Det är mina steg som skymtar i snödrevet i gatljuset.

De första sex kilometerna var fullkomligt brutala. Motvind och hård äcklig isig snö rätt i fejjan. Sedan vände jag ute på Björkudden och fick en skön resa hemåt. Ungefär som en dag på stranden. =) Idag kändes det så iallafall. Men om man jämför med vilken annan dag som helst var även de kilometerna inte särskilt skojiga. Tiden stannade ändå på knappt 53(!) minuter. Nu får det gärna bli shortsväder snart.

Ps. Jag rekommenderar inte jogging i Klass 1-varningsväder om man inte är sjuk i huvudet. ds.