Nu har jag nästan sprungit ett maraton den här veckan. Ca 10 km om dagen. Igår var jag lite småhungrig när jag begav mig ut och blev galet sugen på knäckebröd när jag sprang. Idag förberedde jag mig med två finncrisp i fickan. Det var grymt att knapra på! Trots det var fantasin inte helt nöjd utan började mangla ut bilder av stora, fyllda, goda pannkakor i hjärnan. Kom också att tänka på reklamen har ovan. Den är från baksidan på en Damernas Värld 1955. En tid när allt skulle vara färdigblandat/halvfabrikat och lättlagat för den då modernt effektiva husmodern. Hur svårt är det att blanda pannkaksmet egentligen? Och hur gott blir det utan ägg? Nu ska jag inte påstå att jag är någon expert. Jag gillar inte ens pannkakor med grädde och sylt, utan matpannkakor ska det vara! Tror nog att det får bli det till matlåda imorgon. Med feta, rödlök och keso.