…så jag tog i ganska rejält när jag var ute, för att göra plågan så kort som möjligt. Milen klarades av på 46 min och 30 sek. =) Tack vare den snabba tiden finns det kraft kvar att orka handla förnödenheter till sjukling-Malin som är sängliggande med hosta.
Här om dagen gick det ju sådär med huvudvärk på slutet och efteråt. Idag tog jag revansch på samma runda. Det kändes som att det räckte med att sätta ut skorna. Sedan var det klart! 18 kilometer: 1 h 35 min. Jag har för mig att det var samma tid som i onsdags, men idag mår jag ju som sagt toppenbra efteråt! Tjoho! Det får firas med något gott att dricka ikväll. :)
21 kilometer fredagslöpning. =) 1 h 57 min och 30 sek. Där det var barmark gick det fort men där slasket regerade gick det låååångsamt. Nu är jag sugen på…. öl! Vilken tur att kylen är full!
Jag sprang alltså liiite längre än vad jag trodde när jag spelade in videon. =)
[klicka för större]
Det blev alltså 25(!) kilometer löpning idag. Otroligt nog känns det bara som att det är mängden vatten jag har med mig ut på rundan som begränsar mig. Snacka om att ha toppat OS-formen. ;-)
Tiden blev 2 timmar och 14 minuter och jag undrar om inte det här är det längsta jag någonsin sprungit.
Nu tar vi söndagkväll på det här. Imorgon börjar starta eget-bildningen. Jag hoppas det blir grejt!
Fokus låg bara på tv-spelstävlingen… 53 m 53 sek stannade klockan på efter delvis oplogad väg. Nu blir det skräpmat, snacks, öl, kakor, fis, svett, blod(!?, tårar(?), kaffe, sprit och framförallt glädje och gemenskap!
Jag brukar ju inte vara så pigg på att springa innan tolv men idag ville jag helst slippa den annalkande snöstormen. Jag har upplevt ett par såna för mycket den här säsongen. 52 minuter tog de 10 kilometerna. =)
Så här såg det ut på mitt flickr-konto här om dagen. Jag fick en kommentar på Twitter som löd: ”Öl byggde denna kropp?”. Och det ligger ju faktiskt lite i det. ;-)
Dagens mil var fruktansvärd. Efter att ha hållit uppe i två dagar kan jag ännu en gång konstatera att mina ben hellre springer varje dag. Första åtta kilometerna var så jobbiga att jag ville stanna varje steg jag tog. Jag fick astma flera gånger och humöret var i botten. Men jag kämpade vidare och när det var två kilometer kvar lättade det lite i och med att jag var säker på att jag klarade ta mig runt. 51 och en halv minut blev tiden.