Dagens mil blev en rejäl utmaning. Jag är i Nacka och här blommar tydligen en grejer jag är allergisk mot just nu. Total astmakollaps efter 5 km så jag fick vila ett par minuter och slita vidare tills jag var tvungen att försöka spy efter en lång uppförsbacke. Det blir ofta så när jag har astma att jag tar i så mycket att magen vänder sig ut och in. Som tur är har jag astma väldigt sällan numera. Jag klöktes lite och sedan var det bara att tänka på hur Gunde hade förhållit sig detta och fortsätta igen. Efter 55 minuter netto var milen avklarad och la mig i som en genomblöt svettpöl framför ingången till polisen i Nacka. Det kom ut en dam som skulle röka och frågade hur det var med mig. Jag reste mig och talade om för henne att det var lugnt och att jag var färdigsprungen för idag och knallade hemåt.

Ingen jätterolig historia den här milen men den är iallafall avprickad för dagen. :-)

Nu ska vi försöka hinna med så mycket nostalgi (och nytt) i Stockholm, dagarna två.

Tjoho! I och med dagens 17 kilometer (1h 25min 45sek) har jag nått halvvägs av mitt mål att springa 3000 km 2010. Jag började med att ta det riktigt lugnt idag också med tanke på astman men den slog aldrig till så det blev en skön eriksgata hela vägen in i mål. Solen sken och det var härligt varmt! :-)

Sedan den 6:e januari till och med idag 24:e juni (170 dagar) har jag alltså sprungit 1500 km fördelat på 98 pass.

Nu är det bara lika mycket kvar! :-)

Ibland blir foton så sneda att det är kul. Den här bilden skulle visa kullarna i Kläckberga men den ser ju snarare ut som en skidbacke i Alperna… Jag kan ju inte bara stanna för att fota så det blir i farten.

Idag var jag ute efter längd snarare än tempo. De senaste dagarnas astma-bajs har hämmat mig men idag tog jag det väldigt lugnt till en början och der verkade som hundkexen nästan blommat över. Skönt det.  Solen gav min energi och jag klarade av 30 kilometer på 2h 34 min och 17 sek. För större karta och mer stats kan man klicka på bilden ovan.

Det finns inte så mycket att säga. Nästan värre astma än igår. Jag tog mig knappt runt milen… Tid: 49.35. Nya tag imorgon igen. Klicka på kartan för att komma till RunKeeper.

Klicka på bilden eller här för statistik.

Tyvärr bråkade telefonen med mig en del under rundan. Watataitfodralet sitter för löst och det var nästan omöjligt att se skärmen genom det när det var solsken. Dessutom reagerar den optiska pekaren på plasten så cursorn hoppar runt när man ska skriva. Och apropå hoppa så automat-vänder skärmen hela jävla tiden när jag försöker skriva nåt. Det blir till att stänga av den funktionen nästa gång.

Löpningen då? Jo, det gick väl okej. Astma från kilometer 3 och hela vägen in i mål. Dessutom illamående som säkert berodde på ilskan över astman. Vicious cirle. Men jag kunde inte tänka på något annat. Trots allt detta obehag tog jag mig alltså runt 22,5 kilometer på 1h 54min och 17 sek. Så nu känner jag att lördagen bara kan bli bättre! Ikväll får vi besök av Gitto som ska laga mat hos oss!

Vi hörs och de och sånt.

Jag passade på att klippa rundan på lunchen idag då vi har tvättid ikväll och det är lättare att multitaska med allt utom just löpning. Astma attackera efter tre kilometer och efter 10 var jag faktiskt ganska nära att kasta in handduken. Men jag hittade både tredje och fjärde andningen någonstans i vattenflaskan och tog mig i mål på 1 timme och 26 minuter. Och det känns inte alls lika kollapsartat nu när jag kommit in som det gjorde i förrgår. Kruxet med astman och bricanylen är att jag får sån hjärtklappning om jag råkar ta en dos för mycket. Då tappar jag takten i hela kroppen och jag får ta i så jag får kramp i magmusklerna. Allt blir en ond mörk cirkel. Men idag såg jag lite ljus i slutet av tunneln. Så länge jag klarar springa upp mot 20 km när pollenattackerna är som värst är jag mer än nöjd.

Med lite lätt illamående efter de första 6 kilometerna kämpade jag vidare med bricanyl och trodde att jag skulle kunna rida ut stormen. Efter 12 km kändes det lite bättre ett tag men sedan blev det bara värre för att ta helt tvärstopp efter 18,5 km. Det var första gången i år jag fick avbryta en runda. Rätt surt, men det jobbigaste var att jag hade tunna kläder, var helt blöt av svett och hade ganska många kilometer hem. Jag ringde förgäves Malin som satt i möte på jobbet ett par stenkast från där jag stannade. Väl hemma duschade jag snabbt av mig och gick i total däck i sängen. Men nu har jag druckit upp mig och ätit banana split till middag. Förhoppningsvis har kroppen vant sig till nästa löprunda.