Avdelning ego. Klicka på bilden för att läsa blogginlägget.

Vilken klyscha det är men det känns som ”igår” jag bloggade om att min då (25 maj, 2010) nya HTC Desire var döpt till Hettan. Nu 5000 kilometer löpning senare sitter jag här och firar jubileum. Yey!

Asics Piranha SP 4  och Vibram Fivefingers Bikila.

Jag måste säga att jag är glatt och positivt överraskad av tåskorna.! Detta kanske är den injektion min löpning behövde! Första rundan gick i ett par minusgrader och snö. Trots strumplöst och en glipa mellan underställ och skor frös jag inte det minsta. Jag sprang som jag brukade och även om det kändes som jag spretade en del med tårna i luften klev jag på rätt bra och lyckades avverka 6 km på 24.59 (4.10/km). Det var långt över förväntan! Efter en kort toalettpaus hemma stack jag ut en 7,5 km-runda till med en kompis. Totalt alltså 13,5 km. Fötterna mådde bra och så även jag. Jag har inte känt av någon träningsvärk i vader eller någon annanstans heller för den delen.

Förändringen/tillvänjningen har ju skett gradvis för mig då jag förra sommaren gick över till att bara springa i Asics Hyperspeed för att i oktober nästan helt uteslutande köra i Asics Piranha. Nu är jag inne på mitt andra par Piranha och kommer alternera dom med Bikilasarna(?)

Men som sagt. Motivationen är den stora vinningen för mig. Så fort jag ser tåskorna i hallen eller tänker på dom vill jag ut och springa! DET är en skön känsla.

Jag hade ju som mål att springa 3000 km löpning utomhus 2011, men eftersom jag klarade det redan sista dagarna av november satsade jag på att komma upp i 3333 km vilket jag nådde igår. :) Det är ett snitt på 9,13 km per dag, i 365 dagar. Målen för 2012 är ännu inte bestämda så jag springer väl vidare  som jag brukar.

Helt sprillans nya Asics Piranha SP4!

Vem jag fick dom av? Therese! <3

I förmiddags uppnådde jag mitt årsmål på 3000 kilometer löpning utomhus. Det har inte varit helt lätt alla gånger men nu är det som sagt gjort! Antagligen springer jag vidare medan jag funderar på vad som blir nästa utmaning…

Jag har loggat löpningen på RunKeeper och på Shapelink har jag skrivit nån rad om rundan nästa alla gånger jag varit ute. Här följer ett axplock från året:

Söndagen den 9 januari 2011: 10 km, 49.04 - ”snö/slask snorhalt”

Fredagen den 11 februari 2011: 10 km, 47.28 - ”ÄNNU mer snöstorm än igår, men det gick förvånansvärt lätt. :)”

Måndagen den 28 mars 2011: 21 km, 1.39.39 – ”Öppnar veckan med en halvmara. Tog det relativt lugnt, men spurtade sista km på 3.56. :)”

Torsdagen den 28 april 2011: 20 km, 1.32.59 – ”Even steven. ~46.30 x 2.”

Torsdagen den 26 maj 2011: 13 km, 58.27 – ”Asics Hyperspeed 4, nästintill självspringande.”

Måndagen den 13 juni 2011: 19km, 1.26.56 - ”1500 km löpning hittills i år! Halvvägs alltså. Nu hoppas jag på nedförsbacke resten.”

Lördagen den 23 juli 2011: 10km, 46.27 - ”skogsvägar på landet utanför Katrineholm.”

Tisdagen den 23 augusti 2011: 12 km, 1.12.03 – ”Morgonjogg med Therese.”

Fredagen den 16 september 2011: 10km, 40.18 - ”Pers! Oförberett sådant. Inget jag satsade på men det gick så lätt.”

Fredagen den 14 oktober 2011: 18 km, 1.55.39 - ”Kärleksjogg med Therese”

Måndagen den 21 november 2011: 10km, 44.34 – ”Lugn start på ”sista veckan”.”

Tack alla ni som peppat och inspirerat mig!

/Rasmus

Men jag tar hellre ett dåligt foto och en bra löprunda än tvärt om. Dagens 14 kilometer flöt på helt otroligt bra trots nysnö på delvis isigt underlag och snöfall. Ni håller väl koll på min lilla kilometer-mätare högst upp i sidopanelen? ->

Jag var hos sjukgymnasten som konstaterade att nån muskelgrej i höften var spänd så han rekommenderade akupunktur. Fyra nålstick och 20 minuter senare hade jag fått min första behandling av den typen i hela mitt liv. Nu är det ju inte så att jag tyckte behandlingen som sådan var det viktigaste utan att få konsultera med en utbildad människa om huruvida det är farligt att springa i mitt tillstånd. Går det bra trots smärtan? Visst, det går bra att springa om det gör ”hyfsat” ont, fick jag som svar.Vilket ju som alla vet är en väldigt subjektiv definitionsfråga. Men jag tog honom på orden och begav mig ut när jag kom hem. Det gjorde faktiskt ondare än innan till en början men jag försökte springa så normalt som möjligt även om benet liksom vill vika sig och det blev ett smått haltande steg. Men jag höll emot till ca 5-6 kilometer sedan ökade jag från det gå-tempo jag hållit till ett lite snabbare lättare steg. Och det kändes faktiskt inte alls dumt. En spännande känsla i låret och höftkulan gjorde sig påmind varje steg, men det funkade! Så jag lyckades till och med pressa mig under 50 minuter. Trots att det var två veckor sedan jag sprang en mil senast. Normalt sätt brukar jag bli seg av några dagars uppehåll. :)

Summeringen är att jag är jävligt glad att jag får springa. Och att återbesök hos sjukgymnasten sker redan på torsdag igen. I`M BACK!

Jag vilar fortfarande den där muskeln/nerven i kläm/sträckningen från löpning… Benen (och jag) har panik över att inte få springa. Men jag har yogat ett par gånger och kört lite hemmastyrka på Wii:t. Det känns riktigt bra att få bli varm i musklerna och benet känns mycket bättre nu än för en vecka sedan. Även om jag hemskt gärna skulle vilja ta mig ut i höststormen och springa nu, måste jag hålla mig kall och se till den stora planen. Årsmålet ligger ändå inom räckhåll och jag har många dagar till godo för att nå det innan 31 december. Jag vet att det kommer gå bra.

Jag vilade igår för nerven som hamnat i kläm i höften/låret gjorde att jag knappt kunde gå. Visst, jag cyklade bredvid Malin när hon sprang 8 kilometer men jag belastade inte benet nämnvärt då. Idag har det känts mycket bättre och jag var så sjukt löpsugen att jag var tvungen att testa nu ikväll. Nästan med en gång kände jag av den där j**la nerven och när jag belastade benet vek det sig nästan. Men jag höll ut och efter fem kilometer kändes det något bättre. I en viss hastighet blir belastningen nedåt inte densamma så jag tog mig runt milen på 47.01. Tiden var ju okej, men jag måste tillägga att jag var riktigt stressad över smärtan som gjorde att jag stressade mer, som gjorde att jag fick astma, som gjorde att jag inte kunde dricka ordentligt, som gjorde att jag blev trött, som gjorde att jag blev mer stressad, som gjorde… ja, ni förstår. Jag levde alltså inte riktigt som jag lär idag. Dvs att jag sprang när det gjorde ont, fast en nerv tycker jag inte räknas som någon riktigt skada. Den hamnat fel på en hundradel, så jag hoppas att det hoppar rätt lika snabbt. När jag minst anar det. :-)