Efter lite bilstereo-strul, felkörning, gps-räddning och trafikstockning fick vi äntligen våra biljetter i handen. En kvart innan biljettluckan stängde. *pust* Tänk att det skulle bli av ändå. Jag hade nog inte riktigt vågat hoppas förrän nu. Min kompis sa att han inte kunde slappna av förrän han står där i baren på Sticky med en öl i handen, då skulle allt vara lugnt.
Vi drog ned till Dubliner en sväng och sänkte några pints och käkade lite nachos. När klockan började närma sig 20 gick bort till Sticky för att mötas av låååång kö. Som tur var finns en indisk restaurang i backen ovanför så vi bestämde att vi skulle ta en öl till där och vänta ut kön. Ett smart drag. Kön minskade och vi klarade av både toalettbesök och varsin billig Eriksberg. :)
Väl inne så var livet underbart, trodde jag. Men det kunde bli än mer fantastiskt! Där i baren stod Dark Tranquillity-sångaren Mikael Stanne och beställde öl. Jag sa till min polare: -Där är ju Stanne! Polaren: -Näää. För att sedan snabbt ändra sig och säga: Det är ju fan han! Jag är ett stoooort DT-fan för er som inte vet det. De spelas minst lika flitigt som IF. Men jag ville inte gå fram och störa mitt i beställning så jag höll mig kall och tänkte att Sticky är ändå så litet så jag får nog syn på honom igen. Men när han hade beställt sina öl tog han vägen förbi oss och då kunde jag inte hålla mig. -Jag älskar er! sa jag och klappade om honom. Han sken upp och svarade något i stil med -Vad kul att du säger det. Och jag frågade artig om jag skulle kunna få ta ett foto för det skulle verkligen göra mig glad. -Självklart! fick jag som svar. Jag tackade och han gick bort till sina polare (som visade sig vara stora delar av DT) med ölen. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Dark Tranquillity äger en så stor del av mitt hjärta. Det kan många av mina kompisar och flickvän intyga. Jag tjatar om dem ofta. :) Helt sjukt att en fantastiskt kväll med In Flames kunde bli bättre.
IF äntrade scenen och Anders Fridén dolde sin omtalade ”nya frisyr” under en truckerkeps. Skägget var längre än nånsin och han verkade ha en öl eller två innanför västen. Extasen var ett faktum. Jag har sällan haft så mycket adrenalin och välmåendekänslor i kroppen. Först Stanne, sedan IF i högform! Engel-Niclas Engelin hade återigen intaget den saknade gitarrplatsen efter Jesper Strömblad och han börjar känns som en del av bandet. Det går ju aldrig att ersätta Jesper, men Niclas känns ändå som en bra lösning för nu.
In Flames spelade mer än tjugo låtar och drog igenom det mesta man vill höra! De kallade det för rep inför Metaltown och stämningen var skönt avslappnad. Precis som man vill se ett världsband. Jag hade lämnat Hettan (HTC Desire) hemma till förmån för min metall-Nokia som numera är riktigt van konsert-mobil. Den har varit med på fyra In Flames–, ett par Metallica-, Maiden- och Edguy-konserter för att räkna upp några. Skönt att kunna stimma runt och fota och filma utan att behöva vara rätt för att den ska åka i golvet och gå sönder.
Jag och Mikael Stanne från Dark Tranquillity. Helt underbart!!! (Om jag ser smått chockad ut är det för att jag är det.)
Jag tog även ett kort snack med trummisen Anders Jivarp och han var också en trevlig kille som gärna ställde upp på foto. Han agerade även redaktör och dömde ut ett foto på sig själv så vi tog ett par stycken. :-)
När konserten var slut blev det faktiskt en lite längre pratstund med Stanne och körde de klassiska fjantiga fan-frågorna men han var minst lika artig och trevlig som förut. Jag bjöd på en öl och han berätta att han brukade få tunghäfta när han var yngre och träffade stora idoler. Jag förklarade att jag fortfarande var i chock så någon tunghäfta fanns inte på kartan. :) Det kändes bara så galet att stå där och snacka med en av sina stora idoler. Det här kommer jag minnas för resten av livet som en av de bästa kvällarna i mitt liv. Det var meningen att vi skulle komma iväg på den här resan!
Jag korrläser sen för nu ska vi fira lördag och sånt!
