Utöver höftande av mängden ingredienser tänkte jag mig baka brödet på kort tid. Det vill säga kortare än den vanliga över-natten-jäsningen och de ytterligare två timmarna degvikande.

Sagt och gjort. Jag satte igång med 75 gram rågsurdeg, 10 gram salt, 13 gram jäst utblandad i 300-350 gram varmt vatten, ca 650 gram manitoba-mjöl och tre teskedar bakpulver. Det kanske ser konstigt ut att jag vet exakta vikten på ingredienserna men jag kollade efter varje på vågen, ifall det skulle bli väldigt bra. Sedan drog jag ihop alltsammans med elvispen i ca 5 minuter och hällde över i en oljepenslad skål, täckte den med aluminiumfolie och ställde in i ugnen för snabbjäsning. Temperaturen var gissningsvis ca 30-40 grader efter att jag satt igång på lägsta ugnstemp i några minuter och sedan stängt av igen. Där inne fick den stå i 1 timme och fem minuter då den jäst till mer än dubbla storleken. Jag tog ut den och drog upp ugnen på max (275 grader) och satte in plåten jag skulle baka brödet på.

När ugnen blivit varm hällde jag ut den ganska kladdiga degen på väl mjölad diskbänk. Jag drog ut den lite grann och vek en gång. Puffade till den lite i kanterna så det blev en bra form. Sedan tog jag ut den varma plåten och la på ett bakplåtspapper på, lyfte försiktigt över det blivande brödet och skjutsade in i ugnen tillsammans med några isbitar i en form som jag ställde på ugnsbotten. Brödet hårdgräddades i ca 10 min och sedan sänkte jag till 200 och vädrade var tionde minut. Det var väl någongång under hårdgräddningen jag förväntade mig att den eventuella bakpulvereffekten skulle komma, men den uteblev helt. Brödet betedde sig som det brukar göra nära jag bakar. Efter sammanlagt 35 minuter tog jag ut det och lät det vila på galler. Det luktade och såg ut som ett helt vanligt surdegsbröd. Och smaktestet gav inte några större överraskningar. Det smakade surdegsbröd. Bakpulvret verkade inte haft någon större inverkan… Varken till eller från.

Jag var egentligen inte ute efter något speciellt med bakpulvret. Jo, kanske lite vardagsedge förresten. Hehe. Men inget jättespännande hände ju så nu återgår jag till vanliga surdegsbröd igen.

Apropå på vanligt surdegsbak. Sedan surdegen Arne* föddes i oktober -09, nej Jens, den är inte döpt efter din farsa :-), köper vi sällan eller aldrig mjukt bröd i butik längre. Jag bakar fyra ganska små matbröd en gång i veckan och det räcker för Malin och mig.

*Det blev Arne när jag skulle komma på ett namn som började på A. Jag tänkte köra som dom gör under orkansäsongen i USA, börja på A och fortsätta i alfabetisk ordning efter det. En vetesurdeg ska snart vara på gång och den ska heta Berit.

Idag har jag bakat det här brödet från Pain de Martin men jag använde rågsurdegsgrund istället för vetevarianten. Det blev så j**la bra. En del jobb, men värt varenda sekund. Tack Martin!