I februari testade jag på att springa ultraintervaller, en träningstävling som anordnas på jogg.se. Det går ut på att man springer 1 mil var tredje timme under ett dygn. Trots alla hinder i form av kyla, is, depression och astma tog jag mig igenom intervallerna med lätthet. Kanske för att jag hade hört att det skulle vara sjukt jobbigt och jag hade stora förväntningar på att få slita röven av mig. Så blev det inte, men likväl en kul grej att ha gjort.
Efter att sprungit, sovit, sprungit, och så vidare stannade jag på 6.28.11 på 81,3 km och en hedrande fjärdeplats.
Jag vet inte om jag kommer göra det igen, men kanske kanske. Då får det bli en sommarvariant isåfall. Det måste vara som natt och dag att bara behöva dra på sig ett par shorts och ett linne och springa lite, jämfört med underställ, långbyxor, tjock tröja och icebug på fötterna. Jaja, vi får som sagt se.