Efter en trevlig Lonesome Runners-meetup i Kungsträdgården placerade jag mig ungefär halvvägs. Och med tanke på responsen skylten gav verkade det som att några sett (och hört) mig förut. :-D Hejade mig igenom precis hela startfältet som brukligt. Skrek även lite extra på funktionärskidsen som samlade in snitsarna efter kvasten. Hjältar.
Även denna dag var det många som antingen stannade och tog en blid eller filmade mig i farten. Roligt!
I mörkret kan ingen se dig skrika. Men skylten syntes iallafall hyfsat! ;-)
Batterierna höll dagen efter också.
Therese har en egen träningsgrupp på Facebook! ”Träning inför Stockholm Marathon 2017 – Katrineholm” heter den, men alla som vill jogga är välkomna. Distans och fart anpassas efter de som är med. Gemensam jogg alltså!
Man behöver inte ha siktet inställt på Stockholm marathon för att vara med. Jag och hunden Clifford är till exempel inte anmälda till Stockholm.
Ibland är det sol. Och jag hoppar.
Ibland är det snö. 
Ibland ännu mer snö! Och jag hoppar. 
En gång var det sol, på Gran Canaria! Uppslutningen var ju inte lika bra 400 mil sydväst om Sverige… Men ändå!
Sol på hemmaplan. Shortsväder!
Och så hoppar jag lite. Clifford bryr sig inte.
Vackertväderlöpare på väg!
Mer mulet, fast glatt humör.
Det är fint att jogga i grupp när det är sol.
Eller julafton! Och sol! Och tomeluvor! Och shorts!
Än så länge har jag klarat mig från långbyxor den här vintersäsongen och hoppas kunna rida ut hela vintern i shorts. Den som vill se mina bara ben live, eller jogga med oss i Katrineholm är välkommen att kolla in Träning inför Stockholm Marathon 2017 – Katrineholm på FB. Therese styr upp denna grupp på ett föredömligt sätt.
/Raz
John Laselle passade på att knäppa en bild. :-) Fina grejer!
Människor som umgås på nätet träffas och får kramas. Therese, jag, Jonas, Svempa och Misha som hade selfiepinne med sig för groupie-moment!
Lugnet före stormen.
Det kom förbi ett gäng som sprang med skylt!! Fredrik postade på sociala medier.
I Facebook-gruppen ”Springande tjejer” är jag tydligen lite ”känd”… :-)
NU ÄR SKYLTSÄSONGEN 2017 IGÅNG! Vi ses när vi ses! Och hörs! Hoppas på skyltväder.
Mvh Skyltmannen
Att det kan bli sånt ståhej av en liten skylt. :) Det var iallafall grymt att få heja på löparna som tog sig an Stockholm halvmarathon i lördags!
Vältajmat att det senaste numret av Runners world låg i ”startkit-påsen”.
Uppskattningen går åt båda hållen! Tack för att ni sprang förbi!
Så här glad kan man vara när man blir fotad av ordföranden i klubben!
Även på Facebook kan någon höra mig skrika. :) Lär ju finnas med på en hel del bilder där ute i landet. Undrar var alla tar vägen?
Och Therese tog sig runt trots en kämpig dag. Starkt!
Tills nästa gång!
/Raz
För vi är Dark Trail Runners, och vi är överallt! :)
Det är den här ni ska plocka upp i butiken eller bläddra till sidan 36 om ni redan fått den i brevlådan.
Jag har hunnit med att skylt-heja på några fler lopp sedan intervjun gjordes. Det har blivit Söder runt (Stockholm), Å-loppet (Eskilstuna), Eskilstunaloppet by night, KK-joggen (Katrineholm) och Midnattsloppet (Stockholm).
Och till alla de som mer eller mindre skämtsamt (mest på skämt såklart!) har kommenterat mitt hejande med ”Spring själv då!” vill jag berätta att jag gjorde comeback efter skada och rehab i över ett år med att jogga Ultravasan 90 km. ;)
Det är roligt att springa!
/Raz
Vilken feedback! Jag hejar ju för att NI är bra! Klicka på Instagram för att komma till bilden och mitt konto!
Skylt in the making…!
Skyltväder i Stockholm, som vanligt!
Traskade bort i rask takt från Zinken hela vägen till Fjällgatan (stjärnan). Innan dess hann jag träffa en hel del trevliga löpare. Men eftersom promenaden var en bit var jag tvungen att dra långt före första startgrupps start.
Väl där bedömdes visibiliteten. Det är rätt låga gamla gatlyktor där men jag står ju inte helt tyst så det var nog inget problem. :) Jag stod där och hejade och vrålade mig igenom alla startgrupper från början till (i princip) slut. Therese hade börjat dra sig hemåt och jag var trött i kropp och röst. Rullade hemåt 00.15 efter att ha varit på plats på Fjällgatan 21.30.
Det såg lätt ut!
/Raz
Happy Global Running Day!
Efter rundan på söndagen efter Göteborgshelgen började jag känna av foten rejält igen… Det gick så långt att jag fick besöka sjukgymnasten för att reda ut symptom och känningar som uppenbarade sig som surr eller pirr i området kring frakturen. Det är nog inte alls så farligt som jag först trodde att det var. Hela jag går in i chock när ser hur löpningen rinner mig ur händerna (fötterna). Jag vilade söndag, måndag, tisdag in i denna vecka och imorse testjoggade jag 3 km med Therese (idag är det Global Running Day!) och nyss betade jag av 7 km i sakta mak. Bromsade en hel del då övriga kroppen vill mer än vad foten klarar av för tillfället. Det var iallafall härligt varmt. Äntligen.
Nu får jag modifiera rehabtrappan lite igen. Återstår att se på vilket sätt.
Vi ses i Stockholm på maran! Jag hejar!
Dark Trail Runners world. Vi ses på maran! Jag hejar! :)
22121,5 km på 2191 dagar. 10,09 km löpning per dag i snitt. Bara utomhus räknas. I sex år!
Den 6 januari 2010 joggade jag 6 km på 40 min (6.40/k) efter att ha haft ett uppehåll på ca en månad då jag, i början av december 2009, blev påkörd av en bilist (för andra gången!) när jag cyklade. Läkande spricka i revben, som fortfarande värkte och allmänt seg känsla. Vilken comeback! ;)
Snölöpning anno 2010.
Video från 8 februari 2010. Bonuspoäng till den som gissar rätt på platsen där den är filmad)
Jag började inte direkt från noll 2010…
Bloggen 1 maj 2007: ”Igår fick jag spelet totalt och…
…sprang 13(!) varv runt Långsjön! Ca 21 km! Målet var att klara av 10 varv på en gång innan midsommar. Så nu vet jag inte riktigt vad som blir nästa mål? Några förslag? Hur som helst kändes det grymt att klara springa så långt utan att bli utmattad. Uppförsbackarna kändes som planmark och efter varje nedförslut var jag helt utvilad. Snacka om flow!”
(anm: 21 km var inkl. dit och hem från min dåvarande bostad i Nacka. Ett varv runt Långsjön är i underkant av 1,5 km.)
Och 6 oktober 2009: ”… har lite funderingar på att slå juni-löpningen som landade på 190km fram till midsommar och några få mil till veckan efter. Vi får se…”
Jag sprang alltså en hel del redan innan, men jag tyckte det vore kul att veta hur mycket det verkligen var. Nu kan jag stolt meddela att jag springer en mil om dagen!
Take that depressionsjävel!
Jag finns på Jogg och Runkeeper för den som vill följa.
