Hej. Jag vet inte var jag ska börja så jag börjar baklänges, bokstavligt talat. Efter att ha sprungit och sprungit och sprungit helt vanligt framlänges under många år bestämde jag mig alldeles nyligen för att testa hur det var att springa baklänges(!). Och oj vilken grej det var. Sedan 11 april har jag hunnit med: 
11 april: 2 km
14 april: 2 km
19 april: 2 km
21 april: 2 km
22 april: 2 km
24 april: 2 km
26 april: 2 km
28 april: 2 km
1 maj : 2+2km
4 maj : 2 km
7 maj : 2 km
9 maj : 2 km
11maj : 2 km (6.06, 5.45)
De sista split-tiderna är de snabbaste jag gjort. Med lår fulla av mjölksyra stapplar jag fram efter återgången till framlänges. Nu är det inte hastigheten eller kilometertiderna jag är ute efter. Det är så att jag jagar saker som är bra för min deprimerade själ och baklängeslöpning känns faktiskt ”renande”. Dessutom sägs det vara bra för balansen, knäna och förbränningen. Men jag tar den informationen med en nypa salt och springer baklänges för att jag helt enkelt tycker att det är skönt och roligt. Jag springer på löparbana nu i början av min baklängeskarriär, det känns säkrast så. Det var allt för nu. Så skönt att äntligen kommit igång med den här bloggen. Den har funnits i tankarna länge.
Välkomna till min nya löparblogg!
/Raz
Oj… Det var lite spännande. Springa baklänges. Jag har läst om att man kan göra det för att variera sin träning men aldrig sett någon göra det. Jag är som vanligt djupt impad av ditt ork och din envishet.
Tack och bock! Kram.
Fint att du börjat skriva igen. <3
Puss!
Kul att följa dig här också! Imponerande.
Skoj. Tack Anna-Klara.