Vi var och handlade på en nästintill folktom stormarknad igår kväll. Besökets tid var synnerligen välplanerat. Jag tycker att det är helt okej att handla när alla barnfamiljer och pensionärer ligger hemma och sover. Men nu till storhandlingens höjdpunkt.

När Malin letade efter vinylhandskar att ha när hon gör praliner kikade hon in i genom dörren till pantcentralen och där stod ju kompisen J på truck lastad med läskbackar.

Efter en lite snack om diverse helgplaner gick vi vidare för att komma till mejeriet en stund senare. Vem är där då? Jo, samma kompis J. Nu frontar han smörpaket och tar bort tomma kartonger. Vi diskutera helgplanerna igen för under tiden hade jag fått en inbjudan från en annan J som gillar melodifestivalen(?). Sedan var dags för de sista varorna på listan och sedan kassan. Tyvärr var bara en kassa öppen och kön till den lååångsam. Tjejen i kassan ringde på interntelefonen och vem kom som undsättning? Jo, kompis J, igen. Vi betalade i hans kassa men Malin såg lite småbutter ut när hon tittade på kvittot. Strunt samma sa jag, informationen är ändå stängt så vi tar eventuella fel nästa gång.

Vi åkte hem. När jag bär upp matkassarna ringer den för tillfället onåbara mobilen retsamt i jackfickan. Väl inne i lägenheten ser jag att det är kompis J som ringt från jobbtelefonen. Jag ringer upp och frågade om det var något särskilt. Jodå, han hade glömt slå in halva priset på ett bröd som det ska vara det på efter klockan 20. Malin sa det i bilen, talade jag om. Vi löser det nästa gång.

Det första som poppar upp i huvudet är han den där ”Stråholmaren” i S.O.S En segelsällskapsresa som byter keps mellan båtmacken, glasskiosken och videouthyrningen(?). Hur som helst bjöd kompis J på superservice och jag hoppas hans chefer inser vilken tillgång han är på stormarknaden! Tack J. vi ses i helgen. =)

/Raz (och priskoll-Malin, eller Dillmannen, som jag ofta kallar henne.)