Etikett: jogga

Bästa starten på dagen! – enligt många…

För att få till löpningen klev jag iväg 06.47 igår morse. Bilden är tagen 07.30-ish efter en knapp mil, nere vid Djulö i Katrineholm.

Kommenterarna på Instagram vid morgonpass är ofta i stil med Bästa starten på dagen! och liknande. Inget ont om det! Pepp är ju kanon! Men! För mig som kvälls- och nattmänniska är träning tidigt på dagen inte alls att föredra men det verkar på något sätt ”finare” i folks ögon att träna på morgonen. Jag har aldrig sett en enda kommentar så som Vad bra att du kom ut och tränade så sent! eller Bästa slutet på dagen! om ett träningsinlägg på sociala medier. Och hur tidigt är tidigt egentligen? Klockan 02, är det sent, eller väldigt tidigt? Tyvärr så diskvalificerar samhället oss nattugglor ganska hårt. I skolan satt jag mest och glodde i väntan på lunch. Många lopp startar morgon-förmiddag. Jag måste försöka få till en plan för att fixa Berlin Marathon (start kl 09) på bästa sätt. Tips? Gå och lägga sig extra tidigt fungerar inte. Det testade jag på Ultravasan…

Ett undantag.

Elin skulle fira #runstreak nr 1000 på Sollentunavallen och vi åkte dit för att vara med på ett hörn. Skyltmannen hade gjort ett undantag och knåpat ihop en skylt dagen till ära. ”STREAKING PÅGÅR”!

Misha hade med sig sin groupie-stick. Horns up!

Kul event! Idel glada miner. Jogga tillsammans – ett lättsamt sätt att umgås! Och vi fikade såklart också.

Sedan skulle det hoppas lite också. :-)

Och jag joggade 20 kilometer med skylten i handen. Det funkade kanon i solskenet och den obefintliga vinden! Strålande skyltväder!

Vi hängde kvar och hejade ett bra tag efter avslutad jogg men till slut gav vi oss och Elin tog senare beslutet att stanna på 84 km. Bra kämpat!

Det var förresten någon som frågade Therese om jag alltid springer med skylt… :-D

Tack för nu!

Mvh

Raz

 

 

Gruppjogg

Therese har en egen träningsgrupp på Facebook! ”Träning inför Stockholm Marathon 2017 – Katrineholm” heter den, men alla som vill jogga är välkomna. Distans och fart anpassas efter de som är med. Gemensam jogg alltså!

Man behöver inte ha siktet inställt på Stockholm marathon för att vara med. Jag och hunden Clifford är till exempel inte anmälda till Stockholm.

Ibland är det sol. Och jag hoppar.

Ibland är det snö. 

Ibland ännu mer snö! Och jag hoppar. 

En gång var det sol, på Gran Canaria! Uppslutningen var ju inte lika bra 400 mil sydväst om Sverige… Men ändå!

Sol på hemmaplan. Shortsväder!

Och så hoppar jag lite. Clifford bryr sig inte.

Vackertväderlöpare på väg!

Mer mulet, fast glatt humör.

Det är fint att jogga i grupp när det är sol.

Eller julafton! Och sol! Och tomeluvor! Och shorts!

Än så länge har jag klarat mig från långbyxor den här vintersäsongen och hoppas kunna rida ut hela vintern i shorts. Den som vill se mina bara ben live, eller jogga med oss i Katrineholm är välkommen att kolla in Träning inför Stockholm Marathon 2017 – Katrineholm på FB. Therese styr upp denna grupp på ett föredömligt sätt.

/Raz

Rehabjogg på Gran Canaria – fotofest

bihg

Första joggen. Äntligen bland palmerna igen!

img_20150811_101025_21022463390_o

Love it!

img_20150813_190928_21022464920_o

Palmer, palmer, palmer!

img_20150815_103753_20589457543_o

Och strandjogg i gryningen med finaste sällskapet.

 

Och ett par videor på det!

img_20150821_105103_20587905634_o

Lätt, varm luft! Svävar fram.

img_20150825_103713_21210588195_o

Ännu varmare. Första 45-minutaren i rehabtrappan. Finklädd! Sista rundan på GC för den här gången…

BONUS!

sal

En av dagarna sprang jag förbi ett klassiskt ställe. Hotellet från the original Sällskapsresan! Magiskt att det står kvar och ser likadant ut som för 35 år sedan.

Regnjogg i badbyxor

badbyxor_razJag brydde mig inte om att ta med löparshorts till Öland när jag ändå bara skulle springa 10 minuter rehabjogg. Passande nog regnade det en hel del. Tycker faktiskt det är helt okej att springa i badshorts. Foten känns bättre och bättre. Eller mer normal. För det känns inte dåligt, bara ovant fortfarande.

Salming Race

salming_race_legs

Lagom till min födelsedag damp det ner ett par nya fina Salming Race i brevlådan*. Salming Running var snälla nog att bidra med dessa så jag ska klara av ”Projekt Ölandsbron”. Välgörenhet för välgörenhet helt enkelt!

(*SMS-avi till mobilen som användes för att hämta ut paket på OKQ8…)

20ksalming

Med provisoriska ”superknutar” gav mig ut på premiärtur i fredags. Skorna kändes väldigt lika Asics NoosaFast 2 när de var nya, lite så där strumpsköna. :) Jag brukar säga att nya skor är självspringande de första tio milen och jag tror inte Salming Race bjuder på något undantag. Tog det rejält lugnt första femman som ändå gick i 4.20/k fast mest tack vare en hel del vind i ryggen. Efter det utmanade blåsten med lite mer motstånd men mina ben tyckte att negativa splits var en bra idé så jag följde med. ”Känslan” som varit som bortblåst(!) senaste tiden återkom åtminstone litegrann iallafall. Skönt att kunna trampa på utan att behöva tänka på varenda j-vla steg. Det bådar gott för Ölandsbrolöpningen. :) Men hur fort/sakta/snabbt/långsamt gick det då?! (hade jag undrat om jag läst det här, trots att tider är långt i från allt). 20 km gick på 1.23.01 med ett snitt på 4.09/km. Mitt 28-åriga jag hade hälsat mig som nybliven 38-åringen att han gladeligen hade tagit den tiden vilken dag som helst i veckan. Att ha bytt ut antidepressiva medicinska preparat mot löpning har sina fördelar. En och en halv timmes fysisk utomhusaktivitet fanns inte ens på kartan för tio år sedan.

Split-tider för den nyfikne:

1 km 4:21
2 km 4:20
3 km 4:18
4 km 4:19
5 km 4:19
6 km 4:13
7 km 4:14
8 km 4:04
9 km 4:07
10 km 4:04
11 km 4:07
12 km 4:09
13 km 4:04
14 km 4:04
15 km 4:02
16 km 4:04
17 km 4:10
18 km 4:08
19 km 3:59
20 km 3:54

Och som om inte det vore nog! Jag hade stannat en liten bit hemifrån för att få med lite skog i bakgrunden på den andra bilden i det här inlägget. När jag sakta drog mig hemåt kollade jag Facebook och upptäckte att Jogg-Niklas ändå faktiskt hade lyckats ta sig ut på en tur med löpskorna fast han hade trott att det inte skulle bli möjligt under Katrineholmsbesöket. Och han skrev att han skulle springa åt mitt håll. Jag ringde honom och slumpen placerade oss mindre än 500 meter ifrån varandra. Jag vände, vi möttes och fick nästan 5 kilometer pratstundsjogg ihop!

jogg_niklas2

Lite halvspänt? Nä… Så här såg det ut på Niklas Jogg-konto. :)

jogg_niklas3

KUNG!

Över och ut för nu.

/Raz

 

 

 

 

Serielöpning

screen_blur

Det händer att jag får frågan hur jag hinner springa så ”mycket”. När jag svarar att jag är sjukskriven på grund av depression möts jag av ord i stil med ”då förstår jag att du har tid” och ”vad skönt att ha tid för träning”, ”jag skulle också behöva vara ledig” och ”vad mysigt att bara vara hemma”. De två senare alternativen svider lite extra men det är en annan historia, nu vill jag fokusera på just tiden. Förra året (2014) var jag ute och sprang ca 467 timmar, dvs ca 1 h 15 min i snitt per dag. Eftersom det är en få ”mediciner” som lindrar depressionen litegrann tycker jag det är värt den tiden. En timme och en kvart av tjugofyra timmar på ett dygn. För att orka allt det andra jobbiga.

Många följer tv-serier för att slappna av och få ett avbrott ifrån vardagen. Jag springer. Jag springer hellre än att titta på serier. Här är några som jag inte sett: Boardwalk Empire, Vikings, True Blood, The Blacklist, Mad Men, 24, Game Of Thrones, The Wire, Dr Who, Arrow, Homeland, Breaking Bad, Dexter, The West Wing, Orange Is The New Black, Marco Polo, House Of Cards, Sherlock, True Detective, Shameless, Gothham, The Walking Dead, Sons Of Anarchy.

Listan är givetvis bara ett axplock av populära serier. Jag valde bort sitcoms då de avsnitten oftast är så pass korta att jag endast hinner springa ca 5 km under motsvarande tid. Kanske kan vara något att tänka på nästa gång ett avsnitt av valfri serie konsumerats. Då har jag varit ute och sprungit en mil. Fast i ärlighetens namn är det svårt att bara titta på ett avsnitt om det finns två tillgängliga. Bara ett avsnitt till… Då har jag sprungit två mil.