Tjejmilen – ett segertåg för en man med en skylt!

Vilken jävla eriksgata alltså… Jag är oerhört smickrad och glad över att jag når fram till så många löpare som jag gör. Tänk vad en liten bit pappkartong och en hyfsad röst kan göra. :-)

Therese (som numera även är MammaMage-tränare) kläckte denna passande text. På vägen från nummerlappshämtningen till Gärdet säger hon i förbifarten att de flesta blir nog glada, fast några kanske tar illa upp. Så dags att säga det då!! Men jaja. Det gick ju bra!

Det kan du ge dig fan på! ;-) Innan Lofsans gled förbi på en groupie hade jag promenerat bortåt från Gärdet längs med banan 1,5 km. På vägen passerade jag eliten som värmde upp. Hälsade på några av dem, på väg in i sin egen tävlingsbubbla, varav vissa hälsade glatt igenkännande tillbaka. :-)

Innan dess lyckades Thomas Pickelner ”lura” till sig en kort intervju med mig för TV4. Delar av resultat syns i sammandraget på TV4PLAY. Är ni riktigt uppmärksamma kan ni även se Skyltmannens mamma bli intervjuad längs banan. (Vad är oddsen på det?!)

Länk till sammadraget på TV4PLAY.

Hamnade även bland bilderna på Tjejmilens hemsida. :-)

Det var helt galet lätt att heja på tjejerna. Jag behövde stundtals bara köra ”Heja, heja, heeeja!” och sedan sätta handen mot örat och få samma ramsa, högt och tydligt, tillbaka! Magiskt!

Tack för i år Tjejmilen! Det var nog inte sista gången. ;-)

Serielöpning

screen_blur

Det händer att jag får frågan hur jag hinner springa så ”mycket”. När jag svarar att jag är sjukskriven på grund av depression möts jag av ord i stil med ”då förstår jag att du har tid” och ”vad skönt att ha tid för träning”, ”jag skulle också behöva vara ledig” och ”vad mysigt att bara vara hemma”. De två senare alternativen svider lite extra men det är en annan historia, nu vill jag fokusera på just tiden. Förra året (2014) var jag ute och sprang ca 467 timmar, dvs ca 1 h 15 min i snitt per dag. Eftersom det är en få ”mediciner” som lindrar depressionen litegrann tycker jag det är värt den tiden. En timme och en kvart av tjugofyra timmar på ett dygn. För att orka allt det andra jobbiga.

Många följer tv-serier för att slappna av och få ett avbrott ifrån vardagen. Jag springer. Jag springer hellre än att titta på serier. Här är några som jag inte sett: Boardwalk Empire, Vikings, True Blood, The Blacklist, Mad Men, 24, Game Of Thrones, The Wire, Dr Who, Arrow, Homeland, Breaking Bad, Dexter, The West Wing, Orange Is The New Black, Marco Polo, House Of Cards, Sherlock, True Detective, Shameless, Gothham, The Walking Dead, Sons Of Anarchy.

Listan är givetvis bara ett axplock av populära serier. Jag valde bort sitcoms då de avsnitten oftast är så pass korta att jag endast hinner springa ca 5 km under motsvarande tid. Kanske kan vara något att tänka på nästa gång ett avsnitt av valfri serie konsumerats. Då har jag varit ute och sprungit en mil. Fast i ärlighetens namn är det svårt att bara titta på ett avsnitt om det finns två tillgängliga. Bara ett avsnitt till… Då har jag sprungit två mil.