…trodde jag och tog ett funktionslinne. Det var för varmt trots augustimörkret. Rev av en kvartsmara (10,55 km) på de 45 minuter rehabtrappan erbjöd. 4.16/k i snitt med lite fartökningar och lite lökning i mitten. Första milen sedan Wings for life i maj. Vågar inte säga att jag är tillbaka ännu dock. Det är långt kvar.
Tweakade rehabschemat lite och drog min första halvtimme idag för att det är resdag imorgon. I den sköna värmen kom jag 6,57 km (4.34/k) utan att ta i alltför mycket. Och jag tog det väldigt försiktigt uppför, nedför och där det var ojämnt underlag. Det var ju ett tag sedan jag sprang på annat än bana. Mersmak!
På den tredje och sista 25-minutaren i rehabtrappan testade jag hur det låg till med astman. Den kändes nästan inte alls när jag lökade mig runt 5,51 km (4.33/k)! Solen värmde skönt och helsvart var helt klart rätt klädval. \../ \../
Idag var det dags att få springa igen! På ett soligt Backavallen höll jag mig på en okej astma- och lätt ansträngningsnivå. När 25 minuter och 5,79 km (4.19/km) var till ända spelade jag in en liten video för att illustrera hur mycket spring jag har i benen, efter en rehabjogg…
I lördags klev jag upp ännu ett steg i rehabtrappan. 25 minuter jogg! Då kunde jag ta det lugnt och ändå hamna på mer än 5k. Det blev 5,69 km. I solsken! Som sommar.
Ganska jobbigt, men ändå hanterbart. Jag tog mig 4,96 km på angivna tiden. (splits: 4.09, 4.02, 4.00, 4.00 och 3.59 i snitt på sista 960 m.) Ett steg upp i rehabtrappan på lördag! Då ska det smaka med halvmil…! :)
Andra tjugominutaren i rehabtrappan gick trögt, i huvudet. Men trots motvind i själen seglade jag 4,56 km (4.23/k) utan någon större ansträngning. Jag skulle bara behöva vara igång längre tid… Astman fanns där men i mycket mindre grad än under tidigare rehabpass. Solen bröt igenom molnen och det var, för den här sommaren, kanonförhållanden.
Apropå värme så blir det svårt att stå emot att springa fritt på Gran Canaria. Återstår att se om jag klarar det eller om jag ger med mig mot mitt svaga psyke. För utan pannben i löparskor är det lätt att bara ”råka” springa en mil eller två. Eller tre.
Nu har jag tagit steget upp till 20 minuters löpning. Med lite astma, fast kontrollerat, sprang jag 4,79 km (4.11/km). Idag känns det som jag sprungit ordentligt igen. Take that fotjävel!
Så här mycket spring var det i varje steg idag. Lätt, med lite astma joggade jag i ca 4.20/km. Nu vill jag springa längre stund! Om allt går som det ska kliver jag upp ett steg i trappan på lördag. 20 minuter!
Svar: Ja! Jag ska förklara varför. Nu när jag endast får ”nudda” vid löpning och lider av grov abstinens från långa sköna löprundor försöker jag med alla medel mjölka ut så mycket som möjligt varje gång jag joggat lite. Att stanna kvar på Backavallen en stund efter rehaben och knäppa några bilder gör att jag upplever träningstillfället som lite längre. I början när jag körde 5 minuter jogg tog fotostunden längre tid än själva träningen. Idag har jag joggat min andra kvart i rehabtrappan och tack vare att jag fixade några foton efter fick jag känna tartan-doft mer än en halvtimme! Ja, det går att bara cykla ner och bara lukta (som Ferdinand). Men det är inte samma sak. Det krävs lite puls/svett också! Då blir jag tillfälligt lugn i huvudet.