Jag flög för nära solen, eller det gjorde jag egentligen inte men trots att jag gjort allt ”rätt” kom baklaget…
Kände inget speciellt i foten efter 15 + 15 eller 15 + 20 km men efter 20 + 20 dagarna efter varandra gjorde det ondare igen. Vet inte om jag hade räknat med baklag eller inte. Blir det som man förväntar sig eller blir det inte som man förväntar sig? Jag har iallafall följt rehabschemat så långt det går. Nu blir det att backa ett gäng steg i rehabtrappan och lägga in fler vilodagar igen. Så jävla drygt! Slappna av är alltså inte att tänka på. Då går det åt helvete. Livet på helspänn är jobbigt men så länge jag får springa iallafall.
Jogg-Niklas var på besök i Katrineholm och jag lyckades iallafall hänka 15 av hans 44 km. Humörhöjare! Hade varit mäktigt att köra hela, men det får bli en annan gång.
Horns up!
Igår råkade jag trampa lite snett med den friska foten. Efter att paniken lagt sig joggade jag vidare som om ingenting hade hänt. Glömde bort det helt och fick ihop 15k utan större anträngning. Men senare på kvällen gjorde foten plötsligt ont och min kropp gick in i chock med svettningar och frossa om vartannat. Det är mycket bättre idag som tur är! Lugna rehabpass väntar i veckan.
Jag vill ju bara springa…
16 vilodagar hittills i år.