Drog en 3:a på kvällen 1 december när vi anlänt. Efter det har jag köttat alla dagar utom en. Och sista dagen. Snacka om att #slaktadecember som jag hade ambitionen att göra men egentligen inte trodde var möjligt på grund av knät. Ju mer jag sprungit desto bättre har det blivit. I början försökte jag foamrolla med en medhavd liten reserulle, men den var så kass att jag gav upp det. Även stretching fick maka på sig till förmån för slappande, öldrickande och GGCL (godis, glass, chips och läsk). Årsmålet (det ständiga) på 3660 km verkade avslägset i början av månaden men nu kan jag bara luta mig tillbaka och rulla in de sista kilomterna. För vet ni? Knät är så mycket bättre nu än när vi åkte. TAKE THAT LÖPARKNÄJÄVEL!
Klockade in min värsta vecka på drygt 15 mil. De allra flesta rundorna var med Therese i början, eller hela. En super-Turfjogg hanns också med. Alla zonerna i ett svep (inkl. Atlantbad och ökenpromenad) resulterade i 27 km. Vi körde även ”traditionsenliga” Maspalomas-Monte Feliz tor. Det innebär att man passerar hela turistortens strandremsa förutom Meloneras som vi joggade många andra dagar. 410 km på tre veckor. Therese klämde till med 270 km. Jag hade gissat på 500k tillsammans men nu blev det alltså nästan 690. UTAN VURPOR!
Sightseeingkartan. ;-)
Nu väntar shortsjogg på hemmaplan. Över och ut.