Finklädd premiärjogg med nya födelsedagsskorna jag fått av Therese.
Salming Race 3 och Salming Race 2 (som nu får bli vardagssneakers då det iallafall finns en hel del promenadmil kvar i dem).
”How did it go, Raz?” Jo, tack! Det gick ju fint. Teorin om gratismil i nya skor håller i sig. Med endast rehabträning utan ett enda fartpass kunde jag springa andra halvan snabbare än första.
Dessutom hade jag inte fixat mina ”life time knots” (som någon sa på instagram). Nu sitter de! Avklippta och inbrända. Ett tunt lager liquisole under sulorna för att förlänga livslängden gör att vikten går upp några gram men med de avklippta snörena gick det jämnt ut.
Efter rebooten till rehabtrappan 2.0 (som syns tydligt i grafen) har jag kunnat banka min första 100-vecka sedan ett år tillbaka. Vilodagar i all ära men när springa, vila, springa, vila inte funkade inte så bra har springa, springa, vila, springa, springa, vila suttit som en smäck! Har just klarat av 23, 21, vila, 23, 21, vila. Och ska nu förlänga dag 2 och förkorta dag 1. Och eventuellt byta plats på dem så det blir 20, 24, vila, 20, 24, vila, 19, 25, vila, 19, 25, vila osv. Tror jag uppgraderar rehabtrappan till 3.0! Det är en lång väg men den ska springas!
Stay Dark! (Trail Runners)
Igår skulle vi fira påsk vid Vätterns strand så det fick bli morgonjogg kl 06. Och jag fick med mig sällskap! 
Turfade en ny zon vid Maspalomas sanddyner. Ramlade sedan och slog mig lite på knät. Therese hade för övrigt ramlat och slagit sig ganska illa på knän, händer och armbågar dagen innan. Vi var båda rätt dränerade på energi efter att ha bråkat med researrangören om ett vidrigt hotell.
Jogg-Niklas var på besök i Katrineholm och jag lyckades iallafall hänka 15 av hans 44 km. Humörhöjare! Hade varit mäktigt att köra hela, men det får bli en annan gång.
