Många siffror blir det…

1000km2015

Igår passerade jag årets första tusing (kilometer alltså). Firade med att springa 2 km (5.41, 5.20) baklänges på Backavallen, i shorts!

20000km

Och här om dagen klev jag över 20 000 löpta kilometer sedan 6 januari 2010. Ett halvt varv runt jorden! Detta betyder att jag har snittat lite över en mil om dagen under ett halvt decennium. Bara utomhus så klart. Många bäckar små osv.

Gran Canaria 24-31 januari 2015

gc2015_3

Therese köpte oss en sista-minutenresa till GC! Värme och möjligheten att springa i shorts och lätta skor i januari gör gott för min depression.

gc2015_2

Hur vet man att det är en cykelbana? Den är grön med vita linjer, och folk går eller springer där.

gc2015_4

Semesterns snabbaste femma var de sista 5k av 20 på söndagen. I sandstorm med Dunas de Maspalomas på ena sidan och stökigt hav på andra tassade jag fram i 3.55, 4.01, 4.11, 4.09. 4.00 (5k, 20.16). En bra dag på stranden är underlaget nästan optimalt för löpning. Det var det inte nu. Den lilla strandremsa högvattnet hade lämnat kvar var mjuk och fuktig. Stundtals fick jag ta mig upp och plöja i ökensanden i stället. Trots detta flög jag fram. Jag har ALDRIG haft så lätta ben. Jag kunde bara mata på som om det vore den mest självklara saken i hela världen. Det var inte många andra ute. Bilden ovan är tagen i dagsljus. Eller det som var kvar efter att sandstormen tagit sitt. Jag kanske mötte ett tiotal på den fem kilometer långa stranden. Lite som att vara på Skinnarmo-expedition fast utan allt det farliga.

gc2015_5

Återhämtningsdryck.

gcmap141

Jag fick ihop 141,7 km från lördag kl 17 till lördag kl 09. Therese visade tydliga löparmaskintendenser och sprang 87,7 km. Vi täckte upp hela turistorten (Meloneras, Maspalomas, Playa del Inglés, San Agustin, Playa del Aguila och Bahia Feliz). En av dagarna sprang vi Maspalomas-Monte Feliz tur och retur (12k dit och 11k hem).

gd2015_7

Vändning på toppen av Monte Feliz efter 12 km. Glad Therese.

gc2015_1

Morgonjogg på stranden i soluppång. Jag svävar en bit ovanför sanden. Det är även känslan. Så lätta fötter. Magiskt. Tack Therese.

 

GOD JULJOGG-jogg

 

GOD_JULJOGG-joggEn 20 km lång julhälsning till alla joggare! Det var lite knepigt att navigera stundtals och slutet som gick över och uppepå en skogsbeklädd ås blev jobbigare än nödvändigt. Mörkret hade lagt sig och jag äger ingen pannlampa… från 4.30-flyt till 7.30-slit på ett ögonblick. Sista G:t blev därefter. Men jag är jättenöjd med helheten! Det här var typ så stor julhälsning jag fick plats med i vår lilla stad. Är den värd en ny GPS-klocka? Jag vet inte, men man kan rösta på den så får vi se hur det slutar!

HÄR: https://www.jogg.se/giveagarmin?mapid=56

 

Tack och julbock!

Baklängeslöpning: videoklipp

Ett filmklipp publicerat av Raz (@raznu) den

Ett filmklipp publicerat av Raz (@raznu) den

Ett filmklipp publicerat av Raz (@raznu) den

Ett filmklipp publicerat av Raz (@raznu) den

3000 km!

3000 km i år!

Jag lyckades skrapa ihop 500 km i juni som fördelades så här: 20, 2 (nästan vila), 20, 20, 13+10, 8 (varav 3 km baklänges)+12, 10, 15, vila, 25, 20, 10, 20, 15, 12+8, 7+3+10, 20+3 (baklänges), 20, vila, 20, 20, 10, 15, 20+2 (baklänges), 10, 20, 15, 30, vila, 10+23.

I och med att jag sprang 27 km igår den 1 juli gick jag över 3000 km i år! Och eftersom 1 juli är dag 182 på året lyckades jag alltså passera innan ”halvårsskiftet”. Det ger ett snitt på ca 16,48 km löpning per dag. 6000 here I come! Nä, skojar bara. Siktet är inte inställt på något särskilt nu. Sedan jag klarade av mitt stora mål, 10 km baklängeslöpning i ett svep (16 april), kan jag bara springa på som jag vill. 5000 lockar kanske lite men vi får se hur det blir med det.

Firar med Within Temptation (ft. Xzibit) – And We Run:

499,9 km i maj

499_3660_raz

Så här fördelades löpningen i maj månad: 20, 7, 50, vila, 15, 15, vila, 20, 10+10, 15, 15, 20, 20, 20, 20, 20, 11, vila, 20, 20, 20, 10, 4+16, 10+5, vila, 20, 3+17, 15, 10, vila, 42.

Detta inkluderade Lidingö Ultramarathon 50 km och Stockholm Marathon i maskeradklädsel. Alltså två tävlingar under en månads tid. Det har inte hänt sedan… har nog aldrig hänt förresten.

Stockholm maskeradathon!

Stockholm marathon maskerad 2014

Att springa marathon i maskeradutstyrsel har legat en bit ner på min bucketlist men i helgen fick jag chansen och då tog jag den! Eftersom Stockholm Marathon-organisationen inte tillåter överlåtelse av startbevis eller namnbyte av de samma blev det till att fulfixa. Tråkigt att det är så men att planera in en mara ett år innan start är svårt och jag kommer aldrig att göra det. En dag eller två innan är lagom för mig. Jag vill inte att lopp kommer i vägen för min löpning.

Efter en mindre tweetup i mittcirkeln på Östermalms IP stack startnummer 7670 i väg till startgrupp E och väntan på skottet. Vätskebrist var ett orosmoln trots att det var svalt var det ju mer eller mindre en självklarhet att jag skulle svettas floder i min stora orange overall med linne och shorts under. Redan när startskottet ljöd hade jag svettat mig blöt i ansiktet under masken. Vägen fram till första vätskekontrollen kändes lång och det var många långsamma löpare att springa förbi trots att jag tog det jättelugnt. Mottagandet var lite som väntat. Publiken och framförallt barnen verkade gilla grejen. Medlöparna gav mer blandade reaktioner…

sthlm01_mask

Efter en halvmil låg jag på plats 3660! Därefter klättrade jag placeringsmässigt hela vägen till mål. Första milen var det extremt trångt och på Västerbron gick det inte ens att springa fullt i vänsterledet. Som tur var kunde jag ta rygg på en kille som nästan bufflade sig fram längst ute nästan på gatkanten till vänster ner mot Rålis. ”Håll till höger! Håll till höger!” Min plan var att ligga just under 5-tempo för att ta mig runt på ca 3.30. Men eftersom jag startade så långt bak var det en bra bit fram till farthållarna därför passade jag på att ösa lite då och då när möjlighet gavs.

14131564588_30b7f9ac4c_z

Jag drack både sportdryck och vatten i alla kontroller hela vägen till ca 25 km, sedan började jag även hälla vatten över huvudet/peruken då solen spruckit igenom molnen ordentligt nån gång innan halvmarapasseringen. Steget kändes bra och jag kände mig pigg när jag passerade löpare efter löpare. Publiken jublade mer och mer ju närmare målet jag kom. Nu började även mer ljudliga kommentarer komma från medlöparna i stil med ”Va fan…” och ”För i helvete…” när de såg ryggtavlan på ett stort tält med lång peruk och dödskallemask susa förbi. :) Det är inget att göra något åt. Andra gången på Västerbron var det många sega ben kan jag säga. Jag tänkte lite som jag brukar tänka hemma när jag springer. 8 km kvar är ju ingenting. I 5-minutertempo är det 40 minuter och jag låg lite snabbare än det plus att jag visste att jag hade lite extra krafter när jag började närma mig sista kilometerna. Fram till näst sista vätskekontrollen hade jag klarat att dricka rätt (sportdryck) mugg och hälla rätt (vatten) över mig. Då fick jag en mugg som jag uppfattade skulle innehålla vatten. Hällde den över huvudet och jag kände hur det bara klibbade till och sög fast i överkroppen. Tur att det inte hände tidigare.

sthlm_marathon_tider_7670_3660_raz

Folkhavet längs sidorna sista kilometerna skrek som galningar när jag gled fram i min overall och perukhåret svallande i fartvinden. Här var det faktiskt nära att glädjetårar kom men kroppen höll sig med rysningar av njutning. Jag började närma mig mål och jag hade inte ens tagit ut mig trots utstyrseln!

sthlm_mask_goal

Väl inne på Stockholm Stadion kände jag att jag ändå ville ha ut lite mer av benen så jag drog på en kort superspurt sista femtio. Sluttiden blev 3.29.00, ganska exakt som planerat.

Och glöm inte att klicka på bilden ovan för att få se alla videor på mig från maran! Jätteroligt! ;)

Och till sist ett stort shout out till alla som hejade på mig utmed banan!

Ps. Det var skönt att få springa 20 km i shorts dagen efter. ds.

 

 

New shoes!

noosafast_3660_raz_asics

Jag fick ett par nya Asics NoosaFast 2 av Therese!

Hon är jättenöjd med sina. Jag blir säkert också det, men på premiärrundan strulade snörningen en del. Fast de känns hyfsat lätta och fina. Tror mitt par i storlek 44 vägde runt 195 gram vilket i och för sig är lite mer än Hyperspeed 6 men NoosaFast är lite rakare i modellen så de känns ”snabba” ändå. :)

Först turen blev 20 km och gick på 1.28.14 (4.25 min/km). Efter att ha sprungit på lite första kilometern i 3.43 lugnade jag ner tempot och efter en rad stopp för omsnörning kändes det ganska okej mot slutet. Ett stort plus är ju att de är jävligt snygga. Och de syns!