Igår joggade jag en halvmara ensam och en kvartsmara i grupp lite senare dvs en trekvartsmara sammanlagt om man är snäll. ;) Vid målgång hade jag passerat 5000 kilometer löpning hittills i år, en milstolpe jag knappt hade vågat tro att jag någonsin skulle nå.
Kartan börjar veckla ut sig över Katrineholm och jag vill passa på att ge en shout out till Dark Trail Runners!
Det var nog allt för nu. Imorgon ska jag gå på In Flames på Hovet.
4000 km löpning hittills 2014 (2 september). Mest i Katrineholm, men även i Skövde, Stockholm, Lidingö, Nacka, Göteborg och på Gran Canaria.
Jag lyckades skrapa ihop 500 km i juni som fördelades så här: 20, 2 (nästan vila), 20, 20, 13+10, 8 (varav 3 km baklänges)+12, 10, 15, vila, 25, 20, 10, 20, 15, 12+8, 7+3+10, 20+3 (baklänges), 20, vila, 20, 20, 10, 15, 20+2 (baklänges), 10, 20, 15, 30, vila, 10+23.
I och med att jag sprang 27 km igår den 1 juli gick jag över 3000 km i år! Och eftersom 1 juli är dag 182 på året lyckades jag alltså passera innan ”halvårsskiftet”. Det ger ett snitt på ca 16,48 km löpning per dag. 6000 here I come! Nä, skojar bara. Siktet är inte inställt på något särskilt nu. Sedan jag klarade av mitt stora mål, 10 km baklängeslöpning i ett svep (16 april), kan jag bara springa på som jag vill. 5000 lockar kanske lite men vi får se hur det blir med det.
Firar med Within Temptation (ft. Xzibit) – And We Run:
– Iallafall den löpning som ägt rum i Katrineholm, har ju sprungit lite i Skövde, Göteborg och Stockholm också.
Så här fördelades löpningen i maj månad: 20, 7, 50, vila, 15, 15, vila, 20, 10+10, 15, 15, 20, 20, 20, 20, 20, 11, vila, 20, 20, 20, 10, 4+16, 10+5, vila, 20, 3+17, 15, 10, vila, 42.
Detta inkluderade Lidingö Ultramarathon 50 km och Stockholm Marathon i maskeradklädsel. Alltså två tävlingar under en månads tid. Det har inte hänt sedan… har nog aldrig hänt förresten.
Jag fick ihop 501 km löpning i april. Dessa fördelades så här: 20, 15, vila, 20, 5.5+20, 5+15, 17, 13, 20, 11, 30, 12, vila, 15+10, 15+6, 10, 8, 17, vila, 11.5+13, 30, 15+5, 10+5, 10+15, 25, 5+20, vila, 20, 20, 11.
Denna gång cyklade jag ner till Backavallen för att ha så pigga ben på baklängeslöpningen som möjligt. Det resulterade i negativa splits och en fortsatt dröm om att klara av en mil baklänges. Splits: 7.14, 7.14, 6.40, 6.26, 6.02. Tid på 5 km, 33.40 med ett snitt på 6.43 min/km.
Fördelat på: 15, 15, 20, 20, vila, 20, vila, 71.8, vila, vila, 20, 15, 15, 20, 15, 15, vila, 20, 15, 20, 20, 25, 5, 10, 10, 20, 20, 20, 20, vila, 10+23.
På Backavallen i Katrineholm kan man springa en engelsk mil om man vill.
Baklängeslöpningen blir så mycket enklare när jag kan springa varv efter varv utan att behöva titta mig själv över axeln.
Själva läkarbyggnaden början bli lite sliten men det är ganska fint formspråk i den.
Det är nåt visst med löparbanor tycker jag. Speciellt målet.
Till att börja med vill jag säga att jag är allt annat än någon bokslukare. Men när jag var på väg till semester såg jag den här i hyllan på en pocketbokhandel. Den talade till mig. Herr Murakami är nog mer känd för sina romaner men de har jag så klart inte läst då de är tjocka och säkerligen har någon lång handling man behöver följa med i. Det har inte den här. Boken innehåller dagboksanteckningar och anekdoter som sträcker sig över lång tid under Herr Murakamis liv. Vissa stycken i boken gjorde att jag nästan kusligt mycket kände igen mig. Det ständiga räknandet och kalkyleradet för att komma upp i vissa summor till exempel. 
När jag först hörde om bombattacken i Boston tänkte jag på den här boken och Herr Murakami. Han beskriver Boston och Cambridge med sådan värme. Det måste ha svidit ända in i hans själ. Men han kommer nog säkert springa nästa års Boston Marathon just bara därför.
En annan grej som var påtagligt likt mitt och Herr Murakamis liv var att jag två dagar innan jag läste att han cyklade rätt in i ett en vägbom av stål hade sprungit in i ett…vägräcke av stål. Vi både klarade oss ändå hyfsat. Någon mer spoiler blir det inte. Jag tycker man ska läsa den här boken om man gillar löpning, läsning eller vad som helst. Den är lättläst och inspirerande. Betyget till Herr Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning blir en klar femma, av fem möjliga.