Etikettarkiv: göteborgsvarvet

Skyltmannen: skyltmania!

Kungsholmen runt [lördag 13 maj]

Denna kläckte Therese på planet hem från Gran Canaria 20 april. Vi  brainstormade på min mobil som vi skickade fram och tillbaka mellan oss. Originalet finns kvar! :-)

Therese sprang 10k och gjorde mig sedan sällskap när löparna på 21k passerade andra gången. Hamnade även på video. (folk brukar fota och filma mig när jag hejar fast det är nog mer sällan än ofta jag får se reslutatet.) Kul att kunna visa denna ändå. Jag står ju liksom inte bara och glor tyst med min skylt.

Klicka på bilden för att komma till videon på Instagram (öppnas i ny flik/nytt fönster).

Svempa och Marathonmia bloggade om loppet. Jag är med på två hörn. ;-)

Vårruset Norrköping [måndag 15 maj]

Sedan kom måndagen och Therese skulle springa Vårruset. Lars och jag värmde upp på Halvars glass innan loppet.

ETT VÅRRUS ÄR BÄTTRE ÄN TVÅ VINRUS.

Dunjacka och shorts är riktiga bra hejarklackskläder! Therese sprang personbästa på 5 km! Runstreak lönar sig! Bonusvideo: Jag hejar lite.

 

Göteborgsvarvet [lördag 20 maj]

Så var det då dags för det stora uthållighetsprovet! 31(?!) startgrupper från kl 13, till ca 16.15 när alla passerat min tilltänkta hejaplats i Slottsskogen. Jag hade dagen till ära utrustat min skylt med en klocka (för att efterlikna friidrottens ringning vid ”ett varv kvar”. På skylten stod det ”MINDRE ÄN ETT VARV KVAR”. Jag var placerad mellan 1,5 och 2 km. :-D

Mitt hejande nådde verkligen fram. Ändå upp till toppen dessutom. :-) Det är inte varje dag man blir re-instagrammad av en av världens största lopparrangörer! Vilket genomslag för en som bara hejar lite med skylt.

Therese och Lars sprang (joggade) som farthållare för Team Silver 2h20m. De gick i mål med några minuters marginal och fullföljde därmed sitt åtagande. Innan och efter loppet träffade vi några Lonesome Runners vid LR-vepan. Trevligt!

Det finns drösvis fler bilder på mig med skylt därute i flödet. Kolla #skyltmannen-taggen på Instagram till exempel. Eller så ses på något lopp framöver. Hej svejs! Eller: HEJA HEEEEJA HEEEEJA!

Och: jag springer lite själv också. 2236 km hittills i år. Ca 15,7 km/dag utslaget på årets 143 dagar. 27 vilodagar.

/Raz

Årets sista skylt – Göteborgsvarvets seedningslopp. Bråvalla Flygfält.

 

Bråvalla! Ready for take off! #norrköping #seedningslopp #Göteborgsvarvet #bråvalla #flygfält #flygflotilj #jaghejar #onemanarmy #skyltväder #plakat #darktrailrunners #löpning #startbana

Ett foto publicerat av Raz (@raznu)

One man army är bättre än ingen hejarklack alls!

På ett blåsigt Bråvalla innan start. Maiden och Helloween-pepp, fast långt från festivalkänsla.. De flesta satt och kurade sina bilar tills det var dags för start. Men jag var rejält påbylsad för att inte frysa sönder under min skyltningsavslutning så jag kunde ifallafall stundvis smyga omkring och hälsa på lite folk.

Starten! Alltså fy fan vad det blåste…

Jag stod vid 4 och 9 km och skrek så gott det gick. Ljudet som inte nådde fram kanske kompenserades av kroppspråket. Och jag fick verkligen slita för att inte tappa skylten eller blåsa iväg tillsammans med den! Det var ju inte inte särskilt tätt med löpare heller. Klunglöpning fanns bara i fantasin. Hejade mig igenom hela fältet till sista löpare och gå- /joggade den knappa kilometern mot mål. Therese och de andra vi åkte med gjorde godkända lopp. Tiderna blev mest kuriosa då vinden på långa raken låg rakt emot och det var nästan tragikomiskt att se löparna slita. Undrar om någon slog pers?!

area68

Hann även med att turfa zonen Area68 som låg lägligt till där man parkerade bilarna.

Hejat mig hela vägen till senaste numret av Runners World!

runners_world_sweden_rasmus_raz_raznu_bild_skylt_hejar

För vi är Dark Trail Runners, och vi är överallt! :)

runners_world_sweden_rasmus_raz_raznu

Det är den här ni ska plocka upp i butiken eller bläddra till sidan 36 om ni redan fått den i brevlådan.

Jag har hunnit med att skylt-heja på några fler lopp sedan intervjun gjordes. Det har blivit  Söder runt (Stockholm), Å-loppet (Eskilstuna), Eskilstunaloppet by night, KK-joggen (Katrineholm) och Midnattsloppet (Stockholm).

Och till alla de som mer eller mindre skämtsamt (mest på skämt såklart!) har kommenterat mitt hejande med ”Spring själv då!” vill jag berätta att jag gjorde comeback efter skada och rehab i över ett år med att jogga Ultravasan 90 km. ;)

Det är roligt att springa!

/Raz

 

Åkte till Göteborg – stod med en skylt.

bigsign

Pepp!

GP_gbg

Åkte upp på nätet ganska omgående. :) Göteborgsposten!

stef1small

Stephan Wilson-cam!

stef2small

”Horns up!” på SVT Play! :D För vi är Dark Trail Runners!

IG_gustaf_eriksson

Blev fotad. @gustaf_eriksson

IG_linnosterberg

Och fotad. @linnosterberg

IG_fikasara

Och mer fotad! @fikasara

Och filmad! (filmsnutt lånad av Henrik Anger)

GP_paper

Hamnade på dubbeluppslag i GP! :)

GP_paper_text

Blev intervjuad av GP.

Dagen innan allt ståhej hann jag springa en liten mil. Fin rehab-jogg!

 

Statistik – en månad utan löpning

Efter de dagar med foten i högläge och i princip helt utan fysisk aktivitet startade jag med kryckgång och cykling. Efter åtta dagar med gips tyckte ortopedläkaren att det var onödigt att jag skulle ha det så det klipptes upp omgående. På röntgenbilden han visade på datorskärmen syntes frakturen tydligt. Jag fick gå, men skulle använda kryckorna om det kändes jobbigt. Lättare sagt än gjort då jag var inbokad som support både på Göteborgsvarvet och Stockholm marathon. Jag skippade att släpa på kryckorna helt enkelt. Det var rätt beslut. Jag hade nog inte klarat fem minuter med kryckor bland folk, varken på tåget, nummerlappsmässan i Gbg eller på spårvagnen och framförallt inte i Nordstan…

De kilometer jag har haltat runt dessa supporthelger är ej uppmätta men låt säga att det blev ca 3-5 km per dag, lågt räknat. Detta i lååångsamt tempo med många pauser.

Nu känns foten lite bättre och idag vågar jag sätta ner den platt mot marken, och känner inte alls samma smärta som jag gjorde för några veckor sedan. Endast en kväll efter shoppingrunda i Stockholm svullnade den lite igen och gjorde ont. Det avhjälptes med två alvedon. Jag har inte petat i mig med än 7-8 alvedon under hela tiden. Fast det är svårt med smärtor och smärttrösklar. Alla har olika, och jag har erkänt hög tröskel. Inte alltid bra. Men nu sticker det bara lite i fotens mjukare delar under främre delen när jag pressar neråt försiktigt. Det är nog bara för att det är en oanvänd del. Som när en kroppsdel har domnat och återkommer till liv. Det gör inte ont där frakturen sitter. Bara om jag råkar trampa ner för hårt mot den. Eller ont gör det inte då heller. Det ilar lite, eller bränner. Det är som sagt svårt att sätta ord på smärta.

Cykeln har blivit räddningen då jag inte tycker om gymmet alls. Har bara utnyttjat två av tre provträningstillfällen. Mer vet jag inte om det blir. Först var jag inne på att köpa månadskort alt. sommarkort men jag hatar verkligen miljön så jag skippar det. Crosstrainern var okej, men det är inte värt så många hundralappar för att vara på ett ställe jag avskyr. Jag sätter mig på cykelsadeln ute istället. Det ger både frisk luft och brända kalorier! Tyvärr gör det inte alls samma för huvudet som löpning. Det är där det börjar tära som mest nu. Jag lyckas hålla vikten i och med att jag cyklar. Trots att jag släpar runt på min oväxlade Kronan med ett stort tungt lås på pakethållaren är det för lätt, huvudet får helt enkelt inte sitt…

cykel3

516 km 8 maj-2 jun. Inkluderat en vecka med gipscykling, två tillfällen på gymmets crosstrainer och två km kryckgång. Ej inkluderat sightseeing-, support- och shoppingpromenader.