In och lyssna, om ni vill. ;-)
#126: Skyltmannen, löpningen blev Rasmus medicin mot depressionen
Etikett: plakat
Årets sista skylt – Göteborgsvarvets seedningslopp. Bråvalla Flygfält.
One man army är bättre än ingen hejarklack alls!
På ett blåsigt Bråvalla innan start. Maiden och Helloween-pepp, fast långt från festivalkänsla.. De flesta satt och kurade sina bilar tills det var dags för start. Men jag var rejält påbylsad för att inte frysa sönder under min skyltningsavslutning så jag kunde ifallafall stundvis smyga omkring och hälsa på lite folk.
Starten! Alltså fy fan vad det blåste…
Jag stod vid 4 och 9 km och skrek så gott det gick. Ljudet som inte nådde fram kanske kompenserades av kroppspråket. Och jag fick verkligen slita för att inte tappa skylten eller blåsa iväg tillsammans med den! Det var ju inte inte särskilt tätt med löpare heller. Klunglöpning fanns bara i fantasin. Hejade mig igenom hela fältet till sista löpare och gå- /joggade den knappa kilometern mot mål. Therese och de andra vi åkte med gjorde godkända lopp. Tiderna blev mest kuriosa då vinden på långa raken låg rakt emot och det var nästan tragikomiskt att se löparna slita. Undrar om någon slog pers?!
Hann även med att turfa zonen Area68 som låg lägligt till där man parkerade bilarna.
Fem backar öl är fler än fyra backar på Lidingö!
På andra sidan vattnet ligger Lidingö. Dit ska jag och heja. Therese springer, min bror springer och Lars ska hoppa kryckor!
Dagen innan hade jag lagt några timmar på skylttillverkning.
Vi åkte i god till till Lidingövallen och träffade som vanligt en massa trevliga bekanta. Visade snabbt upp min skylt för några och de var kvicka med att fotografera. Var den bilden tog vägen är svårt att säga. Men här nedan står iallafall skylten på plats redo för löparsupport.
Dagen till ära hade jag en grön ”fin” tröja. Så kom inte här med några ”Spring själv då!” för det har jag redan gjort. Två varv! ;-)
Det var ungefär vid 10,5 km. Här var det lite lagom mycket skog och jag hade gått långt nog tyckte jag. Jag vill ju kunna heja på hela startfältet och står jag längre bort på banan blir det för lång väntan på de sista startgrupperna.
Efter att hejat mig igenom eliten och några därtill kom någon snubbe och ropade att min bror kommer snart. Vilken bra service! Sedan kom han, och ropade att Therese och Lars kommer snart! :) Therese joggade och Lars kryck-hopp-haltade förbi. Allt hade varit över på en kvart om det bara var dom jag skulle hejat på. Men så är ju inte fallet! Jag stod och gormade och skrek i några timmar till. Folk var väldigt flinka med sina kameror dessutom. :)
Detta var mitt tionde lopp jag hejade på med skylt och jag fick bland annat höra: ”Dig har jag längtat efter!”, ”Äntligen!” och ”Du är ju överallt!”. Det och säkert 700 high fives, en del i magen… Ett gäng slängkyssar, ett par kramar och många tummar och horns up blev det också. Det var förvånansvärt många som ropade mitt namn i olika formar också! Och jag fick ett grodhopp som tack av en löpare! Snacka om att ha huvudet på skaft.
Adam Johansson knäppte några bilder av mig. :) Ett par hamnade på Lidingöloppets Flickr. Han slängde även upp en bild ”live” på sin Instagram.
Härligt att kunna glädja!
Fredrik Birging filmade och den hamnade även på Rix Morronzoos instagram.
Heja alla som springer!
Mitt eget instagraminlägg blev hyfsat populärt!
Och kan man få en bättre ”like” än från Mr 1.37 himself, Magnus Bergman?!?
Det finns säkert fler bilder och historier där ute men någon gång måste jag ju posta det här inlägget! B-)
Jag hejade på alla så gott jag kunde och mina ”närmaste” tog sig runt med bravur. Min bror straxt under 2.40 och Therese just under 3.30. Lars kryckade runt sig själv fyra timmar och en dryg kvart!
Jag ger verkligen allt i mitt hejande och av responsen att döma märks det.
Vi kanske ses snart! På eller utanför banan… ;-)
/Raz
Kista – tyst som i graven? Skulle inte tro det!
Följde med Therese till Kista i lördags. Med skylt så klart! :D
Naturfys agerade farthållare med störst ballonger ”som vanligt”! Bra och avslappnat häng i Kista towers foajé innan start. Träffade lite blandat folk från Twitter/Instagram och andra lopp.
Jag stod och hejade vi 2 och 9,5 km. Kände mig lite vilsen i förorten men lyckades ta mig från a till b med hjälp av Google maps.
Therese vid målgång! Horns up! Foto SpringLFA/Mikael Grip. Klicka på bilden för att komma till bildspelet på sajten!
Jag blev till frågad vad det stod på skylten så jag poserade glatt. SPRING! BARA SPRING! Budskapet gick fram till de allra flesta. Tog till alla möjliga medel. Jag har exempelvis klappat till mig blåmärken på ena låret när höll skylten med ena handen och ”applåderade” med den andra mot låret. Det är hårt att va support! Foto SpringLFA/Mikael Grip. Klicka på bilden för att komma till bildspelet på sajten!
Skylten följde med dit men inte hem. Men vem vet, det kanske vankas skyltning redan till helgen igen! MUHAHAHAHA!
A light in the black? Or just a fear… of the dark?!
/Raz
Skyltat lite!
Att det kan bli sånt ståhej av en liten skylt. :) Det var iallafall grymt att få heja på löparna som tog sig an Stockholm halvmarathon i lördags!
Vältajmat att det senaste numret av Runners world låg i ”startkit-påsen”.
Uppskattningen går åt båda hållen! Tack för att ni sprang förbi!
Så här glad kan man vara när man blir fotad av ordföranden i klubben!
Även på Facebook kan någon höra mig skrika. :) Lär ju finnas med på en hel del bilder där ute i landet. Undrar var alla tar vägen?
Och Therese tog sig runt trots en kämpig dag. Starkt!
Tills nästa gång!
/Raz
Hejat mig hela vägen till senaste numret av Runners World!
För vi är Dark Trail Runners, och vi är överallt! :)
Det är den här ni ska plocka upp i butiken eller bläddra till sidan 36 om ni redan fått den i brevlådan.
Jag har hunnit med att skylt-heja på några fler lopp sedan intervjun gjordes. Det har blivit Söder runt (Stockholm), Å-loppet (Eskilstuna), Eskilstunaloppet by night, KK-joggen (Katrineholm) och Midnattsloppet (Stockholm).
Och till alla de som mer eller mindre skämtsamt (mest på skämt såklart!) har kommenterat mitt hejande med ”Spring själv då!” vill jag berätta att jag gjorde comeback efter skada och rehab i över ett år med att jogga Ultravasan 90 km. ;)
Det är roligt att springa!
/Raz
Respons!
En skyltning nästgårds och sedan första på hemmaplan!
Följde med till Eskilstuna på fredagkvällen och hejade på Therese, Lars, Pontus, Sofia och alla andra som sprang Eskilstunaloppet by night. Träffade även Instagram-löparen @bk_springer och fick en trevlig pratstund under loppet. Alla i gänget sprang fantastiskt bra och Lars lyckades släpa till sig ett presentkort på ICA tack vare kundvagnsjogg sista femman av tio km…
Sedan var det igår äntligen dags för första skyltningen på hemmaplan! Dags för KK-joggen (Katrineholm). Skönt att kunna ta cykeln för en gång skull! Trots vindbyar som ställde till det lite lyckades jag placera mig på strategiskt bra ställen. Hejade mig igenom hela 5,1k-startfältet vid ca 3 km-passering och drog efter det iväg och kom lagom till att kvartmaralöparna kommit 3,5 km. Väl där hejade jag och skrek tills nästan alla hade passerat och cyklade som en tok till 8,5 km. Missade bara tätgruppen (och en släpande David Nilsson) men sedan kunde jag heja mig igenom alla, till sista löpare.
Om det är någon som tror att jag bara är på plats och står med en skylt tror ni fel. Jag säger inte att jag dansar, men jag gör mer än att stå tyst och stilla. ;)
De Katrineholmslöpare jag har kontakt med här i staden levererade bra lopp hela bunten. På det hela taget ett lyckat evenemang. Vi hade även Instagram-besök här hemma i samband med loppet. Henrik och Ulrika från Västerås bjöds på bullfest av Therese efteråt. :)
SPRING FÖR LIVET!
Vi ses!
Å-loppet Eskilstuna: det är hÅrt att va´suppÅrt!
Gick i valet och kvalet på om jag skulle åka med Therese (och Malin) till Eskilstuna men regnvädret öppnade upp med extra bra skyltmöjligheter. Therese kläckte ”flyt”-grejen och då var det bara verkställa ”enmanshejarklacken” som någon sa på internet.
En vattensäkrad skylt krävde lite mer verkstad än tidigare. Trälim och superpacktejp fixade jobbet!
Efter en mer eller mindre rask (okej, lite Turf på vägen) var jag på plats på planerat ställe i höjd med Vilsta där löparna skulle passera på andra sidan innan de möttes av mina hejarop.
Med min big ass-skylt syntes jag en bra bit. Det märktes också att jag hördes! :) :) Vad det är roligt med löpare och motionärer som uppskattar publik! Till och med folk med lurar (varför har man ens under lopp?) plockade nyfiket ur dem för att höra vad jag gormade. Therese kom springandes supermycket tidigare än förväntat och jag fattade ingenting! Var de så få sprang?! Nä, hon hade öst på som hon aldrig gjort förut. Jag tog i från tårna och skrek HEJA DARK TRAIL RUNNERS! HEJA THERESE! HEJA THERESE! HEJA THERESE! Rösten höll inte alls lika bra som den hade gjort med öl i strupen men jag gjorde vad jag kunde. Hon drog förbi och jag kunde återgå till att tjoho/peppa/pusha resten av deltagarna. Det regnade på rätt bra ett tag mot slutet. Men med gummistövlar, regnrock och vattensäkrad skylt kommer man långt! Blev igenkänd från både maran och Göteborgsvarvet! När hela fältet hade passerat väntade jag mig en följecyklist (som det brukar vara under motionslopp) men den lös med sin frånvaro. När jag gick tillbaka de ca 3 kilometerna mot stan höll funktionärerna på att plocka ner snitslarna.
Det blev en kul dag! Men loppet som sådant var inte jättebra arrangerat tyvärr. Inte en enda bajamaja, inga ombytes/duschmöjligheter efter loppet. Gymmet som erbjöd toalett och ombyte innan stängde endast en timme efter start. Ganska tajt med tid för en kvartsmara alltså. Men det är ju inte deras fel utan arrangörens. Det fanns heller inga kilometerskyltar längs banan?! Löpare frågade mig hur långt det var kvar. Det borde ju vara hyfsat lättordnat kan tyckas!
Therese persade stort med 1 min och 23 sek på nya tiden 55.51 på kvartsmara (10549 meter). Vårat sällskap Malin sprang även hon urbra på en tid på ungefär 53 minuter. Jag är imponerad.
Väl hemma öste regnet ner men det gjorde inte så mycket för jag behövde ladda om för att klara av min egen löpning. Lite chips, chokladboll, godis och ett gäng glas mjölk senare avtog regnet och jag drog iväg på rehabjogg i ”måttligt” tempo som jag sagt innan.
Min kropp trivs den sena timmen och trots att jag inte vågar belasta foten till hundra procent flöt det på hyfsat lätt.
Over and out!
/Raz
Åkte till Göteborg – stod med en skylt.
Pepp!
Åkte upp på nätet ganska omgående. :) Göteborgsposten!
Stephan Wilson-cam!
”Horns up!” på SVT Play! :D För vi är Dark Trail Runners!
Blev fotad. @gustaf_eriksson
Och fotad. @linnosterberg
Och mer fotad! @fikasara
Och filmad! (filmsnutt lånad av Henrik Anger)
Hamnade på dubbeluppslag i GP! :)
Blev intervjuad av GP.
Dagen innan allt ståhej hann jag springa en liten mil. Fin rehab-jogg!