9 minuter in i videon som svaret på frågan ”Why do it?” -”It makes me happy. It makes me feel normal and whole.” och fortsättningen ”As long as I´m running, everything is fine” efter det känner jag igen. Det går inte att jämföra sjukdomar men de här orden sätter verkligen fingret på varför.
Etikett: track
Sightseeingmarathon i Stockholm
Gärdet. Jag hade för mig att det var en smal grusväg här, men monstermasken måste spelat mig ett spratt på Stockholm marathon… Slakmotan märkte jag dock inte av då, trots att detta är just innan 21k på officella marathonbanan. Lite mindre tunnelseende den här gången.
Förra veckan kom leveransen av mina nya Adidas Adizero Feather 4. Mina 44:or väger 180 gram styck och de kändes bra i passformen från början. Visst, lite måste de springas in men andra rundan i dem blev 30 km och tredje marathondistans (42,2 km) så vi kan säga att det är fixat nu.
Jag drog iväg tidig förmiddag. Ganska planslöst egentligen, förutom att jag försökte hålla hyfsat låg hastighet. Det fungerade utmärkt för 5-6 km men vid Stadsgården var det slut på lugnet. Förbannade finska färjefyllerister gick 4-5 i bredd på gångvägen som rymmer 2-3 i bredd som max. Jag fick hoppa ut i cykelfilen och köra superrusher när det blev luckor mellan cyklisterna. Efteråt tog det ett tag att lugna ned sig. Strandvägen var också jobbig med allt folk. Väl ute på Djurgården slappnade jag av igen. Kilometerna flöt på och jag loopade Vallhallavägen-Karlavägen och vidare nordväst. Vasastan var snabbt avklarad och någonstans här fick jag börja hushålla rejält med medhavda hallonsaften. Hornsberg var fint och efter några backar var det dags att passera Västerbron. En skön svalkande motvind mötte mig men steget kändes fortfarande lätt. Vid Årstaviken var det packat med folk som gick, cyklade och joggade. Jag kryssade mig fram med lätthet även här. Sprang om några stycken. Önskade nästan att de kunde se min klocka så de fick reda på att jag sprungit över 35 km. Men de tankarna gick snart över i fantasier om mat. Nu var jag hungrig och bestämde mig för att försöka avsluta i Sjöstan så nära Max som som möjligt. Sickla hade också varit ett alternativ men eftersom det passade nästan löjligt bra med dryga 2 km till marathon från Henriksdalsbron fick det bli det första alternativet. Först köpte jag en Zingo på Coop sedan åt jag ett Originalmål på Max. 71:an tog mig hem till mamma och pappa igen efter det. Solen sken och de cirka fem plusgraderna gjorde att det faktiskt blev en helt okej lördag i Stockholm. Att jag sprang ett milslångt backpass i min favoritbacke i Nyckelviken kvällen innan kan vi prata om någon annan gång.
Många siffror blir det…
Igår passerade jag årets första tusing (kilometer alltså). Firade med att springa 2 km (5.41, 5.20) baklänges på Backavallen, i shorts!
Och här om dagen klev jag över 20 000 löpta kilometer sedan 6 januari 2010. Ett halvt varv runt jorden! Detta betyder att jag har snittat lite över en mil om dagen under ett halvt decennium. Bara utomhus så klart. Många bäckar små osv.
Bar-tartan, baklänges!
Skenet av Lars pannlampa.
Efter kylan i mellandagarna har det nu töat järnet. I förrgår cyklade jag ner och kollade in löparbanorna på Backavallen (Katrineholm). Då låg ett kompakt snötäcke över tartanen. Igår när Lars och jag kom dit var snön helt borta! Efter ett par inspektionsvarv släckte Lars sin pannlampa och vi vände oss om och körde baklängeslöpning. Han sprang ca 500 m och jag 2 km (6.06, 5.54). De 6 plusgraderna och bara shortsbenen gjorde att det nästan kändes som en sommarnatt. De vita linjerna var lätta att se trots att både bandyrinken och konstgräsplanen var släckta. En fantastisk start på 2015.
Kom på att jag glömt två statistikgrejer från 2014 som jag vill dela med mig av. För det första sprang jag aldrig mindre än 100 km/vecka. Snacka om even-Steven. Och för det andra räknade jag ihop mina löpta baklängeskilometer. 64! :) En droppe i oceanen av 6001 sammanlagt men ändå mer än 1 km i veckan baklänges.
Sextusen kilometer tjugohundrafjorton
Trots titeln och medhörande bild var det faktiskt inte alls det som var årets stora mål. Dessa 6000 kilometer löpning kom till av bara farten.
Solklar nummer 1 (och detta års stora mål) på min lista är den där milen jag sprang baklänges.
Sedan har jag krupit långt ut ur min comfortzone och ställt mig på startlinjen på tre tävlingar.
Skövde 6-timmars. Lätt. 71799 meter (3:a).
Lidingö Ultra 50k, Lätt. 3.55.25. (19:e plats)
Stockholm marathon i maskeradkostym. Lätt. (3.29.00)
Efter en lång kall vinter kom en varm skön sommar som nu återigen har blivit svinkall vinter.
Under året har det blivit 306 aktiva dagar (19,61 km/dag) och 59 vilodagar utan löpning. Fördelat på 365 dagar blir snittet 16,44 km (mer än 10 miles) per dag. Totalt 6001,3 km.
Snittiden per kilometer inkluderar baklängeslöpningen och jogging i sällskap med andra.
En annan höjdpunkt var att Ultrainvallerna i november gick ultralätt!
Till sist bjuder jag på den ultimata (nåja) Katrineholmskartan!
Tack och bock för i år.
Raz
5555
Det rullar på!
Novembersummering: 540 km.
Trots sju vilodagar kom jag upp i 540 km i november. Ultraintervallerna gav den sista lilla pushen över 500. Nu finns det inte bara en teoretiskt, utan även en i praktiken, chans att nå 6000 km utan att behöva springa dubbelpass varje dag. 531 km i december och jag är hemma! Dock är ju december en månad som innehåller störningsmoment så som jul och sånt… Jag börjar med att sikta högt så få vi se hur det går.
PS. Ni har väl inte glömt att rösta på min ”GOD JULJOGG-jogg”? DS.
GOD JULJOGG-jogg
En 20 km lång julhälsning till alla joggare! Det var lite knepigt att navigera stundtals och slutet som gick över och uppepå en skogsbeklädd ås blev jobbigare än nödvändigt. Mörkret hade lagt sig och jag äger ingen pannlampa… från 4.30-flyt till 7.30-slit på ett ögonblick. Sista G:t blev därefter. Men jag är jättenöjd med helheten! Det här var typ så stor julhälsning jag fick plats med i vår lilla stad. Är den värd en ny GPS-klocka? Jag vet inte, men man kan rösta på den så får vi se hur det slutar!
HÄR: https://www.jogg.se/giveagarmin?mapid=56
Tack och julbock!
Ultraintervaller – en mil var tredje timme 22/11 2014
Gav mig på ultraintervaller anordnat av Jogg.se igen. De firade femårsjubileum för denna träningstävling och jag kände att jag ville passa på att se hur stor skillnad det var mot att springa den i februari 2013. Skillnaden var enorm. Inga minusgrader, snö, is, Icebug, antidepressiva preparat mm. utan istället barmark, plusgrader och lätta fötter. Jag siktade på att klara alla 8 men kände inte någon större press och jag kunde avbryta om jag ville.
Intervall 1/8 kl 00: 10.02 km, 40 min 04 sek. (4.00/km)
Oj, vad lätt det gick. Rullade bara på och struntade i att jag kanske hade 70 km till avverka kommande dygn. Det väntade ju två timmars skön vila innan nästa mil. :)
Intervall 2/8 kl 03: 10.02 km, 42 min 28 sek. (4.14/km)
Tog det lite lugnare och flöt runt Katrineholms näst intill folktomma gator. De som var ute var antingen ute och sprang eller på väg hem från krogen. När de kommenterade att det var tokar ute och sprang hann jag fundera ut att de både skulle hinna hem och sova, vara bakis och hinna kröka till det igen innan alla mina ”ultravaller” var genomförda.
Intervall 3/8 kl 06: 10.01 km, 43 min 07 sek. (4.18/km)
I mitt tycke den absolut värsta tiden att springa på. Men fötterna tassade fram utan större ansträngning. Detta skulle bli min långsammaste intervall.
Intervall 4/8 kl 09: 10.02 km, 40 min 51 sek. (4.05/km)
Ljust! Blandade upp det lite med att passa på att springa med musik. I lurarna spelades In Flames´s setlist från Hovet 6 november och vips var jag hemma igen!
Intervall 5/8 kl 12: 10.01 km, 41 min 19 sek. (4.08/km)
Finsk melodisk dödsmetall i form av Insomnium passar alldeles utmärkt till ultraintervaller. Även denna mil gick lätt och morgonens sömnighet började släppa lite.
Intervall 6/8 kl 15: 10.01 km, 41 min 57 sek. (4.11/km)
Skymningsmil som gick lättare än väntat. Varken ben eller huvud hade tröttnat på att springa. Mindre än en halvmara kvar nu!
Intervall 7/8 kl 18: 10.02 km, 42 min 06 sek. (4.12/km)
Med en tanke om att kunna ta det hela i mål på ett värdigt sätt tänkte jag mig att allt runt 4.30-tempo denna intervall skulle vara perfekt. Benen tyckte 4.30 var för långsamt…
Intervall 8/8 kl 21: 10.01 km, 41 min 36 sek. (4.09/km)
Visste att om jag bara höll ihop det första halvmilen skulle jag kunna mysa sista fem utan större ansträngning. Sagt och gjort. Knöt ihop säcken och hade slufört ultraintervallerna på ett sätt och på en tid som jag inte ens vågat drömma om… Att det kunde vara så lätt. Plättlätt!
Den sammanlagda tiden på 80,12 km blev 5 timmar 33 minuter och 28 sekunder (4.10/km i snitt). Jag klev in på en hedrande andraplats efter fantastiska Lars Emanuelsson. Han kom över (vi är grannar) och bjöd på glasstårta efteråt. Det blev ju värsta ultraintervallboomen i Katrineholm! Branislav fullföljde även han alla åtta intervaller och Therese körde de två tunga nattintervallerna kl 00 och 03!
Jag orkar inte gå in exakt på vad jag hade på mig för kläder och hur många mackor jag åt och sånt men jag klädde på mig, sprang lite, duschade fem-sex gånger, sov lite mellan 00, 03, 06 och 09, åt bröd, havregryn, oboy, godis, drack saft, mjölk och vatten. Sprang i Adidas Adizero Feather 2. Resten är historia. :)