När jag hade sprungit ca 3,5 km la gps:en av, och RunKeeper flippade helt. Men den hoppade igång för att lägga av igen efter 8,5 km. Då var jag tvungen att stanna för att få kontakt med satelliten igen. Jag gillar inte att stanna när jag springer. Jag hatar att stanna när jag springer. Efter det var jag småsur och stormvinden som piskade mig rätt i ansiktet gjorde inte saken bättre. Ett steg framåt och fem tillbaka, kändes det som iallafall. Trots all denna skit bet jag ihop och stapplade i mål på 1,14,17. (eller någonstans där) Runkeeper stal x antal meter när gps:en inte funkade och tidsangivelserna är inte heller de korrekta. Men jag litar på min löparhjärna som tror att jag låg på strax under 5m/km. Den har sällan fel. :) Nu tar vi helg i och med att veckans 70 km är avklarade!

Det blåste en del… eller en del, nä, det var stormbyar! Konstigt nog gick det ända förhållandevis lätt att springa. Mobilen höll på att blåsa ut handen på mig när jag skulle twittra, men det är en annan historia. Det känns hur som helst bra att ha fått lite mer fart i benen nu. Det här kortare rundorna är bra för det, men det blir svårare att sy ihop kilometersäcken framåt slutet av veckan när man inte kör långdistans.

Imorgon ska jag försöka få till en lite längre runda. Hoppas vinden mojnat då.

Det är mina steg som skymtar i snödrevet i gatljuset.

De första sex kilometerna var fullkomligt brutala. Motvind och hård äcklig isig snö rätt i fejjan. Sedan vände jag ute på Björkudden och fick en skön resa hemåt. Ungefär som en dag på stranden. =) Idag kändes det så iallafall. Men om man jämför med vilken annan dag som helst var även de kilometerna inte särskilt skojiga. Tiden stannade ändå på knappt 53(!) minuter. Nu får det gärna bli shortsväder snart.

Ps. Jag rekommenderar inte jogging i Klass 1-varningsväder om man inte är sjuk i huvudet. ds.