupperna.
Efter att hejat mig igenom eliten och några därtill kom någon snubbe och ropade att min bror kommer snart. Vilken bra service! Sedan kom han, och ropade att Therese och Lars kommer snart! :) Therese joggade och Lars kryck-hopp-haltade förbi. Allt hade varit över på en kvart om det bara var dom jag skulle hejat på. Men så är ju inte fallet! Jag stod och gormade och skrek i några timmar till. Folk var väldigt flinka med sina kameror dessutom. :)
Detta var mitt tionde lopp jag hejade på med skylt och jag fick bland annat höra: ”Dig har jag längtat efter!”, ”Äntligen!” och ”Du är ju överallt!”. Det och säkert 700 high fives, en del i magen… Ett gäng slängkyssar, ett par kramar och många tummar och horns up blev det också. Det var förvånansvärt många som ropade mitt namn i olika formar också! Och jag fick ett grodhopp som tack av en löpare! Snacka om att ha huvudet på skaft.
Adam Johansson knäppte några bilder av mig. :) Ett par hamnade på Lidingöloppets Flickr. Han slängde även upp en bild ”live” på sin Instagram.
Härligt att kunna glädja!
Fredrik Birging filmade och den hamnade även på Rix Morronzoos instagram.
Heja alla som springer!
Mitt eget instagraminlägg blev hyfsat populärt!
Och kan man få en bättre ”like” än från Mr 1.37 himself, Magnus Bergman?!?
Det finns säkert fler bilder och historier där ute men någon gång måste jag ju posta det här inlägget! B-)
Jag hejade på alla så gott jag kunde och mina ”närmaste” tog sig runt med bravur. Min bror straxt under 2.40 och Therese just under 3.30. Lars kryckade runt sig själv fyra timmar och en dryg kvart!
Jag ger verkligen allt i mitt hejande och av responsen att döma märks det.
Vi kanske ses snart! På eller utanför banan… ;-)
/Raz
The flying sausage
Jag gjorde en variant av grodhopp inkl. horns up för några månader sedan. Therese tyckte jag såg ut som en ”flygande korv”…
Efter att ha hoppat och spretat med benen åt alla håll och kanter hade jag hittat ”mitt” hopp! Jag tycker det passar fint på Instagram. :)
Så nu hoppar jag lite ibland.