Etikettarkiv: foten

7-milavecka!

fin70

Jag gick ut med en tanke om att 18,3 km (på 85 min) vore grymt då jag skulle ta mig till en första 7-milavecka på mycket länge. Så jag sprang på lite i början och kunde avstannande konstatera att jag lätt skulle nå dit. Firade med att ta ett ärevarv på Backavallens tartan där rehabtrappan tog sin början.

70 km! Det är ca 60% av fjolårets snittveckomängd på 115.

Andra 85:an i rehabtrappan är alltså gjord och foten känns lite, men känns ändå mer okej än för två veckor sedan. Jag kan slappna av lite när jag springer nu. Dels för att fötterna trummar på själva och dels för att längderna på rundorna börjar bli sådana att jag börjar känna mig nöjd när klockan säger stopp. Uppåt, framåt!

 

Turfintervaller och mörkerlöpning

turfint

I måndags testade jag på att springa mellan zonerna på gps-baserade mobilspelat Turf. Det blev intervaller om ca 200-800 meter då det krävs ståvila under tiden när man tar en zon. Jag har en takeover-tid på 35 sekunder så jag hann pusta ut en stund. 32 zoner hanns med på 80 minuter och någonstans mellan 1.00-1.05 var effektiv löptid. Stoppades upp lite av att en annan spelare var ute och det fanns blocktid kvar på ett par zoner vilket gjorde att jag fick vänta extra länge eller helt enkelt springa vidare till nästa oblockade. Jobbigt och kallt.

headlight

Igår satsade jag istället på att springa mina 80 minuter som ”vanligt”. Det var väldigt mörkt stundtals och vid partiet på bilden ovan låg flera kilometer svarta framför fötterna. Detta och nedförslutet gjorde att tempot ökade helt plötsligt hade jag ett snitt som gjorde att jag började fundera på om det var möjligt att nå 18 kilometer dagen till ära. Höll ungefär samma tempo ytterligare några kilometer men ökade progressivt mot slutet. Skönt att slippa stanna och vila, som på intervallerna, när man väl har fått upp farten. Snittet sjönk ytterligare och jag stannade på 18,3 km vilket ger en kilometertid på 4.22. Skönt! Imorgon väntar 85 minuter och 20 km närmar sig fast det dröjer nog minst ett trappsteg till efter det.

 

Hur går det med rehabtrappan då?

daystatsrehab

Efter 55 dagar med helvila från löpning klev jag igång med 5 minuter jogg. Det visade sig var lite för tidigt så efter två femmor vilade jag fem dagar extra och fortsatte med två femminutare till efter det. Jag tog det lugnt. Det gick okej. Rädslan för att benet i foten skulle gå av igen gjorde att jag höll mig till sakta lunk. När jag sedan klev upp på tio minuter försökte sträcka ut lite för att få känna hur det känns att springa igen. Upptrappning i block om tre och fem minuters ökning i varje steg. Vila en dag, springa nästa. Rehabpromenera vilodagarna. Jag rationaliserade bort den extra dagen helvila som jag skulle ha varje vecka för den gjorde inte något bättre. Varken för fot eller huvud. Jag cyklade även en hel del.

När vi åkte till Gran Canaria i augusti tänkte jag att det kanske skulle skita sig med rehaben då jag behöver springa på semestern för att inte huvudet ska implodera. Jag testade dubbelpass ett par dagar då jag först joggade med Therese och sedan mitt eget rehabpass efter det (De två peakarna i stapeldiagrammet ovan). Det gick bra. Men Therese hade även hon problem med en fot så hon la ner löpningen och jag återgick till att bara köra mina egna pass. Det var ändå skönt att komma över 10 km två dagar.

Vi tidpunkten för hemresa hade jag gjort en 45:a på GC och väl hemma stänkte jag till med en kvartsmara (10,55k) redan andra 45-minutaren. Att flyta fram i 4.16/k var något jag längtat efter. Att känna att jag fortfarande har det i mig. Steget var inte helt superskönt, men siffrorna lugnar mig. Tredje 45:an utfördes på annan ort (Bromma) och det är den senaste rundan som inte kommit upp i en mil. Vid klivet upp i trappan till 50 minuter är jag ”garanterad” 10k. Att springa i 5m/k är något jag sällan gör. Då måste jag springa och bromsa aktivt och det är inte bra för något.

Efter det har rullat på med ganska sega tunga pass men en gång ungefär varannan vecka har kroppen skrällt till och allt har lossnat. En 65:a innan Berlinresan gick i 4.26 och här om dagen hann jag 17,45 km på 75 minuter (4.18/k). Det är ju nästan marathonfart. ;)

Här är jag nu. Lökade sista 75:an igår och ska kliva upp på 80 minuter imorgon. Börjar sakta närma mig 20 km igen. Foten känns bättre nu ju längre tiden går. Jag försöker vara lyhörd för smärta men har inte känt mer än att det känns. Steget börjar närma sig flyt igen. Jag behöver inte ta i hela tiden. När jag släpper fötterna tassar dom på för egen maskin. Det är en lång resa, men trappan går trots allt uppåt. Tålamod är inte min grej. Och nu har ännu en gång fått erfara hur det känns att börja om från noll. Men jag kan inte sluta springa.

[rehabtrappan i minuter inkl. vilodagar: 5, vila, 5, vila, vila, vila, vila, vila, 5, vila, 5, vila,10, vila, vila, 10, vila, 10, vila, 15, vila, vila, 15, vila, 15, vila, 20, vila, vila, 20, vila,  20, vila, 25, vila, vila, 25, vila, 25, 30, vila, 30 (+med Therese), med Therese, 30, vila, 35, vila, 35 (+m Therese), vila, 35, vila, 40, vila, 40, vila, 40, vila, 45, vila, 45, vila, 45, vila, vila, 50, vila, 50, vila, 50, vila, 55, vila, 55, vila, vila, 55, vila, vila, 60, vila, vila, 60, vila, 60 (halva m Therese), vila, 65, vila, 65, vila, 65, vila, 70, vila, 70, vila, 70, vila, 75, vila, 75, vila, 75…]

3 x 50 minuter

50min

Jag börjar närma mig timmen nu. Fast det stora lättnaden med att få springa 50 minuter är att jag är ”garanterad” en mil när jag beger mig ut.

fot

Fast jag är jättelättad varje gång fötterna håller och är tacksam att jag överhuvudtaget kan springa.

img_20150905_104432_21218516631_o

Sista 50:an avklarad. Nu väntar 55 minuter! Har träffat sjukgymnasten och trappan fortsätter uppåt (dock med noga avvägning hur det känns)!

Ett halvt varv runt jorden med mitt bästa mobilspel!

 

img_20150904_124043_21023785639_oSedan jag installerade RunKeeper 25 maj 2010 har jag sprungit ett halvt varv runt jorden. Trots att fotjäveln havererade detta års volym ligger jag ändå på ett snitt över 10 km per dag sedan starten. Det har passerat ca 1930 dagar! Bättre mobilspel får man leta efter…

Rehabjogg på Gran Canaria – fotofest

bihg

Första joggen. Äntligen bland palmerna igen!

img_20150811_101025_21022463390_o

Love it!

img_20150813_190928_21022464920_o

Palmer, palmer, palmer!

img_20150815_103753_20589457543_o

Och strandjogg i gryningen med finaste sällskapet.

 

Och ett par videor på det!

img_20150821_105103_20587905634_o

Lätt, varm luft! Svävar fram.

img_20150825_103713_21210588195_o

Ännu varmare. Första 45-minutaren i rehabtrappan. Finklädd! Sista rundan på GC för den här gången…

BONUS!

sal

En av dagarna sprang jag förbi ett klassiskt ställe. Hotellet från the original Sällskapsresan! Magiskt att det står kvar och ser likadant ut som för 35 år sedan.

Svävar vidare uppför rehabtrappan

DTR_airbourne

920 meter på Backavallen! Frihet i 5.27-tempo.

j10

Känns det lika bra i helgen som det gör idag blir det ökning till 10 minuter på lördag. Ett steg framåt!

På´t igen och igen. Funkar inte det? På´t igen efter det.

razX9

Så här känns det när det känns bra. Jag är överallt, hela tiden. Jag flyter fram.

Började om i rehabtrappan igen. Jag joggade 900 meter på 5 minuter. Och idag känns ingen skillnad i foten mot igår. Inte hundra, men inte ont!

Det var så kallt på Backavallen att jag inte ens brydde mig om att ta mig överdragströjan. Men tartanen var ändå så där skön som bara tartan kan vara.