Men jag tar hellre ett dåligt foto och en bra löprunda än tvärt om. Dagens 14 kilometer flöt på helt otroligt bra trots nysnö på delvis isigt underlag och snöfall. Ni håller väl koll på min lilla kilometer-mätare högst upp i sidopanelen? ->

Sakta men säkert har jag tagit sikte på målet jag inte riktigt klarade i fjol, 3000 km löpning. Jag kom upp i drygt 2400 km efter diverse strul med ena lårmuskelfästet och mer eller mindre bra sjukgymnaster.

Jag ska även försöka pilla dit en widget i sidomenyn som visar min väg mot målet.

Edit 20110209: Nu är en liten km-räknare på plats i sidomenyn. Det blev fulhack istället för wigdet… men det räknas väl det med. ;)

Jag sprang en mil till i fredags men jag glömde att lägga upp den i ”arkivet”. Det gick faktiskt helt okej även fast det borde varit halt. 7 grader kallt och fredagkväll stoppade inte mig att återigen närma mig sub 50 igen. Klockan stannade på 50.24 och jag hade nog kunnat pressa mig under 50 men kände inte att det var det viktiga. Tyvärr har jag haft känningar i låret nu i helgen. Inte där skadan är utan där jag stretchat. Det känns liksom som om muskelfibrerna är trasiga. Jag har struntat i stretchningen i två dagar nu och det känns lite bättre. Idag blir det löpning igen!

Jag trotsade snöfall och oplogade cykelvägar och tog mig runt den så efterlängtade milen. 5:e oktober var senaste gången. Det gick i makligt tempo och nu är jag ganska sliten men det gör inte ont! Lättnad!

Jag var hos sjukgymnasten som konstaterade att nån muskelgrej i höften var spänd så han rekommenderade akupunktur. Fyra nålstick och 20 minuter senare hade jag fått min första behandling av den typen i hela mitt liv. Nu är det ju inte så att jag tyckte behandlingen som sådan var det viktigaste utan att få konsultera med en utbildad människa om huruvida det är farligt att springa i mitt tillstånd. Går det bra trots smärtan? Visst, det går bra att springa om det gör ”hyfsat” ont, fick jag som svar.Vilket ju som alla vet är en väldigt subjektiv definitionsfråga. Men jag tog honom på orden och begav mig ut när jag kom hem. Det gjorde faktiskt ondare än innan till en början men jag försökte springa så normalt som möjligt även om benet liksom vill vika sig och det blev ett smått haltande steg. Men jag höll emot till ca 5-6 kilometer sedan ökade jag från det gå-tempo jag hållit till ett lite snabbare lättare steg. Och det kändes faktiskt inte alls dumt. En spännande känsla i låret och höftkulan gjorde sig påmind varje steg, men det funkade! Så jag lyckades till och med pressa mig under 50 minuter. Trots att det var två veckor sedan jag sprang en mil senast. Normalt sätt brukar jag bli seg av några dagars uppehåll. :)

Summeringen är att jag är jävligt glad att jag får springa. Och att återbesök hos sjukgymnasten sker redan på torsdag igen. I`M BACK!

Nu börjar jag bli riktigt orolig över att inte klara årsmålet. Igår kändes det bra efter yogan och imorse var jag ”pigg” i benet och provjoggade lite på stället för att känna om allt stod rätt till. Det var okej och jag beslutade mig för att jag skulle provspringa efter frukosten. 2 kilometer senare kan jag konstatera att det känns precis lika dåligt som för en vecka sedan. :( Om det var en muskel som är svullen pga en sträckning (och i sin tur klämt en nerv) borde den läkt vid det här laget. Nä, det här känns som om det är något annat… I höftleden. Inte bra. Inte bra alls. Nu är det dags att konsultera läkare, sjukgymnaster eller någon annan specialist. Wish me luck.

Jag vilade igår för nerven som hamnat i kläm i höften/låret gjorde att jag knappt kunde gå. Visst, jag cyklade bredvid Malin när hon sprang 8 kilometer men jag belastade inte benet nämnvärt då. Idag har det känts mycket bättre och jag var så sjukt löpsugen att jag var tvungen att testa nu ikväll. Nästan med en gång kände jag av den där j**la nerven och när jag belastade benet vek det sig nästan. Men jag höll ut och efter fem kilometer kändes det något bättre. I en viss hastighet blir belastningen nedåt inte densamma så jag tog mig runt milen på 47.01. Tiden var ju okej, men jag måste tillägga att jag var riktigt stressad över smärtan som gjorde att jag stressade mer, som gjorde att jag fick astma, som gjorde att jag inte kunde dricka ordentligt, som gjorde att jag blev trött, som gjorde att jag blev mer stressad, som gjorde… ja, ni förstår. Jag levde alltså inte riktigt som jag lär idag. Dvs att jag sprang när det gjorde ont, fast en nerv tycker jag inte räknas som någon riktigt skada. Den hamnat fel på en hundradel, så jag hoppas att det hoppar rätt lika snabbt. När jag minst anar det. :-)

Testar att bädda in en karta direkt från Runkeeper. Men jag är rädd att bloggen ska ladda långsamt om jag gör så med alla rundor jag springer. Det blir ju en del… Dagens 15 kilometer i regnet tog mig 1 timmer 13 minuter och 33 sekunder. Och jag blev återigen påhejad av en främling. Denna gång en kvinna som sa ”Kämpa på!” när jag hade ca 500 meter kvar. :)

Jag passade på att springa i regnskuren mellan solglimtarna… Tänkte egentligen springa lite längre än en mil men Telenors mobildatanät strulade så jag kunde inte underhålla mig med twitter. Det och att ösregnet kylde gjorde att jag stannade på 10 km. Nu ska vi snart provabaka med den andra av de två ölandsstenarna vi köpte i somras. Den första sprack ju. Hoppas på bättre lycka med den här. Pizzatajm!

Blev förvånad att det blev så hyfsad tid ändå. Jag kunde inte fokusera, eller snarare jag kunde inte släppa fokus på lägenhetsförsäljningen som pågår…  Tog vägen runt nya arenan med det urlöjliga namnet för att se hur det går med bygget. Nu börjar det faktiskt se ut som en fotbollsarena. Ska bli spännande att få gå dit när allt är klart. Kartan över kvällens mil finns här.