Jag var hos sjukgymnasten som konstaterade att nån muskelgrej i höften var spänd så han rekommenderade akupunktur. Fyra nålstick och 20 minuter senare hade jag fått min första behandling av den typen i hela mitt liv. Nu är det ju inte så att jag tyckte behandlingen som sådan var det viktigaste utan att få konsultera med en utbildad människa om huruvida det är farligt att springa i mitt tillstånd. Går det bra trots smärtan? Visst, det går bra att springa om det gör ”hyfsat” ont, fick jag som svar.Vilket ju som alla vet är en väldigt subjektiv definitionsfråga. Men jag tog honom på orden och begav mig ut när jag kom hem. Det gjorde faktiskt ondare än innan till en början men jag försökte springa så normalt som möjligt även om benet liksom vill vika sig och det blev ett smått haltande steg. Men jag höll emot till ca 5-6 kilometer sedan ökade jag från det gå-tempo jag hållit till ett lite snabbare lättare steg. Och det kändes faktiskt inte alls dumt. En spännande känsla i låret och höftkulan gjorde sig påmind varje steg, men det funkade! Så jag lyckades till och med pressa mig under 50 minuter. Trots att det var två veckor sedan jag sprang en mil senast. Normalt sätt brukar jag bli seg av några dagars uppehåll. :)

Summeringen är att jag är jävligt glad att jag får springa. Och att återbesök hos sjukgymnasten sker redan på torsdag igen. I`M BACK!

Hej, jag heter Rasmus. Jag är en skäggapa.

Det är rätt skönt att jag valde de här veckorna att spara till hårdrocksskägg för nu efter olyckan hade jag inte klarat av att raka mig ändå…

Cykla, cykla, cykla – pang upp på motorhuv och ner i gatan. Akuten – sköterska – läkare – röntgen – läkare. Förmodligen inga benbrott! Men jäääävligt ont på höger sida vid revbenen och bakåt. Ont!

Det var elva år sedan förra gången jag blev påkörd och jag hoppas att jag fyllt min förbannade kvot nu!

Pizza och panodil i soffan hemma. Så skönt och så ont på samma gång. Skriv nåt kul!

/Raz