På den tredje och sista 25-minutaren i rehabtrappan testade jag hur det låg till med astman. Den kändes nästan inte alls när jag lökade mig runt 5,51 km (4.33/k)! Solen värmde skönt och helsvart var helt klart rätt klädval. \../ \../
Etikett: salming
Andra 25-minutaren! [inkl. bonusvideo]
Idag var det dags att få springa igen! På ett soligt Backavallen höll jag mig på en okej astma- och lätt ansträngningsnivå. När 25 minuter och 5,79 km (4.19/km) var till ända spelade jag in en liten video för att illustrera hur mycket spring jag har i benen, efter en rehabjogg…
25 minuter: ”garanterad” halvmil!
I lördags klev jag upp ännu ett steg i rehabtrappan. 25 minuter jogg! Då kunde jag ta det lugnt och ändå hamna på mer än 5k. Det blev 5,69 km. I solsken! Som sommar.
Tredje 20-minutaren.
Ganska jobbigt, men ändå hanterbart. Jag tog mig 4,96 km på angivna tiden. (splits: 4.09, 4.02, 4.00, 4.00 och 3.59 i snitt på sista 960 m.) Ett steg upp i rehabtrappan på lördag! Då ska det smaka med halvmil…! :)
The sun always shines on BV
Andra tjugominutaren i rehabtrappan gick trögt, i huvudet. Men trots motvind i själen seglade jag 4,56 km (4.23/k) utan någon större ansträngning. Jag skulle bara behöva vara igång längre tid… Astman fanns där men i mycket mindre grad än under tidigare rehabpass. Solen bröt igenom molnen och det var, för den här sommaren, kanonförhållanden.
Apropå värme så blir det svårt att stå emot att springa fritt på Gran Canaria. Återstår att se om jag klarar det eller om jag ger med mig mot mitt svaga psyke. För utan pannben i löparskor är det lätt att bara ”råka” springa en mil eller två. Eller tre.
Tredje rehabkvarten, med mersmak…
Så här mycket spring var det i varje steg idag. Lätt, med lite astma joggade jag i ca 4.20/km. Nu vill jag springa längre stund! Om allt går som det ska kliver jag upp ett steg i trappan på lördag. 20 minuter!
15 minuter – en kvart!
Äntligen får jag springa en kvart! Den ljuva stunden spenderades på bana 4 med astma. Jag tycker det är ursvårt att känna av ansträngingsgraden på grund av astman så jag springer på lite. Det slutade med 3.57 km på 15 min och splittarna 4.24, 4.17, 4.06 och 3.55 sista 570 meterna. Ändå skönt att få ta ut sig litegrann iallafall. Ett steg vidare i rehabtrappan!
Tredje 10-minutaren!
Idag släppte jag på lite igen. Det blev 2.41 km på tio minuter i 4.10. Astman bråkar men går ändå att hantera i och med att det handlar om så kort jogg. Klarade mig dessutom undan regn. Imorgon ska jag till sjukgymnasten och utvärdera.
Doften av tartan! [och en liten halvårssummering]
Åter på Backavallen för en kort (5 min) rehabjogg.
Det här året började superkanon med löpning i vintervärmen på GC redan i januari. Sedan dess har det varit lite si och så. Några veckor efter maratonjoggen runt Stockholm solo blev jag magsjuk och jag tappade mycket, framförallt steget. Det blev sig inte likt helt enkelt. Psyket ramlade även det ner i källaren. Jag fick kämpa. Jag tror i och för sig inte det hade någon bidragande orsak till frakturen i foten under Wings for life, men nu har jag iallafall fått ett långt break från löpning och chansen att få börja om från ”noll”.
Har inte funderat ut vad jag kan ha för årsmål, eller om jag ska ha något, men eftersom antalet vilodagar har skjutit i höjden kanske 3650 km på så få löpdagar som möjligt kanske kan vara något? Fast nu ska jag först och främst köra rehabtrappa, förhoppningsvis, bara uppåt!
1932 km löpning årets sex första månader med 80 vilodagar…
COMEBACK!
Efter 55(!) dagar utan löpning har jag nu äntligen sprungit lite igen. Med betoning på lite. 960 meter på fem minuter. Men det räknas!
Jag smög ner till Backavallen tidigt i morse i hopp om att hinna springa innan Katrineholm Summer Camp drar igång. Vad jag inte tänkte på var att det kunde pågå underhållsarbete inför campet. Det gick som tur var att röra sig fritt på löparbanorna! Efter tio minuters tartanpromenad fick benen äntligen jogga! Det kändes ovant och naturligt på samma gång. Foten klarade testet fint. Nu väntar sakta upptrappning i rehabschemat.