En skyltning nästgårds och sedan första på hemmaplan!

eskilstunaloppet_by_night_raz

Följde med till Eskilstuna på fredagkvällen och hejade på Therese, Lars, Pontus, Sofia och alla andra som sprang Eskilstunaloppet by night. Träffade även Instagram-löparen @bk_springer och fick en trevlig pratstund under loppet. Alla i gänget sprang fantastiskt bra och Lars lyckades släpa till sig ett presentkort på ICA tack vare kundvagnsjogg sista femman av tio km…

kkjoggen_katrineholm_raz

Sedan var det igår äntligen dags för första skyltningen på hemmaplan! Dags för KK-joggen (Katrineholm). Skönt att kunna ta cykeln för en gång skull! Trots vindbyar som ställde till det lite lyckades jag placera mig på strategiskt bra ställen. Hejade mig igenom hela 5,1k-startfältet vid ca 3 km-passering och drog efter det iväg och kom lagom till att kvartmaralöparna kommit 3,5 km. Väl där hejade jag och skrek tills nästan alla hade passerat och cyklade som en tok till 8,5 km. Missade bara tätgruppen (och en släpande David Nilsson) men sedan kunde jag heja mig igenom alla, till sista löpare.

Om det är någon som tror att jag bara är på plats och står med en skylt tror ni fel. Jag säger inte att jag dansar, men jag gör mer än att stå tyst och stilla. ;)

citat

De Katrineholmslöpare jag har kontakt med här i staden levererade bra lopp hela bunten. På det hela taget ett lyckat evenemang. Vi hade även Instagram-besök här hemma i samband med loppet. Henrik och Ulrika från Västerås bjöds på bullfest av Therese efteråt. :)

SPRING FÖR LIVET!

Vi ses!

Ultraintervaller – en mil var tredje timme

ultraintervaller2016

Eftersom Jogg.se inte skulle ha sina Ultraintervaller nu i Juli och jag ändå ville testen foten inför kommande utmaningar körde jag den ”mjuka” varianten anordnad av Pace on earth. Även om aktivitet är valfritt i deras version körde jag så som originalet anger 8 gånger 10 km löpning med start 00, 03, 06, 09, 12, 15, 18 och 21. Tog det visserligen väldigt lugnt den här gången men blir ändå förvånad hur lätt det är. Första gången hade jag ju hört hur brutalt det skulle vara… Då tog jag mig bara igenom dem i väntan på väggen. Den kom aldrig. Andra gången visste jag hur det lätt det var och drog på en del. :) Den här gången var det egentligen bara för att få ett kvitto på att foten håller. Så rehabtrappan blev en stege som tog hissen upp till 80 km på en dag. Nu är jag pigg i kroppen och foten klarade det!

comfortzone

Ultraintervaller passar mig mycket bra. Det är min trygghetszon.

jump1

Lätta fötter!

jump2

hypertri2

Två av intervallerna i ganska nya Asics Hypertri 2. Resten hade jag Hyperspeed 4 på fötterna.

perfekt_vader

I mina mått ett perfekt väder. Mumma! Lyx när klädsel inte är något problem. Shorts och linne på alla intervaller. Även i mörkret som synes nedan.

8x10slowjogg

Tog det som sagt lugnt med tanke på foten och hade verkligen inte bråttom hem även om vilan mellan varje blir lite kortare. Therese sprang med de två första nattintervallerna och cyklade med resten. Bra jobbat för en person som inte alls är lika anpassningsbart nattpigg som jag är!

Lars sprang med tre och cyklade med några till.

dark01

Vi är Dark Trail Runners!

Midsommarens bästa

majstang

Avslutade fredagens tvättstugeintervaller med en rejäl majstång i stenöknen vid logistikcentrum. Det ser hyfsat lättsprunget ut vid första anblick men när man väl är ute och trippar runt bland sprängstenen är det klurigare att sätta ner fötterna rätt. Än mer utmanande att springa ett motiv. Nöjd!

dubbel_hopp

Innan dess hade jag sprungit en femma med Therese.

femma

Och en lite snabbare. Längesen jag avslutade någon runda med 3.54, 3.44, 3.36.

enkelhopp

Två dagar innan midsommar joggade jag lätt 15 km i 4.25.

Och två dagar efter midsommar blev det 15 kilometer regnjogg med Therese.

Och sämsta: Här om dagen kom dippen och bakslaget. Depressionen tog över och samtidigt började jag känna av foten mer igen… Det blev sega 15 km på stapplande ben och psyket under ytan. Nu väntar jag hem lite ny merch och hoppas kunna jogga med lätta fötter idag igen. HOPPAS!

Å-loppet Eskilstuna: det är hÅrt att va´suppÅrt!

big_ass_skylt_eskilstuna_a_loppet_raz_dark_trail_runners

Gick i valet och kvalet på om jag skulle åka med Therese (och Malin) till Eskilstuna men regnvädret öppnade upp med extra bra skyltmöjligheter. Therese kläckte ”flyt”-grejen och då var det bara verkställa ”enmanshejarklacken” som någon sa på internet.

skyltverkstad

En vattensäkrad skylt krävde lite mer verkstad än tidigare. Trälim och superpacktejp fixade jobbet!

vilsta_view

Efter en mer eller mindre rask (okej, lite Turf på vägen) var jag på plats på planerat ställe i höjd med Vilsta där löparna skulle passera på andra sidan innan de möttes av mina hejarop.

big_ass_sign_dark_raznu

Med min big ass-skylt syntes jag en bra bit. Det märktes också att jag hördes! :) :) Vad det är roligt med löpare och motionärer som uppskattar publik! Till och med folk med lurar (varför har man ens under lopp?) plockade nyfiket ur dem för att höra vad jag gormade. Therese kom springandes supermycket tidigare än förväntat och jag fattade ingenting! Var de så få sprang?! Nä, hon hade öst på som hon aldrig gjort förut. Jag tog i från tårna och skrek HEJA DARK TRAIL RUNNERS! HEJA THERESE! HEJA THERESE! HEJA THERESE! Rösten höll inte alls lika bra som den hade gjort med öl i strupen men jag gjorde vad jag kunde. Hon drog förbi och jag kunde återgå till att tjoho/peppa/pusha resten av deltagarna. Det regnade på rätt bra ett tag mot slutet. Men med gummistövlar, regnrock och vattensäkrad skylt kommer man långt! Blev igenkänd från både maran och Göteborgsvarvet! När hela fältet hade passerat väntade jag mig en följecyklist (som det brukar vara under motionslopp) men den lös med sin frånvaro. När jag gick tillbaka de ca 3 kilometerna mot stan höll funktionärerna på att plocka ner snitslarna.

Det blev en kul dag! Men loppet som sådant var inte jättebra arrangerat tyvärr. Inte en enda bajamaja, inga ombytes/duschmöjligheter efter loppet. Gymmet som erbjöd toalett och ombyte innan stängde endast en timme efter start. Ganska tajt med tid för en kvartsmara alltså. Men det är ju inte deras fel utan arrangörens. Det fanns heller inga kilometerskyltar längs banan?! Löpare frågade mig hur långt det var kvar. Det borde ju vara hyfsat lättordnat kan tyckas!

Therese persade stort med 1 min och 23 sek på nya tiden 55.51 på kvartsmara (10549 meter). Vårat sällskap Malin sprang även hon urbra på en tid på ungefär 53 minuter. Jag är imponerad.

Väl hemma öste regnet ner men det gjorde inte så mycket för jag behövde ladda om för att klara av min egen löpning. Lite chips, chokladboll, godis och ett gäng glas mjölk senare avtog regnet och jag drog iväg på rehabjogg i ”måttligt” tempo som jag sagt innan.

sen_mil_raz

Min kropp trivs den sena timmen och trots att jag inte vågar belasta foten till hundra procent flöt det på hyfsat lätt.

Over and out!

/Raz

Söder Runt: skyltmannen slår till igen!

raz_skylt_soder_runt

 ALLA SOM SPRUNGIT FÅR ÄTA CHIPS! 

raz_rehab_innan_avresa_soder_runt

Innan avresan till Stockholm hann jag faktiskt med att springa en mil jag också. Efter en seg start (kl 06.33) gick första femman på 22-nånting efter det sprattlade det till lite i benen (förutom höger fot) så andra femman gick på 20-nånting och klockan stannade på 42.44 på hela. För tidigt på dagen egentligen, men skönt att få det gjort. Rehabtrappan must go on!

raz_hang_soder_runt

Hänget innan start var minst sagt avslappnat.

utsikt_skylt_soder_runt_raznu

Utsikten från Södermälarstrand i väntan på löparna var det heller inget fel på! Jag ställde mig på ungefär samma ställe jag stått och vrålat under maran förra helgen. :)

Skrek minst lika mycket den här gången. Löparna kom inte lika tätt och lite närmare mig men det kändes som att det gick hyfsat lätt att läsa texten på skylten för responsen kom i form av leenden, skratt, tummar upp, horns up och sköna kommentarer. Förutom förbipasserande, så stannade även löpare för att föreviga mig och skylten. Kul!

therese_elin

Therese gjorde ett superjobb som personlig farthållare åt Elin som persade milen stort!

chips_skylt_soder_runt

Det var några som frågade var chipsen var. Missförståndet kanske låg i att de hade läst ”Alla som sprungit får chips!” vad vet jag. Men… Det fanns faktiskt mängder med chips på after runen! Så det så! (hade ingen aning om att det skulle vara så, hade bara ren tur). Öl och pizza, framförallt pizza, fanns i mängder…! Loppet och arrangemanget tilltalade mig mycket även om inte jag sprang den här gången.

soder_runt_video

Dök även upp i en video. :) Klicka på bilden för att se den. (öppnas i nytt fönster)

raz_horns_up_skylt_soder_runt_stockholm

En sista bild av skylten. Den fick en värdig begravning vid en busshållplats i Nacka. Tack för mig! Vi ses kanske! ;)

/Raz

 

 

Åkte till Stockholm denna gång, och stod med en skylt (igen)!

skylten_wide_raznu_stockholm_marathon

Då var det dags för Stockholm marathon. Efter skyltsuccén i Göteborg kunde jag inte göra annat än att heja lite igen!

sthlm_01_raznu

Solbrillorna och välfylld kylväska på en båt in till stan.

sthlm_04_raznu

People of Stockholm marathon.

sthlm_03_raznu

Efter tweetup/sociala medier-träff/uppsnack på Östermalms IP och sedan avlämning av de av Dark Trail Runners som skulle springa åkte jag till Gamla stan, gick över bron till Söder och ställde mig ungefär vid 6 och 31 km. Och stod där hejandes med skylten. Gapande mig igenom hela startfältet första varvet och i princip hela startfältet igen andra passeringen. Kul att kunna pusha och peppa så många fantastiska löpare! Bra sprunget!!!

 

Släng gärna in en kommentar och en like på Instagram så kanske jag vinner en resa till New York för bästa pepp! Tävlingen gäller förvisso ”bara” bästa skylt under hashtagen #hejamarathon men visst borde väl helheten vägas in?! :)

Tack för mig. Och tack för alla tummar upp, horns up, vinkningar, leenden, skratt, annat skoj och slängkyss! /Mannen med skylten

 

Bakslag… och Global Running Day!

globalrunningday_raz

Happy Global Running Day!

Efter rundan på söndagen efter Göteborgshelgen började jag känna av foten rejält igen… Det gick så långt att jag fick besöka sjukgymnasten för att reda ut symptom och känningar som uppenbarade sig som surr eller pirr i området kring frakturen. Det är nog inte alls så farligt som jag först trodde att det var. Hela jag går in i chock när ser hur löpningen rinner mig ur händerna (fötterna). Jag vilade söndag, måndag, tisdag in i denna vecka och imorse testjoggade jag 3 km med Therese (idag är det Global Running Day!) och nyss betade jag av 7 km i sakta mak. Bromsade en hel del då övriga kroppen vill mer än vad foten klarar av för tillfället. Det var iallafall härligt varmt. Äntligen.

Nu får jag modifiera rehabtrappan lite igen. Återstår att se på vilket sätt.

Vi ses i Stockholm på maran! Jag hejar!