Etikettarkiv: antidepressivt

En mil om dagen i sex år!

6years

22121,5 km på 2191 dagar. 10,09 km löpning per dag i snitt. Bara utomhus räknas. I sex år! 

Den 6 januari 2010 joggade jag 6 km på 40 min (6.40/k) efter att ha haft ett uppehåll på ca en månad då jag, i början av december 2009, blev påkörd av en bilist (för andra gången!) när jag cyklade. Läkande spricka i revben, som fortfarande värkte och allmänt seg känsla. Vilken comeback! ;)

snow_forr

Snölöpning anno 2010.

Video från 8 februari 2010. Bonuspoäng till den som gissar rätt på platsen där den är filmad)

Jag började inte direkt från noll 2010…

Bloggen 1 maj 2007: ”Igår fick jag spelet totalt och…

…sprang 13(!) varv runt Långsjön! Ca 21 km! Målet var att klara av 10 varv på en gång innan midsommar. Så nu vet jag inte riktigt vad som blir nästa mål? Några förslag? Hur som helst kändes det grymt att klara springa så långt utan att bli utmattad. Uppförsbackarna kändes som planmark och efter varje nedförslut var jag helt utvilad. Snacka om flow!”

(anm: 21 km var inkl. dit och hem från min dåvarande bostad i Nacka. Ett varv runt Långsjön är i underkant av 1,5 km.)

Och 6 oktober 2009: ”… har lite funderingar på att slå juni-löpningen som landade på 190km fram till midsommar och några få mil till veckan efter. Vi får se…”

Jag sprang alltså en hel del redan innan, men jag tyckte det vore kul att veta hur mycket det verkligen var. Nu kan jag stolt meddela att jag springer en mil om dagen!

kondi

Take that depressionsjävel!

 

Jag finns på Jogg och Runkeeper för den som vill följa.

jogg_prof

 

Och nu till något mycket mer allvarligt.

tabletter_cross

Anledningen till att jag springer så pass mycket är att jag är deprimerad. Jag mår inte bra, men jag mår iallafall bättre än om jag inte hade sprungit. Förra veckan slutade jag med ännu en medicin som inte fungerade mot depressionen och gjorde det i princip omöjligt att springa som jag vill. Det känns ju lite motsägelsefullt att ta något som gör att jag inte kan göra det som hjälper mig mest.
Under årens lopp har jag gått igenom Zoloft, Mirtazapin, Venlafaxin, Saroten, Voxra och Cisordinol utöver diverse ångestdämpande och insomningstabletter och sömnmedel. Ingethar fungerat. Löpningen ger alltid mest. Denna gången ska jag verkligen stå på mig och vägra mer medicin som förstör mitt liv mer än den gör nytta. Jag går hos en psykolog en gång i veckan, igen. Det fungerar så där, men jag har inte gått så länge. Min läkare slutade förra veckan utan att tala om det för mig så nu ska jag antagligen få en ny att förklara mig för. För det är just så det känns. Att jag hela tiden måste förklara mig. Bara för att jag förmodligen är en av de mest fysiskt aktiva patienter med depressionssyndrom de någonsin stött på. Just nu har jag inte mer att berätta. Jag ville bara tala om varför jag springer. Jag springer för att överleva.