Ett löpardagboksinlägg i mängden.
onsdag, mars 10th, 20109,5 kilometer. Tid 44 minuter. Jobbig astma. Skönt att komma hem igen efteråt. Gott med sen middag lagad av snäll Malin.
9,5 kilometer. Tid 44 minuter. Jobbig astma. Skönt att komma hem igen efteråt. Gott med sen middag lagad av snäll Malin.
Här om dagen gick det ju sådär med huvudvärk på slutet och efteråt. Idag tog jag revansch på samma runda. Det kändes som att det räckte med att sätta ut skorna. Sedan var det klart! 18 kilometer: 1 h 35 min. Jag har för mig att det var samma tid som i onsdags, men idag mår jag ju som sagt toppenbra efteråt! Tjoho! Det får firas med något gott att dricka ikväll. :)
…på 1h och 35 min. Astma som inte kunde avhjälpas av bricanyl. Efteråt: migränliknande huvudvärk. Inte min dag helt enkelt.
Jag sprang alltså liiite längre än vad jag trodde när jag spelade in videon. =)
[klicka för större]
Det blev alltså 25(!) kilometer löpning idag. Otroligt nog känns det bara som att det är mängden vatten jag har med mig ut på rundan som begränsar mig. Snacka om att ha toppat OS-formen. ;-)
Tiden blev 2 timmar och 14 minuter och jag undrar om inte det här är det längsta jag någonsin sprungit.
Nu tar vi söndagkväll på det här. Imorgon börjar starta eget-bildningen. Jag hoppas det blir grejt!
/Raz
Det är mina steg som skymtar i snödrevet i gatljuset.
De första sex kilometerna var fullkomligt brutala. Motvind och hård äcklig isig snö rätt i fejjan. Sedan vände jag ute på Björkudden och fick en skön resa hemåt. Ungefär som en dag på stranden. =) Idag kändes det så iallafall. Men om man jämför med vilken annan dag som helst var även de kilometerna inte särskilt skojiga. Tiden stannade ändå på knappt 53(!) minuter. Nu får det gärna bli shortsväder snart.
Ps. Jag rekommenderar inte jogging i Klass 1-varningsväder om man inte är sjuk i huvudet. ds.

13 kilometer. 1 h, 4 min. Fullständigt slutkörd och jättehungrig. Magen kurrade högt på slutet!
…men jag fick ett oerhört glädjande samtal på mobilen när jag sprang!
Jag är glad att jag tog runt en så pass lång bit. Idag var inte magen med mig, inte heller benen och inte sinnet. Det var så j**la jobbigt med små snöflingor som blåste i munnen när man skulle andas… Underlaget var riktigt gropigt i en blandning av hårdfrusen snö, is, och nysnö ovanpå det. Inget kul. 51 minuter ren plåga helt enkelt. Nu måste jag nog ha varm choklad.
10 kilometer: 51 minuter. Alltid nåt. ;-) Malin sällskapade bredvid på cykel de första kilometerna. Efter det sprang jag bara och tänkte på annat. Typ kakor, öl, mat, fotboll och våren. Vips så var jag hemma. Det är liksom som mina ben får energi av att springa. Nu kändes de som att de var uppvärmda från gårdagens runda.
Idag följde faktiskt Malin med på rundan. Hon var jätteduktig och sprang 7 kilometer innan jag ”lämnade av” henne hemma. Jag bestämde mig för att om jag klarade av att ladda om mentalt efter att ha varit så nära hemmet skulle det bli en långrunda. Till slut landade kilometerantalet på 15. Tiden stannade på 1h 26 minuter.

15 kilometer löpning. 1 timme och 19 minuter.
Tyvärr måste jag dissa min nya löparjacka, som jag fått av Malin, totalt. Innan har jag sprungit i en ful löparjackskopia från mitten av -90 och svettats kopiöst. Till det ska nämnas att jag är oerhört skeptisk till allt som heter funktionsmaterial. Men idag var det premiärtur i för nya jackan. Det är visserligen Stadiums egna billiga märke Soc, och visserligen köpt på rea. Men lite måste man väl kräva av en jacka i ”vindtätt material” som det så fint heter… (bluffskit-material skulle jag vilja kalla det) Jag har inte frusit så mycket som jag gjorde på rundan idag på väldigt länge. Nu förstår jag varför folk frågor om det inte är kallt att springa nu när det är vinter. Jag har levt i min lilla skyddade värld med min varma jacka och svettats sådär skönt innanför den. Som tur är hade jag i alla fall långkalsonger och träningsoverallsbyxor så benen hade det varmt och gott till skillnad från bröstet som var iskallt och det i sin tur gjorde att astman gjorde sig påmind alltför ofta. Jag får ändå kalla mig för van löpare som beger mig ut i ur och skur men hade det känts så här varje gång hade det inte blivit många rundor, eller till och med inga alls. Betyget för löparjackan blir en överkryssad trasig joggingsko av märket Lejon på en betygsskala av fem fina sköna Reebok-skor från Löplabbet.
Förlåt Malin, det var en fin tanke.
/Raz