En multi-skylt i Skövde!

På Skövde ultrafestival sprang Therese och Lars 6-timmarstävlingen. Therese kom 3:a på 54 km!!!

Jag persade också, i hejande. 6 timmar mer eller mindre konstant skyltande. Det krävdes en multi-flip-skylt för det.

Här är några bilder de tävlande tog på mig:

Och här nedan är en kort film om hur skylten funkade. :-)

Therese körde som vanligt runstreak dagen efter.

 

Fem backar öl är fler än fyra backar på Lidingö!

lidingo_06_rasmus_oderud_skylt

På andra sidan vattnet ligger Lidingö. Dit ska jag och heja. Therese springer, min bror springer och Lars ska hoppa kryckor!

Dagen innan hade jag lagt några timmar på skylttillverkning.

lidingo_01_skyltverkstad lidingo_02_skyltverkstad

Vi åkte i god till till Lidingövallen och träffade som vanligt en massa trevliga bekanta. Visade snabbt upp min skylt för några och de var kvicka med att fotografera. Var den bilden tog vägen är svårt att säga. Men här nedan står iallafall skylten på plats redo för löparsupport.

Dagen till ära hade jag en grön ”fin” tröja. Så kom inte här med några ”Spring själv då!” för det har jag redan gjort. Två varv! ;-)

lidingo_03_tshirt

lidingo_04_placering

Det var ungefär vid 10,5 km. Här var det lite lagom mycket skog och jag hade gått långt nog tyckte jag. Jag vill ju kunna heja på hela startfältet och står jag längre bort på banan blir det för lång väntan på de sista startgrupperna.

lidingo_05_placering

Efter att hejat mig igenom eliten och några därtill kom någon snubbe och ropade att min bror kommer snart. Vilken bra service! Sedan kom han, och ropade att Therese och Lars kommer snart! :) Therese joggade och Lars kryck-hopp-haltade förbi. Allt hade varit över på en kvart om det bara var dom jag skulle hejat på. Men så är ju inte fallet! Jag stod och gormade och skrek i några timmar till. Folk var väldigt flinka med sina kameror dessutom. :)

Detta var mitt tionde lopp jag hejade på med skylt och jag fick bland annat höra: ”Dig har jag längtat efter!”, ”Äntligen!” och ”Du är ju överallt!”. Det och säkert 700 high fives, en del i magen… Ett gäng slängkyssar, ett par kramar och många tummar och horns up blev det också. Det var förvånansvärt många som ropade mitt namn i olika formar också! Och jag fick ett grodhopp som tack av en löpare! Snacka om att ha huvudet på skaft.

lidingo_08_rasmus_oderud_skylt

Adam Johansson knäppte några bilder av mig. :) Ett par hamnade på Lidingöloppets Flickr. Han slängde även upp en bild ”live” på sin Instagram.

lidingo_09_rasmus_oderud_skylt

Härligt att kunna glädja!lidingo_10_rasmus_oderud_skylt

Fredrik Birging filmade och den hamnade även på Rix Morronzoos instagram.

lidingo_11_rasmus_oderud_skylt

Heja alla som springer!

lidingo_12_rasmus_oderud_skylt

Mitt eget instagraminlägg blev hyfsat populärt!

Och kan man få en bättre ”like” än från Mr 1.37 himself, Magnus Bergman?!?

lidingo_13_rasmus_oderud_skylt

Det finns säkert fler bilder och historier där ute men någon gång måste jag ju posta det här inlägget! B-)

Jag hejade på alla så gott jag kunde och mina ”närmaste” tog sig runt med bravur. Min bror straxt under 2.40 och Therese just under 3.30. Lars kryckade runt sig själv fyra timmar och en dryg kvart!

Jag ger verkligen allt i mitt hejande och av responsen att döma märks det.

Vi kanske ses snart! På eller utanför banan… ;-)

/Raz

Hejat mig hela vägen till senaste numret av Runners World!

runners_world_sweden_rasmus_raz_raznu_bild_skylt_hejar

För vi är Dark Trail Runners, och vi är överallt! :)

runners_world_sweden_rasmus_raz_raznu

Det är den här ni ska plocka upp i butiken eller bläddra till sidan 36 om ni redan fått den i brevlådan.

Jag har hunnit med att skylt-heja på några fler lopp sedan intervjun gjordes. Det har blivit  Söder runt (Stockholm), Å-loppet (Eskilstuna), Eskilstunaloppet by night, KK-joggen (Katrineholm) och Midnattsloppet (Stockholm).

Och till alla de som mer eller mindre skämtsamt (mest på skämt såklart!) har kommenterat mitt hejande med ”Spring själv då!” vill jag berätta att jag gjorde comeback efter skada och rehab i över ett år med att jogga Ultravasan 90 km. ;)

Det är roligt att springa!

/Raz

 

Tävlingscomeback – Ultravasan 90 2016

siljan_jump

475 dagar efter frakturen i foten var det dags att ställa sig på startlinjen i ett lopp igen. Och som jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan gäller ”Go big, or go home” – Ultravasan 90!

bergaby

Det var mörkt men inte så kallt i Berga by kl 04. Nerverna var dock utanpå. Jag hade endast sovit 2,5h eftersom uppstigning skedde kl 00… Oavsett vad som sker skulle det bli en lång dag.

starttalt_darktrailrunners_ultravasan

Fördelen med att springa ”små” lopp är att faciliterterna räcker till. Vi kunde hålla oss varma i tältet och här på bilden ser ni faktiskt alla fyra anmälda Dark Trail Runners (och Lars som knäppte bilden)

gratomte

Eftersom jag var så nervös tog jag inga bilder förrän här, efter ca 1h 30 min löpning kl 06.30… Gråtomte med mossa i skägget på patrull ute på en spång någonstans i dalaskogarna. Jag hade redan känt att jag inte hade någon toppdag så jag slog av på takten för att få en ”behaglig” resa till Mora.

raznu_uv90_vasa

Det var nog tur det för hade jag jagat tid hade jag inte varit glad äver att hamna i tåget av 45k-löpare jag kom ifatt efter ca fem mil. Nu blev det till att bara jogga vidare i lugn och ro utan att försöka passera.

Kilometerskyltarna passerade i takt som kändes som minuter. Det rullade på. Förutom att jag stannade i depåerna och åt och drack tog jag inte ett enda gå-steg när jag väl var i gång. Sista biten var lite seg, men ändå överkomlig. Rullade i mål på 8.24.17 med över en timmes marginal till prestationsmedaljtiden. Det var skönt att komma i mål. Benen stelnade till ganska snabbt efteråt och ljumskarna hade fått jobba en hel del på de hala stigarna.

prestationsmedalj_medaljtid_ultravasan_raznu

Färdigsprunget.

asics_hypertri2_ultravasan

Som den asfaltsälskare jag är chansade jag med att köra Asics Hypertri 2 hela vägen. Det visade sig vara rätt val. Hellre lätta, sköna skor med dåligt fäste än tunga, osköna med bra fäste. Halkade runt litegrann bitvis men psyket hade inte klarat trailskor.

duschbuss

Jag mötte Lars igen på skyttelbussen till duschen. Han var på bra humör efter pers (7.37) och tog en groupie! Jag var så stel att jag knappt kom av vid avlämning vid duscharna. Efter dusch åt vi köttbullar (och hängde en hel dag i Mora) och väntade inte Elin och Therese, som hade en lite annan dag än oss.

persbars_ptsch_raznu

Passande persöl i Dalarna!

thegang_finisher

Finishertröjor x 4. Jag, Lars, Elin och Therese.

Mvh

Raz – Dark Trail Runners

tinyDTR

En mil om dagen i sex år!

6years

22121,5 km på 2191 dagar. 10,09 km löpning per dag i snitt. Bara utomhus räknas. I sex år! 

Den 6 januari 2010 joggade jag 6 km på 40 min (6.40/k) efter att ha haft ett uppehåll på ca en månad då jag, i början av december 2009, blev påkörd av en bilist (för andra gången!) när jag cyklade. Läkande spricka i revben, som fortfarande värkte och allmänt seg känsla. Vilken comeback! ;)

snow_forr

Snölöpning anno 2010.

Video från 8 februari 2010. Bonuspoäng till den som gissar rätt på platsen där den är filmad)

Jag började inte direkt från noll 2010…

Bloggen 1 maj 2007: ”Igår fick jag spelet totalt och…

…sprang 13(!) varv runt Långsjön! Ca 21 km! Målet var att klara av 10 varv på en gång innan midsommar. Så nu vet jag inte riktigt vad som blir nästa mål? Några förslag? Hur som helst kändes det grymt att klara springa så långt utan att bli utmattad. Uppförsbackarna kändes som planmark och efter varje nedförslut var jag helt utvilad. Snacka om flow!”

(anm: 21 km var inkl. dit och hem från min dåvarande bostad i Nacka. Ett varv runt Långsjön är i underkant av 1,5 km.)

Och 6 oktober 2009: ”… har lite funderingar på att slå juni-löpningen som landade på 190km fram till midsommar och några få mil till veckan efter. Vi får se…”

Jag sprang alltså en hel del redan innan, men jag tyckte det vore kul att veta hur mycket det verkligen var. Nu kan jag stolt meddela att jag springer en mil om dagen!

kondi

Take that depressionsjävel!

 

Jag finns på Jogg och Runkeeper för den som vill följa.

jogg_prof

 

2015 – (hur lång är en rehabtrappa?)

3033_2015

Snittet är inkl. jogg med andra.

img_20151224_163041_23956438362_o

Kröp över 3000 km totalt för året på självaste julafton, i 25 plusgrader bland palmer och lååångt från traditionellt svenskt firande.

DNFisforquitters666

Inte mycket att säga. DNF is for quitters. Rehab kan man ta efteråt. I resultatlistan kan ingen höra dig skrika. Lopprapport från Wings for life.

Det var mitt fjolår. Nu fortsätter rehabtrappan.

Hypen från fornstora dagar.

hyper4

Dagen innan jag skulle vara support på Stockholm marathon gick vi (jag haltade) en shoppingrunda på Södermalm och kollade in Igor Sport. Där på reahyllan såg jag ett par röda Asics som jag trodde var någon GT-modell men när jag lyfte skon kändes det direkt att det inte var en GT! Hyperspeed 4!! Denna modell (från 2010) är numera en raritet. På lappen stod det med svart tuschpenna skrivet ”44”. Är det sant?! Ett par kvar och det var min storlek! Jag gjorde ett tafatt försök att pruta i kassan, men de var nedsatta från 1200 till 500 och det syntes nog att jag tänkte köpa dem ändå. De är ju nästan så gamla att de borde prishöjas igen. Vintage liksom. Detta är skon som fick mig att falla för lättare skor hellre än med mycket dämpning. Och dämpningen hade gjort att jag sprang till mig en överbelastning i höften pga för bakåtlutad löpning. Så man kan säga att det var dessa som räddade min löpning (och sedermera mitt liv).

hyper4_1

Racing-röda Asics Gel Hyperspeed 4 i all sin prakt. Snart dags för premiärtur kanske?

hyper5_4

Mitt första par vita 4:or i bakgrunden och ett par 5:or längst fram. Detta var innan Asics bestämde sig för att göra en helt annan, ny sko och kalla den Hyperspeed 6.

hyper6

6:orna är visserligen sköna och de har tagit mig runt både maran och Lidingö Ultra, men jag tycker de borde hållit fast vid gamla modellen och moderniserat den istället för att bara sätta ”Hyperspeed 6” på en ny modell. Men det fungerar tydligen så i skobranschen… Adidas Adios 1 någon? Jag var inte bevandrad med just Adidas då, men nu i efterhand har jag hört och läst mycket om just Adios 1 ”som inte längre går att få tag på”. Lite samma dilemma som för mig med Hyperspeed så jag känner igen mig. Racingskor som fungerar för ultra is the shit!

Mars 2015: 500k [en påse blandat]

500mars

Månaden innehöll högt och lågt kan man säga. Lyckades skrapa ihop 15 kilometer baklängeslöpning sammanlagt, en marathonjogg runt Stockholm och ett efterlängtat backpass i Nacka. Men efter att jag varit magsjuk helgen 21-22 tappade jag det mesta. Inga skor kändes sköna, knappt ett enda steg kändes avslappnat och lätt och psyket var i fritt fall. Jag har matat på ändå. För det är en få saker jag klarar av. Igår kväll under månadens sista skälvande timmar kände jag ändå lite hopp igen. Jag joggade i sakta mak och liksom bara väntade på att klockan skulle ticka upp i 500 km när jag mötte Branislav som var ute och ”ultra”-tränade inför UTMB. Jag frågade vilket tempo han höll och han svarade ca 5.30 (m/km) så jag rättade mig efter det. Fyra kilometer pratstund senare lämnade jag av honom hemma hos sig och jag släppte på steget lite igen. Och där var det. Det där lätta, trippande flytet. Även fast det inte var helt hundra i varken kropp eller huvud så kändes de sista sju kilometerna lika korta som de gjorde i början av månaden. Hoppas, hoppas detta håller i sig nu. Jag börjar april hårt, med en vilodag!

Men vad har du i flaskan då? Och var har du den när du springer?

stadium_citat

Ca 20 000 km löpning senare kör jag fortfarande samma grej. Jag har genom åren testat flaskor från konkurrerande sportbutiker men de har helt enkelt inte hållit måttet. Korkar har gått sönder, de har läckt, klämbarheten har inte varit samma och de har inte funnits i färgen svart.

stadium2

Efter ett tag sätter sig en form vi kan kalla ”slimmad”. Bekvämligheten är på topp. Efter alla dessa mil med gratisreklam kanske spons vore på sin plats? En flaska på gatan är bättre tio på en dammig hylla i butiken?

stadium5

Den enda gången jag tycker det är krångligt med flaska är vid baklängeslöpning, då ställer jag den inom räckhåll på marken så jag kan plocka den vid varvning.

stadium6

Fem mil med flaska? Ingen problem. Hur fort det hade gått utan? Förmodligen långsammare. Jag kunde helt enkelt skippa några av vätskekontrollerna.

stadiumsaft

Vanligtvis har jag saft i flaskan. Min mage tycker mycket bättre om vätska med kolhydrater än rent vatten. Saften fryser inte heller när det är kallt. Vissa sorter skummar lite väl mycket i flaskan och några smakar bättre än andra. Just nu är päron en favorit.

På sommaren när det är riktigt varmt kör jag dock med vatten för att även kunna hälla över huvudet. Då tar jag med mig extra godsaker att äta så magen inte börjar bråka alltför mycket.

Jag har faktiskt ändå funderingar på att eventuellt komplettera med vätskerygg någon gång. Har köpt en löparrygga, men har ännu inte införskaffat någon vätskeblåsa till. Tyvärr är det så att slangen/munstycket har en tendens att frysa när det är kallt och det är svårt att lyckas hälla vatten över sig när det är varmt. Det kan bli så att jag varierar. Någon gång i framtiden.

Vad jag är säker på är att jag även i fortsättningen kommer gå min egen väg. För det är den enda vägen för mig.