80 minuter! Nu kunde jag äntligen närma mitt vanliga löpsteg. Det innebär i praktiken att jag kan springa snabbare men ändå göra av med mindre energi. Flöt runt 17,88 km (4.29/k), lätt!
Etikett: 2015
Så här långt
Hur går det med rehabtrappan då?
Efter 55 dagar med helvila från löpning klev jag igång med 5 minuter jogg. Det visade sig var lite för tidigt så efter två femmor vilade jag fem dagar extra och fortsatte med två femminutare till efter det. Jag tog det lugnt. Det gick okej. Rädslan för att benet i foten skulle gå av igen gjorde att jag höll mig till sakta lunk. När jag sedan klev upp på tio minuter försökte sträcka ut lite för att få känna hur det känns att springa igen. Upptrappning i block om tre och fem minuters ökning i varje steg. Vila en dag, springa nästa. Rehabpromenera vilodagarna. Jag rationaliserade bort den extra dagen helvila som jag skulle ha varje vecka för den gjorde inte något bättre. Varken för fot eller huvud. Jag cyklade även en hel del.
När vi åkte till Gran Canaria i augusti tänkte jag att det kanske skulle skita sig med rehaben då jag behöver springa på semestern för att inte huvudet ska implodera. Jag testade dubbelpass ett par dagar då jag först joggade med Therese och sedan mitt eget rehabpass efter det (De två peakarna i stapeldiagrammet ovan). Det gick bra. Men Therese hade även hon problem med en fot så hon la ner löpningen och jag återgick till att bara köra mina egna pass. Det var ändå skönt att komma över 10 km två dagar.
Vi tidpunkten för hemresa hade jag gjort en 45:a på GC och väl hemma stänkte jag till med en kvartsmara (10,55k) redan andra 45-minutaren. Att flyta fram i 4.16/k var något jag längtat efter. Att känna att jag fortfarande har det i mig. Steget var inte helt superskönt, men siffrorna lugnar mig. Tredje 45:an utfördes på annan ort (Bromma) och det är den senaste rundan som inte kommit upp i en mil. Vid klivet upp i trappan till 50 minuter är jag ”garanterad” 10k. Att springa i 5m/k är något jag sällan gör. Då måste jag springa och bromsa aktivt och det är inte bra för något.
Efter det har rullat på med ganska sega tunga pass men en gång ungefär varannan vecka har kroppen skrällt till och allt har lossnat. En 65:a innan Berlinresan gick i 4.26 och här om dagen hann jag 17,45 km på 75 minuter (4.18/k). Det är ju nästan marathonfart. ;)
Här är jag nu. Lökade sista 75:an igår och ska kliva upp på 80 minuter imorgon. Börjar sakta närma mig 20 km igen. Foten känns bättre nu ju längre tiden går. Jag försöker vara lyhörd för smärta men har inte känt mer än att det känns. Steget börjar närma sig flyt igen. Jag behöver inte ta i hela tiden. När jag släpper fötterna tassar dom på för egen maskin. Det är en lång resa, men trappan går trots allt uppåt. Tålamod är inte min grej. Och nu har ännu en gång fått erfara hur det känns att börja om från noll. Men jag kan inte sluta springa.
[rehabtrappan i minuter inkl. vilodagar: 5, vila, 5, vila, vila, vila, vila, vila, 5, vila, 5, vila,10, vila, vila, 10, vila, 10, vila, 15, vila, vila, 15, vila, 15, vila, 20, vila, vila, 20, vila, 20, vila, 25, vila, vila, 25, vila, 25, 30, vila, 30 (+med Therese), med Therese, 30, vila, 35, vila, 35 (+m Therese), vila, 35, vila, 40, vila, 40, vila, 40, vila, 45, vila, 45, vila, 45, vila, vila, 50, vila, 50, vila, 50, vila, 55, vila, 55, vila, vila, 55, vila, vila, 60, vila, vila, 60, vila, 60 (halva m Therese), vila, 65, vila, 65, vila, 65, vila, 70, vila, 70, vila, 70, vila, 75, vila, 75, vila, 75…]
Berlin – support
Ormen av löpare på väg till start. Solen har just gått upp, det är för tidigt…
Ofattbart mycket folk som ska in på området. Och mer blev det. Kyligt, men skönt att slippa regn. Fick vänta två timmar på att första löparna skulle passera på första heja-stället.
Jag har aldrig sett så många löpare förut. 3-timmarsgruppen kändes större än hela Stockholm marathon. Trångt. Inte alls sugen på kliva in och springa faktiskt. Till och med längre bak i startfältet var det inte många meter mellan löparna.
Jag brände runt och hejade på Therese på så många ställen som möjligt. Förutom vid start och efter målgång (jag hittade inte skylten som pekade rätt så jag hann inte dit förrän 5 min försent) hann jag heja på 5 (gula prickar) ställen! Och heja på alla andra under stunden jag väntade in henne. ”Heja Sverige!” Många glada miner.
Tack vare välutbyggd kollektivtrafik och en mobilapp som SL bara kan drömma om kunde jag som inte ens hittar hinna runt banan.
Löparmat.
Mer löparmat. En döner om dagen. Fler öl.
Och jo, jag sprang lite rehabjogg också. Tyvärr var ju inte gatorna avstängda för mig så jag fick hålla mig på stenlagda trottoarer. Hemskt underlag för foten. Trött. Stressad av trafik och trafikljus som varken låter eller är gröna mer än att man hinner springa över om man lyckas tajma överfart exakt när det slagit om. Nja. Jag hade hoppats på att kunna dra ner till Tempelhof och springa lite på startbanorna men jag la ner det.
På det stora hela var det bra att Therese tog sig runt med min support. Hon hade inte gjort ett enda långpass sedan Stockholm… Starkt är bara förnamnet.
Flyget gick okej. Lägenheten vi hyrde låg kanonbra och var okej som maraton-bas. Döner är så jävla gott. Likaså veteöl. Och snabb-potatis-mos i kopp. Och ja, jag gick ner i vikt.
Ny mobil – nya kameramöjligheter.
En ny trotjänare har tagit plats i handen vid löpning: Sony Xperia Z3 Compact. Fast den är ju såklart inte i handen när jag filmar på avstånd. Då sitter den på min vattenflaska som agerar stativ!
55 minuter!
Ett steg upp i rehabtrappan! Lugnt från början till slut. 11,58 km. Yes!
3 x 50 minuter
Jag börjar närma mig timmen nu. Fast det stora lättnaden med att få springa 50 minuter är att jag är ”garanterad” en mil när jag beger mig ut.
Fast jag är jättelättad varje gång fötterna håller och är tacksam att jag överhuvudtaget kan springa.
Sista 50:an avklarad. Nu väntar 55 minuter! Har träffat sjukgymnasten och trappan fortsätter uppåt (dock med noga avvägning hur det känns)!
Ett halvt varv runt jorden med mitt bästa mobilspel!
Sedan jag installerade RunKeeper 25 maj 2010 har jag sprungit ett halvt varv runt jorden. Trots att fotjäveln havererade detta års volym ligger jag ändå på ett snitt över 10 km per dag sedan starten. Det har passerat ca 1930 dagar! Bättre mobilspel får man leta efter…
Tillbaka i kylan.
…trodde jag och tog ett funktionslinne. Det var för varmt trots augustimörkret. Rev av en kvartsmara (10,55 km) på de 45 minuter rehabtrappan erbjöd. 4.16/k i snitt med lite fartökningar och lite lökning i mitten. Första milen sedan Wings for life i maj. Vågar inte säga att jag är tillbaka ännu dock. Det är långt kvar.
En halvtimme i stan, ingen tartan!
Tweakade rehabschemat lite och drog min första halvtimme idag för att det är resdag imorgon. I den sköna värmen kom jag 6,57 km (4.34/k) utan att ta i alltför mycket. Och jag tog det väldigt försiktigt uppför, nedför och där det var ojämnt underlag. Det var ju ett tag sedan jag sprang på annat än bana. Mersmak!