Etikettarkiv: mara

Så var det dags för Skyltmannen av få lite ledigt.

Berlin med världens bästa människa. Förra gången vi var här sprang hon och jag hejade. Denna gång springer jag också.

En av de bästa grejerna med Berlin marathon är uppladdningen. Öl, öl ,öl, döner, öl, döner, öl ,öl, öl, öl, döner osv. :-) Det både lugnar sinnet och fyller depåerna på en och samma gång. Fantastiskt.

Och en annan jättebra för att lugna tävlingsnerverna var frukostjoggen dagen innan raceday. Vi joggade i grupp (vet inte exakt hur många men säkert 6000-10000) från Charlottenburg till Olympiastadion. Mäktigt!

Jag ska fatta mig kort om själva loppet. Hade hamnat i grupp E på grund av att jag seedat mig från en marapassering från Skövde 6-timmars 2014. Detta var första ”regelrätta” försöket på marathon för min del. Jag har sprunigt Stockholm i maskeraddräkt en gång och själva distansen ett gäng gånger då jag passerat på olika ultror. Men nu! Nu gällde sub3 or bust! Brons-, silver- och guldmål är inget för mig. Det ser jag bara som grader av misslyckande.

Starten gick och hittade inte en enda farthållare. Det fick bli slalomlöpning första 15 km då jag startat ihop med löpare som inte alls hade samma tidsmål som jag hade. Passerade 3.30-gruppen som var som en vägg av löpare. Drog på lite snabbare än tänkt men det gick så himla lätt. När jag nådde 3.15-farthållarna hade jag inte en tanke på att sakta ner än.

Halvvägs klockade jag in på 1.28 nånting. Enligt mitt analoga-pacearmband låg jag runt 2 minuter före plan hela den milen som kom. Fötterna och benen gick så lätt. Jag växlade några ord med löpare jag kände igen på väg framåt. Jag hade en, endast en, mindre bra kilometer mellan 28-32 nånting men tog en energishot som delades ut och sedan glömde vad jag tänkt på. När det var fem kilometer kvar mös jag inombords och kunde slappna ännu lite mer. Räknade lite i huvudet om 2.58 skulle gå att nå, varför jag nu skulle gå för det. Men jag besämde mig iallafall för att taktikvila nästsista kilometern för att ösa på sista då detta knep skulle ge mig fler sekunder till godo än om jag börjat långspurta. Det kändes som jag flög igenom Brandenburger Tor och målet kom åkande mot mig. Kollade inte klockan då förrän jag passerat mållinjen och där stog 2.57-nånting. Det gick så lätt! Från start till mål var som att knäppa med fingrarna en gång. Lättnad och glädje. Jag kunde ge mig själv godkänt.

Efter tre-fyra alkoholfria Erdinger plockade jag upp min medtagna persbärs. I collaget ovan syns jag även dricka min efterlängtade champagne till frukost dagen efter. Den hade jag suktat efter flera dagar innan.

Och jag har förstått att jag, i egenskap av Skyltmannen, var lite saknad på Lidingöloppet men ni får skylla på ”SPRING SJÄLV DÅ!”-folket. ;-) Jag sprang lite marathon…

Tack för alla glada tillrop. Och trevligt att träffas Stephanie, Jonas, Daniel, Bengt, Niklas, Elin, Fredrik, Lars-Åke, Marcus, mfl. Go Lonesome Runners!

Idag är det vilo 67 för året. 4189 km löpta.

Over and out.

 

EDIT: Läs Therese inlägg här. Om Berlin och ett gäng andra lopp jag hejat på!)

/Raz

SOMMAREN ÄR KORT – men maran är kortare…

Skyltmannen goes Stockholm!

På nummerlappsmässan fick man hoppa framför ett gäng kameror i Asics monter. Jag fick hjälp av dem att slänga ihop en tillfällig skylt bara för hoppet. :-) EN MARA BARA!

Lonesome Runners, Dark Trail Runners och Skyltmannen!

Kolla! Skyltmannen på film! (och jag bugar och bockar för de fina orden!)

Även om det handlar om att springa uppskattar jag folk som stannar och tar en bild ihop med mig.

Ja, jag har druckit öl. Nej, jag är inte packad. Jag forsätter bara heja/skrika som vanligt på alla löpare som passerar även om någon stannar för att fota. ;-)

Kolla vad skoj!

Och så några race reports:

Staffan klämde in mig på ett hörn. :)

MarathonMia supportade hon också (och klämde in mig på ett hörn!)

Alla som sprang är bäst! Therese, Hanna, min storebror Joakim, Elin, Lonesome Runners, Dark Trail Runners mfl! TACK FÖR ATT NI SPRANG FÖRBI!

Mvh

Skyltmannen

 

Åkte till Stockholm denna gång, och stod med en skylt (igen)!

skylten_wide_raznu_stockholm_marathon

Då var det dags för Stockholm marathon. Efter skyltsuccén i Göteborg kunde jag inte göra annat än att heja lite igen!

sthlm_01_raznu

Solbrillorna och välfylld kylväska på en båt in till stan.

sthlm_04_raznu

People of Stockholm marathon.

sthlm_03_raznu

Efter tweetup/sociala medier-träff/uppsnack på Östermalms IP och sedan avlämning av de av Dark Trail Runners som skulle springa åkte jag till Gamla stan, gick över bron till Söder och ställde mig ungefär vid 6 och 31 km. Och stod där hejandes med skylten. Gapande mig igenom hela startfältet första varvet och i princip hela startfältet igen andra passeringen. Kul att kunna pusha och peppa så många fantastiska löpare! Bra sprunget!!!

 

Släng gärna in en kommentar och en like på Instagram så kanske jag vinner en resa till New York för bästa pepp! Tävlingen gäller förvisso ”bara” bästa skylt under hashtagen #hejamarathon men visst borde väl helheten vägas in?! :)

Tack för mig. Och tack för alla tummar upp, horns up, vinkningar, leenden, skratt, annat skoj och slängkyss! /Mannen med skylten

 

Bakslag… och Global Running Day!

globalrunningday_raz

Happy Global Running Day!

Efter rundan på söndagen efter Göteborgshelgen började jag känna av foten rejält igen… Det gick så långt att jag fick besöka sjukgymnasten för att reda ut symptom och känningar som uppenbarade sig som surr eller pirr i området kring frakturen. Det är nog inte alls så farligt som jag först trodde att det var. Hela jag går in i chock när ser hur löpningen rinner mig ur händerna (fötterna). Jag vilade söndag, måndag, tisdag in i denna vecka och imorse testjoggade jag 3 km med Therese (idag är det Global Running Day!) och nyss betade jag av 7 km i sakta mak. Bromsade en hel del då övriga kroppen vill mer än vad foten klarar av för tillfället. Det var iallafall härligt varmt. Äntligen.

Nu får jag modifiera rehabtrappan lite igen. Återstår att se på vilket sätt.

Vi ses i Stockholm på maran! Jag hejar!

 

Sightseeingmarathon i Stockholm

sthlm21kmara

Gärdet. Jag hade för mig att det var en smal grusväg här, men monstermasken måste spelat mig ett spratt på Stockholm marathon… Slakmotan märkte jag dock inte av då, trots att detta är just innan 21k på officella marathonbanan. Lite mindre tunnelseende den här gången.

feather4backa

Förra veckan kom leveransen av mina nya Adidas Adizero Feather 4. Mina 44:or väger 180 gram styck och de kändes bra i passformen från början. Visst, lite måste de springas in men andra rundan i dem blev 30 km och tredje marathondistans (42,2 km) så vi kan säga att det är fixat nu.

42ksthlmmars

Jag drog iväg tidig förmiddag. Ganska planslöst egentligen, förutom att jag försökte hålla hyfsat låg hastighet. Det fungerade utmärkt för 5-6 km men vid Stadsgården var det slut på lugnet. Förbannade finska färjefyllerister gick 4-5 i bredd på gångvägen som rymmer 2-3 i bredd som max. Jag fick hoppa ut i cykelfilen och köra superrusher när det blev luckor mellan cyklisterna. Efteråt tog det ett tag att lugna ned sig. Strandvägen var också jobbig med allt folk. Väl ute på Djurgården slappnade jag av igen. Kilometerna flöt på och jag loopade Vallhallavägen-Karlavägen och vidare nordväst. Vasastan var snabbt avklarad och någonstans här fick jag börja hushålla rejält med medhavda hallonsaften. Hornsberg var fint och efter några backar var det dags att passera Västerbron. En skön svalkande motvind mötte mig men steget kändes fortfarande lätt. Vid Årstaviken var det packat med folk som gick, cyklade och joggade. Jag kryssade mig fram med lätthet även här. Sprang om några stycken. Önskade nästan att de kunde se min klocka så de fick reda på att jag sprungit över 35 km. Men de tankarna gick snart över i fantasier om mat. Nu var jag hungrig och bestämde mig för att försöka avsluta i Sjöstan så nära Max som som möjligt. Sickla hade också varit ett alternativ men eftersom det passade nästan löjligt bra med dryga 2 km till marathon från Henriksdalsbron fick det bli det första alternativet. Först köpte jag en Zingo på Coop sedan åt jag ett Originalmål på Max. 71:an tog mig hem till mamma och pappa igen efter det. Solen sken och de cirka fem plusgraderna gjorde att det faktiskt blev en helt okej lördag i Stockholm. Att jag sprang ett milslångt backpass i min favoritbacke i Nyckelviken kvällen innan kan vi prata om någon annan gång.