raz.nu

Nu har min kompis Malin äntligen öppnat sin vilt- och delikatessbutik. Den ligger på Esplananden i Kalmar och erbjuder en massa massa gott. Allt från blåmögelost och olivoljor till lakritsbiscotti(!) och Rosas(!) korvar från Löttorp. :-)

Jag köpte hjortfilé som ska grillas på Öland imorgon kväll. Vi drar iväg på husbilssafari snart men jag ska säga att tjyvar och banditer gör sig inget besvär… Vårt hem bevakas av svärmor, dag som natt. I kid you not.

Vi tog en cykeltur till gästhamnen och testade Brasilianska salgados. Små friterade bollar med bland annat kyckling och nötkött. De smakade bra men det jag tyckte gjorde dem extra goda var de starka tabascolika såserna och en vitlöksdito på flaska som jag inte sett förut. Ett stort plus även för öl- och vinrättigheter. Betyget blir 3 av 5 möjliga badringar.

Wallenbergare med potatispuré och rårörda lingon.

I lördags lunch åkte vi till En halv trappa upp som ligger i ett köpcenter utanför stan i Kalmar. Själva restaurangen ser inte mycket ut för världen. Den är mer lik en skolmatsal faktiskt. Men maten har varit riktigt bra de två gånger vi ätit där. Och personalen får bästa betyg. Nu senast bad jag om att få lite extra mat och tjejen la glatt på dubbel portion på min tallrik och sa: ”-Blir du inte mätt får du komma och be om mer.” Sådan service gör mig, som ofta är hungrig som en varg, så glad. Ville bara säga det.

Vi var och handlade på en nästintill folktom stormarknad igår kväll. Besökets tid var synnerligen välplanerat. Jag tycker att det är helt okej att handla när alla barnfamiljer och pensionärer ligger hemma och sover. Men nu till storhandlingens höjdpunkt.

När Malin letade efter vinylhandskar att ha när hon gör praliner kikade hon in i genom dörren till pantcentralen och där stod ju kompisen J på truck lastad med läskbackar.

Efter en lite snack om diverse helgplaner gick vi vidare för att komma till mejeriet en stund senare. Vem är där då? Jo, samma kompis J. Nu frontar han smörpaket och tar bort tomma kartonger. Vi diskutera helgplanerna igen för under tiden hade jag fått en inbjudan från en annan J som gillar melodifestivalen(?). Sedan var dags för de sista varorna på listan och sedan kassan. Tyvärr var bara en kassa öppen och kön till den lååångsam. Tjejen i kassan ringde på interntelefonen och vem kom som undsättning? Jo, kompis J, igen. Vi betalade i hans kassa men Malin såg lite småbutter ut när hon tittade på kvittot. Strunt samma sa jag, informationen är ändå stängt så vi tar eventuella fel nästa gång.

Vi åkte hem. När jag bär upp matkassarna ringer den för tillfället onåbara mobilen retsamt i jackfickan. Väl inne i lägenheten ser jag att det är kompis J som ringt från jobbtelefonen. Jag ringer upp och frågade om det var något särskilt. Jodå, han hade glömt slå in halva priset på ett bröd som det ska vara det på efter klockan 20. Malin sa det i bilen, talade jag om. Vi löser det nästa gång.

Det första som poppar upp i huvudet är han den där ”Stråholmaren” i S.O.S En segelsällskapsresa som byter keps mellan båtmacken, glasskiosken och videouthyrningen(?). Hur som helst bjöd kompis J på superservice och jag hoppas hans chefer inser vilken tillgång han är på stormarknaden! Tack J. vi ses i helgen. =)

/Raz (och priskoll-Malin, eller Dillmannen, som jag ofta kallar henne.)

Läste ett kul inlägg hos De tre tjejerna i köket så jag tänkte det var dags att outa min största last och det livsmedel jag skäms mest över att jag älskar: Oboy!

Men numera anser jag mig vara nykter oboyinist. Det händer att jag någon gång per år smakar Oboy när det finns, men jag köper det aldrig själv längre. Varm choklad går okej att dricka, det blir inte alls samma ”rus” som jag upplever av en mugg iskall mjölk med ett tjockt bottenlager av smält Oboy-pulver. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det. Men samtidigt vet jag att om jag avnjuter en sån mugg, vill jag ha en till, och en till, och en till. Därför avstår jag helt. Det går så mycket annat skräp igenom min kropp ändå som det är. Öl, godis, chips, vin, sprit mm. Jag får klara mig på det helt enkelt. ;-)

Det finns dock en sorts skämsmat som jag inte kan förstå själv att jag gillar egentligen. Singelskivor av cheddarost. Ost är väl en överdrift, det är en massa utklämd i små plastfodral som smakar något åt osthållet. Jag vet inte om det är koppling till chartersemesterfrukostar eller om det är något helt annat som lockar mig men ett paket överlever inte många dagar i kylen. Jag klämmer det ganska fort på x antal smörgåsar och kan sedan köpa ett paket dagen efter det tagit slut. Av någon konstig anledning glömmer jag bort den efter det, i några månader eller något halvår. Därefter uppenbarar sig suget igen. Och nu när jag skriver det här jag på att jag har ju inte provat den på surdegsbröden jag bakar! Fan, det tänkte jag inte på när jag stod i affären och fotade paketen tidigare ikväll. Jag köpte alltså inte!

Min skämsmat nummer ett.

Nu har jag nästan sprungit ett maraton den här veckan. Ca 10 km om dagen. Igår var jag lite småhungrig när jag begav mig ut och blev galet sugen på knäckebröd när jag sprang. Idag förberedde jag mig med två finncrisp i fickan. Det var grymt att knapra på! Trots det var fantasin inte helt nöjd utan började mangla ut bilder av stora, fyllda, goda pannkakor i hjärnan. Kom också att tänka på reklamen har ovan. Den är från baksidan på en Damernas Värld 1955. En tid när allt skulle vara färdigblandat/halvfabrikat och lättlagat för den då modernt effektiva husmodern. Hur svårt är det att blanda pannkaksmet egentligen? Och hur gott blir det utan ägg? Nu ska jag inte påstå att jag är någon expert. Jag gillar inte ens pannkakor med grädde och sylt, utan matpannkakor ska det vara! Tror nog att det får bli det till matlåda imorgon. Med feta, rödlök och keso.