7-milavecka!

fin70

Jag gick ut med en tanke om att 18,3 km (på 85 min) vore grymt då jag skulle ta mig till en första 7-milavecka på mycket länge. Så jag sprang på lite i början och kunde avstannande konstatera att jag lätt skulle nå dit. Firade med att ta ett ärevarv på Backavallens tartan där rehabtrappan tog sin början.

70 km! Det är ca 60% av fjolårets snittveckomängd på 115.

Andra 85:an i rehabtrappan är alltså gjord och foten känns lite, men känns ändå mer okej än för två veckor sedan. Jag kan slappna av lite när jag springer nu. Dels för att fötterna trummar på själva och dels för att längderna på rundorna börjar bli sådana att jag börjar känna mig nöjd när klockan säger stopp. Uppåt, framåt!

 

Turfintervaller och mörkerlöpning

turfint

I måndags testade jag på att springa mellan zonerna på gps-baserade mobilspelat Turf. Det blev intervaller om ca 200-800 meter då det krävs ståvila under tiden när man tar en zon. Jag har en takeover-tid på 35 sekunder så jag hann pusta ut en stund. 32 zoner hanns med på 80 minuter och någonstans mellan 1.00-1.05 var effektiv löptid. Stoppades upp lite av att en annan spelare var ute och det fanns blocktid kvar på ett par zoner vilket gjorde att jag fick vänta extra länge eller helt enkelt springa vidare till nästa oblockade. Jobbigt och kallt.

headlight

Igår satsade jag istället på att springa mina 80 minuter som ”vanligt”. Det var väldigt mörkt stundtals och vid partiet på bilden ovan låg flera kilometer svarta framför fötterna. Detta och nedförslutet gjorde att tempot ökade helt plötsligt hade jag ett snitt som gjorde att jag började fundera på om det var möjligt att nå 18 kilometer dagen till ära. Höll ungefär samma tempo ytterligare några kilometer men ökade progressivt mot slutet. Skönt att slippa stanna och vila, som på intervallerna, när man väl har fått upp farten. Snittet sjönk ytterligare och jag stannade på 18,3 km vilket ger en kilometertid på 4.22. Skönt! Imorgon väntar 85 minuter och 20 km närmar sig fast det dröjer nog minst ett trappsteg till efter det.

 

Berlin – support

ormen

Ormen av löpare på väg till start. Solen har just gått upp, det är för tidigt…

0700

Ofattbart mycket folk som ska in på området. Och mer blev det. Kyligt, men skönt att slippa regn. Fick vänta två timmar på att första löparna skulle passera på första heja-stället.

30k

Jag har aldrig sett så många löpare förut. 3-timmarsgruppen kändes större än hela Stockholm marathon. Trångt. Inte alls sugen på kliva in och springa faktiskt. Till och med längre bak i startfältet var det inte många meter mellan löparna.

heja

Jag brände runt och hejade på Therese på så många ställen som möjligt. Förutom vid start och efter målgång (jag hittade inte skylten som pekade rätt så jag hann inte dit förrän 5 min försent) hann jag heja på 5 (gula prickar) ställen! Och heja på alla andra under stunden jag väntade in henne. ”Heja Sverige!” Många glada miner.

routemap

Tack vare välutbyggd kollektivtrafik och en mobilapp som SL bara kan drömma om kunde jag som inte ens hittar hinna runt banan.

dunkd

Löparmat.

doner

Mer löparmat. En döner om dagen. Fler öl.

standstill

Och jo, jag sprang lite rehabjogg också. Tyvärr var ju inte gatorna avstängda för mig så jag fick hålla mig på stenlagda trottoarer. Hemskt underlag för foten. Trött. Stressad av trafik och trafikljus som varken låter eller är gröna mer än att man hinner springa över om man lyckas tajma överfart exakt när det slagit om. Nja. Jag hade hoppats på att kunna dra ner till Tempelhof och springa lite på startbanorna men jag la ner det.

På det stora hela var det bra att Therese tog sig runt med min support. Hon hade inte gjort ett enda långpass sedan Stockholm… Starkt är bara förnamnet.

Flyget gick okej. Lägenheten vi hyrde låg kanonbra och var okej som maraton-bas. Döner är så jävla gott. Likaså veteöl. Och snabb-potatis-mos i kopp. Och ja, jag gick ner i vikt.

Ny mobil – nya kameramöjligheter.


En ny trotjänare har tagit plats i handen vid löpning: Sony Xperia Z3 Compact. Fast den är ju såklart inte i handen när jag filmar på avstånd. Då sitter den på min vattenflaska som agerar stativ!

55 minuter!

stig

Ett steg upp i rehabtrappan! Lugnt från början till slut. 11,58 km. Yes!

3 x 50 minuter

50min

Jag börjar närma mig timmen nu. Fast det stora lättnaden med att få springa 50 minuter är att jag är ”garanterad” en mil när jag beger mig ut.

fot

Fast jag är jättelättad varje gång fötterna håller och är tacksam att jag överhuvudtaget kan springa.

img_20150905_104432_21218516631_o

Sista 50:an avklarad. Nu väntar 55 minuter! Har träffat sjukgymnasten och trappan fortsätter uppåt (dock med noga avvägning hur det känns)!

Tillbaka i kylan.

img_20150827_223205_21023785629_o

…trodde jag och tog ett funktionslinne. Det var för varmt trots augustimörkret. Rev av en kvartsmara (10,55 km) på de 45 minuter rehabtrappan erbjöd. 4.16/k i snitt med lite fartökningar och lite lökning i mitten. Första milen sedan Wings for life i maj. Vågar inte säga att jag är tillbaka ännu dock. Det är långt kvar.

Rehabjogg på Gran Canaria – fotofest

bihg

Första joggen. Äntligen bland palmerna igen!

img_20150811_101025_21022463390_o

Love it!

img_20150813_190928_21022464920_o

Palmer, palmer, palmer!

img_20150815_103753_20589457543_o

Och strandjogg i gryningen med finaste sällskapet.

 

Och ett par videor på det!

img_20150821_105103_20587905634_o

Lätt, varm luft! Svävar fram.

img_20150825_103713_21210588195_o

Ännu varmare. Första 45-minutaren i rehabtrappan. Finklädd! Sista rundan på GC för den här gången…

BONUS!

sal

En av dagarna sprang jag förbi ett klassiskt ställe. Hotellet från the original Sällskapsresan! Magiskt att det står kvar och ser likadant ut som för 35 år sedan.

En halvtimme i stan, ingen tartan!

run_stanTweakade rehabschemat lite och drog min första halvtimme idag för att det är resdag imorgon. I den sköna värmen kom jag 6,57 km (4.34/k) utan att ta i alltför mycket. Och jag tog det väldigt försiktigt uppför, nedför och där det var ojämnt underlag. Det var ju ett tag sedan jag sprang på annat än bana. Mersmak!