Idag tog jag äntligen reda på vad den där Babkan de pratar om i Seinfeld – The Dinner Party är… :-)

Chocolate and cinnamon babka.

Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli såhär gott! Klumpen med deg man ställer in i ugnen ser ju inte mycket ut för världen men det kändes nästan som man var närvarande i Seinfeld-avsnittet! :)

Degen:
20 gram jäst
85 gram mjölk
45 gram smör
45 gram strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 äggulor
240 gram vetemjöl
0,25 tsk salt

Vispa ihop smör och socker, tillsätt äggulorna, vaniljsocker, salt och mjöl där efter. Rör ned jästen i fingervarm mjölk i en separat skål. Häll i jästmjölken i degblandningen och kör elvispen 2-3 minuter på hög effekt.
Lägg över en bakduk och ställ åt sidan på jäsning 1,5-2 timmar.

Fyllning:
125 gram mörk choklad
2 tsk malen kanel
2 msk strösocker
30 gram smör

Värm smöret i en kastrull och ha i chokladen och sockret som får smälta ned under omrörning. Ta sedan i kanel och ställ av kastrullen från plattan. Fyllningen ska vara såpass sval att man kan bre den på degen utan att den flyter iväg. Det var ingen bra formulering men.. äsch, ni fattar.

Kavla ut degen, bred på fyllningen, mickla och vrid ihop den i princip hur ni vill, men det mesta av fyllningen bör hamna på insidan. Lägg den sedan i en smord brödform och låt jäsa under bakduk i 30 minuter till.
Grädda sedan i ugn på 175 grader i ca 20-25 minuter. Ifall den får mycket färg är det bara att lägga på lite aluminiumfolie. Jag fick göra det efter 10 minuter.
Låt sedan Babkan vila i minst en timme! Det går att variera tiden i ugnen beroende på hur kladdig/degig man vill ha sin Babka.

Enjoy!

Ibland vill jag inte följa regler. Idag är en sådan dag. Den sista skvätten rågsurdeg i kylen blev insatsen i mitt spel mot bakkonstens regler. Att höfta fram surdegsrecept är krångligt och vad jag kunnat läsa mig till sällan bra. Men jag skulle iallafall testa. Flera generationer av min rågsurdeg ligger i tryggt vilande förvar i frysen. Så släkten riskerade inte att dö ut.

Utöver höftande av mängden ingredienser tänkte jag mig baka brödet på kort tid. Det vill säga kortare än den vanliga över-natten-jäsningen och de ytterligare två timmarna degvikande.

Sagt och gjort. Jag satte igång med 75 gram rågsurdeg, 10 gram salt, 13 gram jäst utblandad i 300-350 gram varmt vatten, ca 650 gram manitoba-mjöl och tre teskedar bakpulver. Det kanske ser konstigt ut att jag vet exakta vikten på ingredienserna men jag kollade efter varje på vågen, ifall det skulle bli väldigt bra. Sedan drog jag ihop alltsammans med elvispen i ca 5 minuter och hällde över i en oljepenslad skål, täckte den med aluminiumfolie och ställde in i ugnen för snabbjäsning. Temperaturen var gissningsvis ca 30-40 grader efter att jag satt igång på lägsta ugnstemp i några minuter och sedan stängt av igen. Där inne fick den stå i 1 timme och fem minuter då den jäst till mer än dubbla storleken. Jag tog ut den och drog upp ugnen på max (275 grader) och satte in plåten jag skulle baka brödet på.

När ugnen blivit varm hällde jag ut den ganska kladdiga degen på väl mjölad diskbänk. Jag drog ut den lite grann och vek en gång. Puffade till den lite i kanterna så det blev en bra form. Sedan tog jag ut den varma plåten och la på ett bakplåtspapper på, lyfte försiktigt över det blivande brödet och skjutsade in i ugnen tillsammans med några isbitar i en form som jag ställde på ugnsbotten. Brödet hårdgräddades i ca 10 min och sedan sänkte jag till 200 och vädrade var tionde minut. Det var väl någongång under hårdgräddningen jag förväntade mig att den eventuella bakpulvereffekten skulle komma, men den uteblev helt. Brödet betedde sig som det brukar göra nära jag bakar. Efter sammanlagt 35 minuter tog jag ut det och lät det vila på galler. Det luktade och såg ut som ett helt vanligt surdegsbröd. Och smaktestet gav inte några större överraskningar. Det smakade surdegsbröd. Bakpulvret verkade inte haft någon större inverkan… Varken till eller från.

Jag var egentligen inte ute efter något speciellt med bakpulvret. Jo, kanske lite vardagsedge förresten. Hehe. Men inget jättespännande hände ju så nu återgår jag till vanliga surdegsbröd igen.

Apropå på vanligt surdegsbak. Sedan surdegen Arne* föddes i oktober -09, nej Jens, den är inte döpt efter din farsa :-), köper vi sällan eller aldrig mjukt bröd i butik längre. Jag bakar fyra ganska små matbröd en gång i veckan och det räcker för Malin och mig.

*Det blev Arne när jag skulle komma på ett namn som började på A. Jag tänkte köra som dom gör under orkansäsongen i USA, börja på A och fortsätta i alfabetisk ordning efter det. En vetesurdeg ska snart vara på gång och den ska heta Berit.

Idag har jag bakat det här brödet från Pain de Martin men jag använde rågsurdegsgrund istället för vetevarianten. Det blev så j**la bra. En del jobb, men värt varenda sekund. Tack Martin!